Elin inofficiellt 20 år + Super Bowl
Torsdagen den 4 February drog Robynne med mig ut på en Irländsk pub. Varje torsdag har de Happy Hour 7-11 då ölen kostar $1 dollar styck. Nej, det är inget skrivfel! 7,5 :- för en 33 cl öl på puben kan man leva med! Visserligen gällde det bara light ölen, men i detta landet betyder light mindre kalorier och inte mindre alkohol. Där träffade vi upp hennes värdbarns två simlärare och deras barndomskompisar med fru. Nu låter det som alla dessa är något äldre men faktikt 22 år allihopa. Det var jättekul att träffa amerikanare i sin egen ålder för första gången. De var kanontrevliga och väldigt öppna och sociala, men kändes som lite low-lifers. Jag tyckte den ene verkade något space-ad i början och blev bara värre och värre. Det visade sig att han inte gick ut för att röka vanliga cigaretter, utan var stenhög. Det gick inte ens att kommunicera med honom till slut, han bara satt i ett hörn och stirrade ut i tomma intet. Härligt kille! ; / Eftersom både Robynne och jag skulle börja jobba sju dagen efter blev det date med kudden ganska tidigt.
Fredagen den 5 February efter ett flertal nej från min sida, lyckades Kristian ändå övertala mig att gå ut. Jag hade ca 15 min på mig att göra mig iordning om jag skulle hinna till tåget. Med vetskapen att jag skulle upp klockan sju morgonen efter och alldeles för få timmars sömn bakom mig kände jag mig på sådär partyhumör. Vi åkte till Palo Alto vilken är en stor student stad ca 20 min härifrån. Där mötte vi upp Kristians systers kompis Will med flera. Vi började kvällen på Pizza in My Heart. De andra köpte varsin flottig pizza slice medans Kristian och jag delade på en kanna öl ; ) Efter det gick vi vidare till NoLa, en bar med ursprung från New Orleans. Detta betyder att Hurricane är deras signatur drink. Det var ett coolt ställe och Will & co var trevliga. Jag skulle inte säga att de var vilda amerikanska studenter - mer alternativa & smånördiga men de spottade ju inte i glaset iallafall.
Den 6 February fyllde Elin 20 år. Eftersom man måste vara 21 för att dricka alkohol i detta landet har hon INTE fixat fejk leg ; ) Vi firade därför utåt sett hennes 22 årsdag så åldern skulle stämma in på hennes icke existerande fejk leg. * Sneaky *
Vi började kvällen med middag på en mexikansk resturang. Maten var mumma och deras Frozen Margharitas var UNDERBARA! Efter presentutdelning och lagom många drinkar var det dags för kareoke. Vi hade självklart satt oss närmast scenen för easy access. Och snacka om att i rockade! Hela byggnaden gungade när vi öppnade med Gimme Gimme Gimme. Självklart sjöng vi Happy Birthday för Elin och andra gamla godingar som I Will Survive, Man I feel Like a Woman och Walking on Sunshine.
