Harold Washington College
Första dagen i skolan och något nervös. Harold Washington College ligger mitt i downtown och idag står det Fundamentals of Music på schemat. Läraren var lite flummig. Första lektionen plinkade han på gitarren och vi skulle lyssna efter om det var samma, lägre eller högre not han spelade. Jeeez, dagisnivå!!
19 Januari 2011
Amy, Rahul och alla ungarna har hög feber och är dunderförkylda. Bara vikingen som klarat sig!
Andra dagen i skolan och idag var det Piano. Läraren var inte i närheten så bra som Prof. Hoffmann i SF men det ska nog bli bra. Han tappar lätt tråden och komplicerar saker när han försöker förklara grejer. . . som jag och mamma ungefär ; )
Jag var till och med tvungen att sätta händerna för munnen för att kväva mitt skratt, flera gånger. Men med lite tur så kommer lektionerna till slut bli avancerade och utmanande nog. Annars kommer jag iallafall ha ännu ett A+ på mitt samlade betygsdokument till ingen nytta! ; )
Weekend with Tania
Jag har en vän vid namn Tania. Hon kommer ursprungligen från Ukraina och har vart au pair i Chicago i snart 1½ år. Hon är helt galen!! Det är därför jag tycker om henne så mycket! Ikväll var det planerat att jag skulle gå ut med Lucy & co och frågade om Tania ville följa med. Som tur var sa hon ja eftersom Lucy & co bestämde sig för att inte gå ut. Inte grät vi för det utan gick till the Pony Inn, en sportsbar som tydligen ska vara ganska bra. Det var den!!! Vi pratade med massa människor, hade grymt kul och gjorde narr av amerikanarna; Det är ju så enkelt!
Eftersom vi båda började jobba klockan 09.00 morgonen därefter skulle vi gå hem ganska tidigt. Detta hände INTE! Däremot ramlade jag in genom dörren vid 4.30 och Tania likaså. Ångest när jag ställde alarmet och insåg att jag skulle få nästan fyra timmars sömn. Tur att man är på detox så man slipper bakfylla iallafall. Värre för Tania som shottade Jameson och drack gin hela kvällen ; )
15 Januari 2011
Uppe med tuppen men inte så farligt trött. Cameron är sjuk och har feber så stannade mest hemma. Passar mig perfekt en dag som denna när man ligger efter lite med sömnen. Fast lite lek i snön måste man ändå ha ; )
Lördagskvällen spenderades i sängen med Tania och ett gäng filmer. Bästa rehab!
16 Januari 2011
Uppe långt innan tuppen och GRYMT trött! Idag ska Ebba döpas och vi ska vara i kyrkan klockan 10.30. Detta betyder att datorn behöver vara riggad med Skype 03.30am Chicago tid. Det var underbart att kunna delta i ceremonin även om det skedde på ett lite speciellt sätt. Nu är man en mycket stolt gudmor till världens vackraste lilla flicka; Ebba Kerstin Kristina Blom.
Efter ytterligare ett par timmars sömn var det tjejfrukost (fast det var lunchtid) här hemma med Tania & Lucy. Sen gick vi vidare till Schoolyard, en sportsbar, för att kolla på Bears matchen. Där mötte vi upp Garrett och hans kompisar. Det är definitvt en annorlunda upplevelse att dricka alkohol en söndagseftermiddag. Och amerikanarna skojar inte, de går ALL IN med drickat på Football Sundays; Sunday Funday!
Dylan 6 år!!
IDAG ÄR INGEN VANLIG DAG FÖR IDAG ÄR DET DYLAN'S FÖDELSEDAG! HURRA HURRA HURRAAAA!
Det är även Elvis Prestley's födelsedag men just nu är det mindre viktigt. Farmor & farfar kom med Dylan från Kansas City och på kvällen hade vi födelsedagsmiddag på Dave Buster's vilket är resturang och arkadspel i samma lokal. Till och med jag tyckte det var hur kul som helst att spela på lyckohjulet i förhoppning att få jackpot: 1000 biljetter som man sen kunde byta in mot godis eller klistermärken. Tur att man har barn i sitt liv så man kan få göra såna här saker utan att behöva känna sig dum ; )
9 Januari 20111
Dags för barnkalas på Chuck e Cheese's. Detta har Dylan pratat om ända sen jag kom! Varje dag har han sagt: Ooh I CAN'T wait!!!! I'll be the birthday king and I get to do the Ticket Blaster. I CAN'T WAIT!!!!
