Singelmamma för tre, del II.
Onsdag 15 December
Jag trodde först det var ett skämt! Hjärnan registrerade inte och ögonen var fulla med grus. Visar klockan verkligen 4.38? VARFÖR ÄR NI VAKNA????? Tvillingarna stod bredvid min säng och Cameron skakade försiktigt på min arm. Suuuuuuck!!! Jaja, kravla upp då men ingen TV och bäst för er att ni ligger still. CAMERON LIGG STILL! SLUTA SPARKAS, SLUTA PRATA, BLUNDA. CAMERON PLEEEEAASE!!
Efter en vääääldigt lång morgon hade jag äntligen släppt av alla barnen i skolan. Nu måste jag hem och fixa det sista på pepparkakshuset, städa och tvätta, göra svenska köttbullar till Au Pair mötet ikväll. Mycket att stå i! Ååånej, jag hällde i för mycket vatten i florsockret. Kristyren är för rinnig! Måste åka och köpa mer. Jag kör till Michael's, där vet jag att det finns. Parkerar på parkeringsplatsen mitt över gatan, springer in på Michael's, springer ut igen...ser inte min bil. Vad sketan! Jag parkerade väl precis här? Tog jag Amy's bil? Går fram och tillbaks på parkeringsplatsen. Nej, den är inte här. Men visst ställde jag bilen PRECIS på denna platsen! Det ser ju ut som vår bil, en svart kombi. Men det står KIA på den inte Volvo. Visst har vi en Volvo.....eller? Jag provar att trycka på upplåsningsknappen. Inget händer. Jag provar igen. Fortfarande ingenting. Har någon stulit bilen? Just då kommer en tjej fram och frågar om jag letar efter min bil.
- Ja, jag var helt säker på att jag parkerade precis här!
- Jag tror att den precis blev bortbärgad.
-VA???!! Får man inte parkera här?
- Jo. jag tror det. Jag är ledsen . . . .
Vad gör jag nu? Amy och Rahul är på väg hem från Mexico. Dem kan jag inte ringa. Vad gör jag? Vad gör man när något sånt här händer? Vem kan jag ringa? Gigi! Amy's mamma! Nej, jag har inte hennes nummer inlagt. (Det slår mig inte att hon bor i Kansas så kan förmodligen inte göra så mycket iaf) Flippar igenom telefonboken och hittar tillslut grannens nummer. Jag ringer Rob's mobil, inget svar. Patti's mobil, inget svar. provar hemnumret och tillslut svarar Ben, deras 19-årige son. Med gråten i halsen förklrara jag vad som hänt och som räddaren i nöden förklara han precis vad jag ska göra, vem jag ska ringa, hur jag tar reda på telefonnumret etc. Vad jag inte visste, är att man inte får parkera på en affärs parkeringsplats och sen gå in i en annan affär. De har tydligen folk anställda bara för att ringa till bärgningsbolaget om någon "felparkerar". Det var därför bilen var borta redan tre minuter senare när jag kom tillbaks.
Det är ca 20 minus ute och jag har ingen jacka, inga vantar, ingenting. Jag skulle ju bara köpa lite kristyrmix. Ben har ingen bil hemma så jag börjar gå mot the inpound . . . . fast åt fel håll! Inser efter ett par minuter att jag går mot South och inte North som jag borde så får vända. Ben ringer och säger att jag inte kan gå ända dit. Han har kollat upp på kartan och det är ca 2.5 miles = 4 km.
Jag tar the El hem, och väntar på Ben. Som tur var har vi ju en bil till så när han kommer skjutsar han mig (jag är inte i skick att köra). Ka-Ching $200 och väldigt mycket värdighet fattigare!
Jag kör och hämtar upp barnen, och vi stannar vid Blockbuster för att hyra dvd's. En tjej bakom oss säger att Maya tappade sitt hårband. Jag vänder mig om och där står kvinnan som berättade att min bil blivit bortbärgad! Hon är någon slags kontrollant för Blockbuster och åker runt de olika butikerna för att se till att allt står rätt till. Det var därför hon var på Blockbuster-parkeringen tidigare under dagen. Jag tackar henne så otroligt mycket för hjälpen eftersom jag aldrig hade insett att bilen blivit bärgad om hon inte berättat det för mig.
Vi kommer försent till att hämta Dylan så måste springa in och hämta honom. När jag kommer hem måste jag fixa köttbullarna så sätter barnen i varsitt rum med varsin dvd. Cameron säger att han måste gå på tolatten så jag säger att han kan springa ner och använda min. Det tar en väldans tid och efter ett tag hör jag en glad pojke utbrista: Oh my God! Oh my goodness!! Jag ropar ner och frågar om allt är okej. Jag får ett glatt svar: I'm fine!!! Några minuter senare hör jag igen OH MY GOODNESS! Oooh My Goooodness! Dags att gå ner och kolla vad som försigår. . . . BIG MISTAKE! Det är toalettpapper över nästan hela badrummet och i tolatten. Över HELA badrummet, över HELA tolatten och I tolatten är det dock diarré och mitt i alltihop sitter Cameron och försöker torka upp det. Det luktar helt sjukt och det är vekligen stänk över hela golvet. Cameron tittar upp och säger I had a little accident. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det enda jag kan tänka är; Vännen, du är tre år gammal! Du kan inte städa upp det här! Jag sätter honom i badkaret och börjar städa upp. Min tidsplanering börjar gå åt skogen. Klockan är nästan fem, barnen börjar bli hungriga, pepparkakshuset är inte klart, jag har inte ens börjat med köttbullarna och Vicki kommer snart. Vart är Lucy?? Hon skulle vart här vid fyra! Tillslut kommer hon, ser mig nära ett nervöst sammanbrott och säger; Ylva, jag fixar det här!!! Hon hjälper mig med köttbullarna, som jag först måste åka ner till mataffären och köpa gul lök, för den var slut. Vicki väntar på mig när jag kommer tillbaks och hjälper till med pepparkakorna och att städa upp. Det är tur att man har underbara vänner!
Jag lämnar Lucy med halva köttbulledegen och hela köket upp och ner vänt. Hon förtjänar en medalj!
AMY OCH RAHUL, SNÄLLA KOM TILLBAKS SNART! Jag är INTE redo att vara singelmamma för tre!
Årets pepparkakshus. Värde ca $215 Au Pair Möte 1.