Smakprov kommer här: http://www.youtube.com/watch?v=3bqqxdeKvRU
LYSSNA OCH NJUUUUT ; ) http://www.youtube.com/watch?v=JdX3FLM3ewQ
Vi hade till och med ett par groupies som kom fram och hejade när vi körde ABBA. Jag som aldrig sjungt kareoke innan ha inte haft en aning vad jag gått miste om. Med ett par glas i kroppen är man ju kung på att sjunga och eftersom alla andra har druckit också så tycker de likadant ; )
Vi hade kunnat stanna hela natten men vi hade skrivit upp oss på listan på Cellar Night Club och för att komma in gratis va vi tvugna att vara där vid elva. Av totalt 9 personer var de tre som hade giltigt (äkta) leg. De andra hade laminerade oerhört dåliga kopior, alla i olika format. Jag vet inte om vakten inte bryr sig eller om han verkligen inte fattar att de är fejk men det var nemas problemas att komma in. Vi dansade som galningar hela natten och Elin och jag spenderade halva tiden med att shotta vid baren. Efter detta är det lite sluddrigt och jag kommer inte ihåg att jag gått rakt in i kylen hos Elin och börjat trycka in mat i munnen. *Pinsamt*
Dagen efter var det Super Bowl Sunday och jag var tvungen att ta tåget hem tidigt eftersom jag började jobba vid 11. Abby & Mike skulle på Super Bowl Party på eftermiddagen så Elin kom över för att hjälpa mig med barnen. Eftersom vi är sådär intresserade av att sitta 6 timmar framför tv:n och kolla på Amerikans Fotboll och barnen var ännu mindre intresserade hann vi inte se så mkt. Vi anammade iallafall seden lite med en Extra Large Extra Flåtig Pepperoni Pizza och tv:n igång i bakgrunden. Rhett köpte inte konceptet och totalvägrade pizza medans Roark proppade in den i munnen medans han sa Mmmm, MMmm Mmmm.
Iallafall så vann rätt lag; New Orleans Saints som spelade mot Indianapolis Colts.
Jag är medveten om att det låter som livet här bara är fest och inget jobb. Så är det verkligen inte. Det är tidiga morgnar, och sena kvällar med mkt slit och ibland mkt skrik (oftast inte från mig). Det är bara inte så roligt att skriva om, och troligen inte så roligt att läsa om heller, hur jag släpar mig upp ur sängen på morgonen för att ta av tre pyjamaser, byta tre blöjor, klä på tre tröjor & byxor, mata tre munnar som oftast inte vill ha frukost. Sen samma sak dagen efter. Ska däremot bli lite bättre på det, för ibland är det helt underbart att titta & lyssna på dem ; )
Idag, 11 Februari hade jag mitt första pianoprov. Jag tänkte säga till läraren när jag kom in, att snälla ta inte mig först. Men sen tänkte jag, Ah, jag sitter ju längst ner i hörnan, det är klart att hon inte tar mig. När lektionen börjar kollar hon runt i klassrummet och jag sjunker längre och längre ner bakom keynboarden. Så säger hon:
- Ylva, du kan väl börja. Allihopa, Ylva var den som först skickade in sin rapport om New World Symphony i tisdags. Pang sa det bara ett par få timmar efter lektionen. Jag tänkte du måste ju vara förberedd eftersom du gjorde läxan så fort. Det är tacken man får för att vara duktig. I efterhand var det bara bra för då hann jag inte vara nervös. Det gick jättebra att spela pch hon bad mig till och med spela en gång till tillsammans med henne, vilket åxå gick felfritt. Nästa låt nar jag siste man av allihop. Jag skakade så nervös jag var och spelade två eller tre noter fel, men i helhet gíck det bra. Puuh. Glad att det är över.
I helgen är det äntligen ledighet som gäller, så då står det turistande på schemat.
Körkort, plugg och massa onyttigheter
Det roliga var att jag fick ett temporärt körkort direkt efter jag klarat uppskrivningen, vilket känns lite skumt!