Det var ett underbart barnkalas och det kunde inte vara mer amerikanskt; plast, överdrivet med presenter, superartificiell tårta och ännu mera plast. Och när barnkalaset var över och barnen skulle gå hem, fick DE presenter av Dylan som tack för att de kom och som tack för att de gett presenter. Jeeez!
Efter barnkalaset träffade jag upp Tania och vi gick och gjorde manikyr. Första gången men långt ifrån den sista. Så underbart! Efter manikyren gick vi till Kirkwoods, en sportsbar och kollade på amerikansk fotboll, det enda som gäller i denna staden på söndagar. Jag gjorde mitt bästa för att förklara reglerna för Tania, men hon var mer intresserad av reklamen än själva matchen ; )
Direkt efter manikyrbilden tappade jag kameran på alla flaskorna framför mig och förstörde en nagel så tjejen fick gör om det. . . .
Silvana 21 år!!
Ikväll är det dags för en av Silvana's (en tysk au pair) höjdpunkter i USA. Att för första gången gå ut och dricka alkohol lagligt. Inga mer fake ID's.
Detta ska firas stort! Eftersom jag har börjat på januari detox inför Vegas så var jag designated driver och nykter. Förfestade med Bacardi Razz med Sprite och pizza. Härlig combo ; )
Vi drog sen vidare till Uncle Fatty's som bekvämligen ligger 3 minuters gångväg från vårt hus. Inga mer timmeslånga nattbussar 2.15 på morgonen ;)
Vi dansade hela natten till live bandet som splelade allt från Def Leppards till Katy Perry. Det var ett lyckligt och något onyktert födelsedagsbarn som sedan gick runt och raggade på allt och alla i baren. Det är inte lätt alltså! ; )
Muséer
Dylan är i Kansas City med farmor och farfar så jag tog med Maya & Cameron till the Chicago History Museum. Att gå på muséer är ju inte min favorit sysselsättning men var ganska intressant faktist. Mycket över förväntningarna, vilket kanske inte säger så mycket egentligen. Man ser iallafall saker på ett annorlunda sätt när man har två stycken 3,5 åringar med sig som gör helt andra observationer än de uppenbara. Underbara Maya & Cameron!
5 Januari 2011
Tog med tvillingarna till the Field Museum där de har världens största och bäst bevarade Tyrannosaurus Rex vid namn SUE. Vet inte om hon ser ut som en SUE men vem är jag att döma. Vi var även nere i underjorden och såg gigantiska insekter, var i Afrika och såg elefanter, och i sumpmarkena där vi såg alligatorer. Höjdpunkten för tvillingarna var dock nog Chicken Nugget's på deras McDonald's. Tänk att få vara 3 år och så otroligt lättroad igen.
Tyvärr är detta de sista bilderna som togs med min underbara kamera innan Cameron tappade den i golvet så den gick sönder ; ( REST IN PEACE!
Nyårsafton 2010
Firandet började 13.09 hos Garrett med två flaskor champagne, jordgubbar, och räk och lax-snittar. Detta kommer bli en festlig nyår!!!
19.30 träffade jag upp Cristina vid bussen för att åka till Victor Hotel där vi skulle möta Mai med flera. En nattklubb vi skaffat biljetter till med fri bar hela kvällen. Detta kommer gå utför. . .
Kvällen hade 1920-tals tema och detta anammade vi såklart till 100% ; )
Stället stängde två, så vi drog vidare till Nick's Uptown som har öppet tills vidare. Officiellt stänger de fyra men det händer aldrig. Jag hade tyvärr så ont i fötterna och var absolut aphungrig att jag bara gick in och sen ut igen. Tog tunnelbanan hem och sprang hela vägen utan skor. Var hemma fyra på morgonen och gick direkt in i kylen. Nötfilé och mac & cheese = bästa fyllematen ; )
2011 HERE I COME!!!
JuuuL 2010
De kommande dagarna var fyllda med massa roliga saker;
Skridskoåkning vid Wrigley Field med Garrett
Barnversion av Wizard of Oz - 26 December
Navy Pier & The Childrens Museum - 27 December
Ansiktsmålning på Brookfield Zoo. Utanför biosalen till Yogi Bear
En elefant och en mindre lyckad pingvin
Christmas Day
Dylan kom ner överexalterad och ropade att tomten vart där. Han hade ätit upp kakorna, druckit all mjölk och lämnat massor med paket. Jag måste komma upp NUUU!!! Helt förstörd slääääpar jag mig upp ur sängen och sen upp för trappan.