Toyota 4runner temporärt körkort provet
Jag har även börjat skolan eftersom man måste läsa två kurser på College för visumet. De flesta au pairer läser engelska men jag känner jag kan det tillräckligt bra efter London. Däremot har jag länge velat lära mig att spela piano och det har vart ganska svårt att lära sig själv, så nu tar jag pianolektioner på College of San Mateo. Det är galet kul men lite klurigt. Jag har mitt första prov nästa vecka så jag ska sitta och öva hela veckan nu. Egentligen spelar betyget ingen roll för visumets skull, men man har ju alltid vart en plugghäst ; )
Råmeå kollar in min nyinköpte keyboard College of San Mateo
I onsdags var jag inne i City igen. Det blev först lite shopping sen bak hos Elin igen. Denna gången blev det Chokladbollar ; ) Efter vi ätit oss äckligt mätta på det mötte vi upp Anna & Andrea på Cheese Cake Factory. Vi började med två gigantiska Nacho-tallrikar och avslutade med 900 kcal Cheesecake. Tur att man anammar den nyttiga matkulturen och det hälsosamma livet här i Californien ; )
Anna galet sur för att Andrea äter all Cheesecake ; )
I fredags var jag ute med Robynne från Sydafrika och Anna från Tyskland. De har båda vart au pairer här i två år så de kan stället utan och innan. Vi åkte först till Berkeley, vilket är på andra sidan Oakland Bay Bridge och förbi Treasure Island, till Robynne's pojkväns bar. Det var jättestort och hur coolt som helst med utsikt över Treasure Island & San Francisco. Robynne hade jag träffat innan eftersom hon kände Keri, hon är jättesnäll. Anna var ett riktigt partydjur, till och med jag låg i lä där....nästan ; ) Efter det åkte vi till VinylRoom här i Burligame. Det var ett helt okej ställe men jag skulle nog inte gå dit igen. Folket var lite skumt...Burligame bonnar skulle man kunna säga ; )
På lördag fyller Elin 20, då blir det PARTY!!!! ; )
Golden Gate Bridge + Cirque du Soleil
12 Jan: Tisdagen är min lediga dag så bestämde mig för att åka in till City för att hälsa på Elin. Vi satte oss och bruncha på El Rigolo's. Min granola, vilket är havregryn och blandade nötter rostade i honung, var kanongod men var något avis när Elin fick in sina Jordgubbspannkakor. Där fördrev vi ett gäng timmar med massa skvaller och skratt ; )
Vid halv två var det dags att hämta Sam från skolan. Sam är Elins värdbarn som snart ska fylla sex år. Han går i skolan i Mill Valley som ligger på andra sidan Golden Gate bron vilket betyder att jag för första gången skulle åka över Golden Gate bron ; )
Så här gick det till: http://www.youtube.com/watch?v=jIqG-HqaFjg
Jag är helnöjd med min första nära-Golden-Gate-upplevelse. Sam var helnöjd med sin första Ylva-upplevelse. Det är inte alla som ställer sig upp i bilen och sticker ut huvudet ur takluckan ; )
När vi kom hem lagade vi bananbröd, vilket smakade som sockerkaka med banansmak. Hade aldrig hört talas om det innan men det var UNDERBART GOTT!!! När Sam fick reda på att vi inte hade hört talas om Bananbröd i Familjen Bjerstedt-Blom bestämde han sig för att förklara för oss vad det var för något: http://www.youtube.com/watch?v=iYW1rY6jI50
När bananbrödet var slut och magarna fulla var det dags för att möta Kristian utanför tågstation och dra oss vidare mot Cirque du Soleil. Vilket var AMAZING!!! Helt sjukt var människor kan göra med sina kroppar. En tjej böjde sig dubbelvikt, ÅT FEL HÅLL! Hela showen var otroligt genomtänkt och galet roligt. Det var en mix av akrobatik, cirkus och stå-upp komedi. Tyvärr fick man inte ta foto där inne. . . .men vi tog några iallafall ; )
Efter showen gick vi vidare till The District för ett par drinkar. De kan verkligen inte göra Cocktails i detta landet. Ölen och shoten är det enda man kan lita på. Vid tolv var det dags för tåget hem och denna gången hade jag inte läst fel på tidtabellen iaf ; )
Alcatraz
I ett tappert försök att gömma bevisen från gårdagen (både Elin & jag såg ut som Monstret från Svarta Lagunen) kladdade vi snabbt på lite smink medans taxin väntade utanför. På tåget mötte vi upp Kristian som såg ungefär lika pigg ut som vi kände oss. Elin provade en mer eller mindre bekväm sovstil på tåget in till San Francisco. Vi traskade först runt i Fishermans Wharf och hade lite guidning för Kristian eftersom han aldrig vart där. Vi gick in på en stor Sports Bar för lite frukost; Vitlökspommes & burgare! Vad annars på bakfyllan? ; )
Kristian galet stolt över sina nya kepa: I may be left handed but I'm always rightVid klockan ett var det dags att ta färjan över till Alcatraz. Det var GAALET kallt! Som tur var hade jag investerat i en ny mössa på Crazy Hats i Fishermans Wharf. Att sätta sig på en färja när man är bakis var inte den mest briljanta idén jag haft i mitt liv. Världen gungade redan innan och istället för att ge motlut, gungade allt 10 gånger mer. SOm tur var hade jag fått bästa bakfyllemdecininen på posten samma morgon. Fishermans Friend och Marabou Choklad. MUMMA! Kristian & Elin fick en liten bit var av chokladen sen glufsade jag i mig resten. Mådde MKT bättre efter det!