Julklappsöppning sker lite annorlunda här än hemma. Hemma delas alla paketen först ut sen när alla fått sina, öppnar alla dem samtidigt. Till sist går man runt och tackar alla. Här öppnas en paket i taget, alla tittar på den personen som öppnar paketet och sen inför alla måste man tacka för det man fått. Sen delas nästa paket ut och samma procedur igen. TORTYR om man barn! Det hela tog ungefär tre timmar och barnen hade haft diverse meltdowns för de var hungriga, fick vänta så länge tills det var deras tur att öppna igen osv. Puuuh! Klockan är bara tio och jag är redan slut!
Efter julklappsöppning tog vi en promenad ute i snön och jag berättade hemma brukade vi göra likadant. Fast vi går runt sjön och sen hem, istället för runt kvarteret och sen in på Starbuck.
På kvällen var det dags för Svenskt Julbord med allt vad det innebär; Köttbullar, lax med gravlaxsås, olika sorters sill inklusive favoriten senapssill, ägghalvor med Kalles Kaviar, julskinka med sötstark senap, lussekatter och julmust. MUMMA!!
JULAFTON!!!!!!!!
Dagen började tiiiidigt (kl 07.00) med Skype med mamma, pappa, Linus & Kajsa. Sen tittade vi allihop på Kalle Anka. Efter det tittade jag på sista avsnittet av Julkalendern och öppnade min lucka. Jag åt pepparkakor och drack glögg medans jag väntade på att familjen skulle anlända till Olof & Eva.
Där blev det paketöppning och jag fick se Gustav & Ebba igen. Två paket hade hunnit komma fram till USA; pepparkakor, knäck och Bamsetidning från Bell och läppglans från Jimmy med namnet Blonde Bombshell, passande ; )
Sedan skypade vi hela eftermiddagen samtidigt som jag kokade julskinka. Jag ringde även till Familjen Nilsson i Immlen, önskade God Jul och skällde lite på Emelie för att hon träffade kille och struntade i Au Pair livet. ILLA! Men hon gottgjorde lite genom att berätta att julskinkan var mer än klar ; )
Plötsligt blev jag intagen i ett separat rum av Olof och Eva via Skype. De frågade om jag tillsammans med Linus kunde tänka mig att bli gudförälder till Ebba. Självklart började tårarna rinna . . . lite som nu när jag tänker på det. Jag har aldrig vart så stolt i mitt liv tror jag. Känner redan ett enormt ansvar och längtar ännu mer tills jag får träffa henne på riktigt!
Vid 4 pm Chicago tid var det dags att åka till kyrkan. Det kändes bra att vara där men grät lite för de pratade om familjen osv. Som tur var hade jag Amy bredvid mig att luta mig mot. Vi satt allra längst fram och de tände massa rökelse. Blev helt torr i halsen. Sedan var det dags för teater. Alla barnen i kyrkan fick vara med att berätta historien om Jesu födelse. Dylan räckte upp handen och var frivillig till att spela Josef. Hela familjen inklusive jag satt i bänken och bara gapade lika shockade allihop. Det är som att Linus plötsligt skulle be om att få ha folkdräkt på sig!
De var jätteduktiga allihop och Dylan höll Maria i handen. Tror han blev lite kär ; )
På kvällen ringde jag Lovisa & Elin eftersom de var de enda Julaftons-firare som var vakna. Dags att sova för imorrn är det julafton igen ; )
KAREOKE
Idag tog jag alla tre ungarna själv och åkte till IKEA. Dags att inhandla all julmat eftersom det ska bli svenskt julbord för the Khare Family i år med allt vad detta innebär. De vet inte vad som väntar dem ; )
Onsdag 22 December 2010
Amy's föräldrar tog hela familjen till Rain Forest Café för middag. Det är en barnvänlig resturang uppbyggd som en regnskog; rinnande vatten, plastelefanter, krokodiler, apor etc, åska var 20 minut och underbar mat.
Första kareoke framträdandet i Chi Town och nog klarade vi oss undan med hedern i behåll men det var knappt. Tyskar, argentinare och ukrainare har bara inte det där lilla extra som krävs för att kunna framföra ett ABBA nummer. Jag ska nog lära dem i sinom tid ; )
Vicki 24 år!
Lördag 18 December
Idag fyller Vicki, min argentiska och upp över öronen galna Au Pair vän 24 år! Detta ska firas stort!! Vicki, Tania och jag åkte till Jewel (mataffären) och köpte öl, pizza, tårta och heliumballonger ; ) inför tjejfesten senare på kvällen.
Jag gav henne en flaska Absolut Vodka Citron Special Edition och därefter gick allt utför! . . . .
Ingen vanlig dag!
Torsdag 16 December
Idag är ingen vanlig dag för idag är det Olof's födelsedag! HURRA HURRA HURRAAA!!!