Färjan över tog knappt 15 minuter och om det var kallt på fastlandet var det ISANDE på Alcatraz. När vi kom fram fick vi först lyssna på en Ranger som berättade om tre olika fångar som suttit på Alcatraz, väldigt underhållande historia! Nyfikna? Då får ni komma hit så kan vi höra den tillsammans! Efter det fick vi komma in i fängelset och alla fick varsitt headset så man själv kunde gå runt och lyssna på historier om fängelset, de som jobbade där och de som suttit där. Det var väldigt roligt ända tills Elin & jag gick fel. Vi tog höger ett snäpp för tidigt och gick upp för en trappa. Efter ett tag insåg vi att berättarrösten inte pratade om det rummet vi var vi. Vi tog av oss headseten och vände oss om för att gå ner igen. Vi står högst upp på trappan och stirrar blint ner när vi ser en äldre dam stänger gallerdörren vid slutet av trappan och låser. Båda står som förstenade ett par sekunder innan hjärnan hinner ifatt att bearbeta vad som hänt. Efter vi frågat varandra typ 10 gånger vad som hänt inser vi att tanten låst gallret inifrån och inte utifrån. Det visar sig att hon var en av fångvaktarnas barn och att hon bott på Alcatraz som liten när hennes pappa jobbade där. Hon hade en privat rundtur som vi av misstag råkat halkat in på. Vilket var otroligt coolt eftersom vi fick se saker som inte alla andra fick se. Vi såg Kristian gå runt där nere bland cellerna och undrade förmodligen vart vi tog vägen.
Vi blev iallafall tillslut utsläppta och vi kom med färjan tillbaka till fastlandet. Bakfyllehungern hade satt igång igen och för att inte svulla allt för mycket bestämde vi oss för Sushi. Eller rättare sagt Elin & jag bestämde att vi skulle äta sushi och att Kristian MÅSTE prova eftersom det är så galet gott! Jag tror hans min talar för sig själv om han tyckte om det eller inte. Jag var iallafall i himmelriket ; )
För att varva ner helgen bestämde vi oss för att gå på bio på Westfield. Det blev Up In the Air med George Clooney, min andra potentiella framtida man. Ingen bio utan popcorn! Killen bakom disken frågade om jag ville ha smör på mina popcorn, och det är klart man vill ha. Vad jag inte förväntat mig var att han tog färdiga smörpopcorn och sprutade med ännu mer smör. UÄCK!! Popcornen var helt flötiga och smakade som gårdagens frityrolja från McDonalds, och tro mig, efter nerkletningen vet jag PRECIS hur det smakar.
Syrran har hela tiden pratat om att jag måste prova Coke Float, vilket är glass blandat med Coca Cola. Det låter väldigt äckligt men jag tänkte att det måste ju finnas en anledning till varför människor dricker det....Det gör det inte! Det var det äckligaste jag någonsin smakat, och det inte direkt inbjudande ut heller. Så med oätliga popcorn i ena handen och med en äckeldrink i andra gick jag med tunga steg in i biosalongen. Som tur var, var filmen hur bra som helst, Future Mr Bloom sviker en aldrig ; )
Mindre roligt var det när Kristian & jag skulle ta tåget hem och vi inser att jag kollat fel på tågtabellen och sista tåget redan gått. Det blev en saftig nota på $75 för att komma hem. . . .