Singelmamma för tre, del II.
Onsdag 15 December
Jag trodde först det var ett skämt! Hjärnan registrerade inte och ögonen var fulla med grus. Visar klockan verkligen 4.38? VARFÖR ÄR NI VAKNA????? Tvillingarna stod bredvid min säng och Cameron skakade försiktigt på min arm. Suuuuuuck!!! Jaja, kravla upp då men ingen TV och bäst för er att ni ligger still. CAMERON LIGG STILL! SLUTA SPARKAS, SLUTA PRATA, BLUNDA. CAMERON PLEEEEAASE!!
Efter en vääääldigt lång morgon hade jag äntligen släppt av alla barnen i skolan. Nu måste jag hem och fixa det sista på pepparkakshuset, städa och tvätta, göra svenska köttbullar till Au Pair mötet ikväll. Mycket att stå i! Ååånej, jag hällde i för mycket vatten i florsockret. Kristyren är för rinnig! Måste åka och köpa mer. Jag kör till Michael's, där vet jag att det finns. Parkerar på parkeringsplatsen mitt över gatan, springer in på Michael's, springer ut igen...ser inte min bil. Vad sketan! Jag parkerade väl precis här? Tog jag Amy's bil? Går fram och tillbaks på parkeringsplatsen. Nej, den är inte här. Men visst ställde jag bilen PRECIS på denna platsen! Det ser ju ut som vår bil, en svart kombi. Men det står KIA på den inte Volvo. Visst har vi en Volvo.....eller? Jag provar att trycka på upplåsningsknappen. Inget händer. Jag provar igen. Fortfarande ingenting. Har någon stulit bilen? Just då kommer en tjej fram och frågar om jag letar efter min bil.
- Ja, jag var helt säker på att jag parkerade precis här!
- Jag tror att den precis blev bortbärgad.
-VA???!! Får man inte parkera här?
- Jo. jag tror det. Jag är ledsen . . . .
Vad gör jag nu? Amy och Rahul är på väg hem från Mexico. Dem kan jag inte ringa. Vad gör jag? Vad gör man när något sånt här händer? Vem kan jag ringa? Gigi! Amy's mamma! Nej, jag har inte hennes nummer inlagt. (Det slår mig inte att hon bor i Kansas så kan förmodligen inte göra så mycket iaf) Flippar igenom telefonboken och hittar tillslut grannens nummer. Jag ringer Rob's mobil, inget svar. Patti's mobil, inget svar. provar hemnumret och tillslut svarar Ben, deras 19-årige son. Med gråten i halsen förklrara jag vad som hänt och som räddaren i nöden förklara han precis vad jag ska göra, vem jag ska ringa, hur jag tar reda på telefonnumret etc. Vad jag inte visste, är att man inte får parkera på en affärs parkeringsplats och sen gå in i en annan affär. De har tydligen folk anställda bara för att ringa till bärgningsbolaget om någon "felparkerar". Det var därför bilen var borta redan tre minuter senare när jag kom tillbaks.
Det är ca 20 minus ute och jag har ingen jacka, inga vantar, ingenting. Jag skulle ju bara köpa lite kristyrmix. Ben har ingen bil hemma så jag börjar gå mot the inpound . . . . fast åt fel håll! Inser efter ett par minuter att jag går mot South och inte North som jag borde så får vända. Ben ringer och säger att jag inte kan gå ända dit. Han har kollat upp på kartan och det är ca 2.5 miles = 4 km.
Jag tar the El hem, och väntar på Ben. Som tur var har vi ju en bil till så när han kommer skjutsar han mig (jag är inte i skick att köra). Ka-Ching $200 och väldigt mycket värdighet fattigare!
Jag kör och hämtar upp barnen, och vi stannar vid Blockbuster för att hyra dvd's. En tjej bakom oss säger att Maya tappade sitt hårband. Jag vänder mig om och där står kvinnan som berättade att min bil blivit bortbärgad! Hon är någon slags kontrollant för Blockbuster och åker runt de olika butikerna för att se till att allt står rätt till. Det var därför hon var på Blockbuster-parkeringen tidigare under dagen. Jag tackar henne så otroligt mycket för hjälpen eftersom jag aldrig hade insett att bilen blivit bärgad om hon inte berättat det för mig.
Vi kommer försent till att hämta Dylan så måste springa in och hämta honom. När jag kommer hem måste jag fixa köttbullarna så sätter barnen i varsitt rum med varsin dvd. Cameron säger att han måste gå på tolatten så jag säger att han kan springa ner och använda min. Det tar en väldans tid och efter ett tag hör jag en glad pojke utbrista: Oh my God! Oh my goodness!! Jag ropar ner och frågar om allt är okej. Jag får ett glatt svar: I'm fine!!! Några minuter senare hör jag igen OH MY GOODNESS! Oooh My Goooodness! Dags att gå ner och kolla vad som försigår. . . . BIG MISTAKE! Det är toalettpapper över nästan hela badrummet och i tolatten. Över HELA badrummet, över HELA tolatten och I tolatten är det dock diarré och mitt i alltihop sitter Cameron och försöker torka upp det. Det luktar helt sjukt och det är vekligen stänk över hela golvet. Cameron tittar upp och säger I had a little accident. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det enda jag kan tänka är; Vännen, du är tre år gammal! Du kan inte städa upp det här! Jag sätter honom i badkaret och börjar städa upp. Min tidsplanering börjar gå åt skogen. Klockan är nästan fem, barnen börjar bli hungriga, pepparkakshuset är inte klart, jag har inte ens börjat med köttbullarna och Vicki kommer snart. Vart är Lucy?? Hon skulle vart här vid fyra! Tillslut kommer hon, ser mig nära ett nervöst sammanbrott och säger; Ylva, jag fixar det här!!! Hon hjälper mig med köttbullarna, som jag först måste åka ner till mataffären och köpa gul lök, för den var slut. Vicki väntar på mig när jag kommer tillbaks och hjälper till med pepparkakorna och att städa upp. Det är tur att man har underbara vänner!
Jag lämnar Lucy med halva köttbulledegen och hela köket upp och ner vänt. Hon förtjänar en medalj!
AMY OCH RAHUL, SNÄLLA KOM TILLBAKS SNART! Jag är INTE redo att vara singelmamma för tre!
Årets pepparkakshus. Värde ca $215 Au Pair Möte 1.
Sankta Lucia
Efter jag lämnat av barnen i skolan tog jag the El till the Daley Plaza som ligger downtown. Efter att ha gått totalt vilse 15 ggr hittade jag de andra Lucia-kandidaterna. Ledaren kom försent så vi hann aldrig öva innan. Ingen hade någon som helst aning om vart de skulle va, vilken ordning sångerna skulle sjungas etc . . .detta luktar succé!
Själva uppträdandet gick rätt så okej förutom några smärre detaljer; Ledaren gick runt uppe på scenen precis framför oss under hela tiden, barnkören som stod precis framför var längre än oss och stjärngossen höll på att peta ut ögonen på mig och Jennifer. Jag var supernervös vid mitt solo och läste på min fusklapp som jag klistrat fast på tummarna, syntes knappt ; )
Lucian blev dragen och skulle de sätta på henne kronan. En fuktig duk och en bit folie lades på hennes huvud på sniskan och eftersom hon var jättemycket längre än personen som skulle sätta på den, som för den delen inte hade en endaste aning om vad de sysslade med, skapade detta ännu mer problem. Höjdpunkten var dock när ljusen skulle tändas; av en väldigt mycket äldre och skakig herre med en liten tändare som inte fungerade. Lucian försökte böja på knäna för att bli kortare. Vi och hela publiken tittade förskräckt på och bara väntade på att det skulle säga FOFF och sen var håret borta. Som tur var hände inte detta och efter fem minuter var alla ljusen tända. JISSES!!!
En stor eloge dock till stjärngossen som sjöng Staffan var en Stalledräng solo och kunde egentligen inte ett ord svenska. Tyvärr var jag inte medveten om att detta skulle ske så höll på att dö av skratt när han med sin amerikanska dialekt och pipiga röst satte igång. Jag bet mig i läppen, slutade andas och tänkte sorgliga tankar under hela sången.
Tyvärr glömde ledaren bort att vi inte sjungt alla sånger utan sa till pianisten att spela Natten Går Tunga Fjät igen så det var bara att traska ut.
Nästa uppträdande då vi var på Svensk Amerikanska muséet och Lucy kom med barnen för att titta, glömde hon bort mitt solo, skyfllade runt barnkören fram och tillbaka på scen, och plötsligt ställer sig och sjunger Vem Kan Segla Förutan Vind solo. Detta är det mest orginella och oorganiserade Luciatåg jag någonsin vart med om.
Det sista uppträdandet som var i Ebenezer Lutheran Church gick faktist oerhört bra. Ingen ledare som sprang framför oss, inga andra människor som stod framför oss, inga bortglömda sånger, och mitt solo gick jättebra! Det var lungt, fridfullt och vackert precis som ett Luciatåg ska vara. Tredje gången gillt eller hur!