Elin & jag kände óss något svullna efter massa smöriga smörpopcorn...
Goooo Sharks!
Santana Row
Vi kollade även in en av San Jose's stora turist attraktioner - Winchester Mystery House. Mrs Winchester började bygga huset 1886 efter både hennes dotter och man avlidit hastigt med bara ett par års mellanrum. hennes man var ägare av ett företag som tillverkade gevär, och Mrs Winchester trodde det var spökena från alla de människor som blivit dödade av Winchester-gevär som dödat hennes familj. Hon tog hjälp av ett medium som sa att hon måste flytta västerut och bygga upp ett nytt hus åt både sig själv och alla de som dödats av Winchester-gevär. Byggandet får aldrig avslutas för då kommer andarna döda dig, men om du hela tiden fortsätter kommer du leva för alltid. Hon började bygga huset rum för rum med massa återvändsgränder för att andarna skulle gå vilse och inte hitta henne. Som mest hade huset 600 rum men eftersom hon hela tiden ändrade allting har det nu 160 rum, 2000 dörrar, 1000 fönster, 13 badrum ovh 1 dusch. . . Det var coolt men lite äckligt att gå igenom. Det fanns dörrar och fönster som ledde rakt in i en vägg, dörrar som hade ett stup rakt ner till marken bakom sig, trappor som gick från golvet ända upp i taket, trappsteg som gick både upp & ner i samma trappa, rum som hade tre vägar in men bara en väg ut. Hela huset var uppbyggt som en lång smal gång, om man ville komma till rum nummer 50 så var man tvungen att gå igenom alla de andra 49, inga genvägar.
Efter allt skrämmande behövde nerverna lugnas lite så vi åkte vidare till Gordon Bierch Brewery. Jag hade förväntat mig att få se när de tillverkade öl, men det var mer än sportsbar som sålde deras egenbryggda öl. De hade iallafall god mat och ölen var okej, lite för mörk för min smak. Där va ca en miljard sharks fan iallafall så Kristian & jag behövde inte kännas utanför med våra t-shirts ; )
När nerverna lugnat sig var det dags att möta Elin utanför HP Pavillion som är San Jose Sharks hemmaarena. De spelar mot Detroit Red Wings som har 4 svenska spelare, inklusive Henrik Zetterberg som jag nog ska gifta mig med när jag blir stor. Det var riktigt kul att kolla på! Ögonblicket var ju lite större för Kristian som faktist suttit uppe till fyra på morgonen i Sverige ett flertal gånger bara för att kolla på NHL matcher på tv, men Elin & jag kände väldigt stor uppskattning också...allra mest när Zeta stretchade precis framför oss så vi kunde kolla in hans rumpa, lite svårt att se med alla skydd meeeen vi kunde nog ana vad som fanns där under ; )
Tyvärr var det bara en ynka utvisning och inga slagsmål alls, så kände mig lite lurad på all action jag förväntat mig men helnöjd iallafall. Det var ju trots allt NHL live!
Direkt Live med Ylva: http://www.youtube.com/watch?v=ioJbTHDoHE4
Nationalsången spel Douglas Murray
Efter en förlust med 4-1 bestämde vi oss för att supa bort våra sorger i San Carlos. Vi tog tåget tillbaka vilket alla tre somnade på ; ) Tyvärr var Carlos Club stängd pga Private Party så vi hittade oss en Dodgy liten pub och gjorde det bästa av situationen.....Shot Shot Shot!! ; ) Efter ett tag kändes allt plötsligt mycket bättre och vi spelade lite biljard, tror jag eller så bara tänkte vi göra det, pratade med inhemska San Carlos bor; MKT lustigt folk och sen är det lite dimmigt. Hon i baren var shysst ; )
