En bild säger mer än tusen ord . . .
Mardi Gras, Vancouver & Chinese New Year
Tisdagen den 16 Februari var det dags att fira Mardi Gras. Mardi Gras betyder fettisdagen på franska och firas med karnevaler i New Orleans. Detta har sedan spridit sig över världen och vi är inte sena på att haka på. Man får ta seden dit man kommer ; ) Elin & jag bestämde oss för att fira med lite After Work. Vi gick först till en piano bar vid Union Square. Där blev det en Irish Coffee för att värmas upp och piggnas till. Sedan drog vi vidare till Ruby Skye...hade vi tänkt. ICKE sa vakten i dörren när han såg Elins fake leg. Eller rättare sagt sa han till sin vakt kollega: Do you want a souvenire? Sen var det leget borta för alltid. Lagom missnöjda visste vi inte vad vi skulle ta oss till. Tillslut bestämde vi oss för att gå tillbaka till pianobaren. Eftersom vakten där fyllde år på samma dag som jag tänkte vi att han nog kände igen oss så vi inte behövde visa leg igen. Elins leg var ju nu long gone. Det var nemas problemas. Efter att ha livat upp oss med x antal Piña Coladas och Margarithas var legetimationsproblemen som bortblåsta. Ett par norrmän blåste oss totalt när de först låtsades vara amerikanare, sen svenskar, sen norrmän, sen svenskar igen...skyller totalt på den höga musiken. Det blev lite bugg innan stället stängde. Japp, en oskyldig After Work slutade i en blöt kväll med live musik och dans. För att avrunda kvällen glufsade vi i oss nattamat på Jack in the Box. Bästa pommesen i världen!
Ylva tappade balansen för pommesen var så goda
Dagen efter spenderade vi hela dagen i solen i Golden Gate park. Första riktigt varma dagen efter monsunregnet börjat avta. När bakfyllehungern tog övertaget tog vi bussen till Fishermans Wharf och beställde överdrivet mycket skaldjur. Vitlöksmarinerade musslor KAN vara den bästa uppfinningen någonsin...näst efter varmvatten och badkar. Efter att mat inte längre låg högst på prioritetslistan längtade vi efter en varm och mjuk säng. Vi åkte hem till Elin och bäddade ner oss bland kuddar och täcken med varsin glass framför Audrey Hepburns Breakfast at Tiffany's. Eftersom Ylva lyckats hälla mentholvätska på sin ena lins finns det inte många bildbevis av denna dagen.
For future reference: Menthol i munnen = Bra idé. Menthol i ögat = Väldigt dålig idé.
Mardi Gras halsband
Måndagen den 22 Februari kom Grandma Deanie över från Texas för att agera barnvakt tillsammans med mig. Abby, Mike & Roark, den äldste sonen, styrde kosan mot Whistler utanför Vancouver för att kolla på OS. Jag trodde det skulle bli easy peasy att bara ha två barn istället för tre....inte då. Såklart blev tvillingarna dunderförkylda med hög feber och inte långt efter drabbade det mig & Deanie åxå. Hela veckan var kantad av gråt, skrik och sömnlösa nätter. Stackars Deanie var helt slut och undrade nog vad hon gjort för att förtjäna dessa barnbarn ; ) En dag innan Abby & Mike kom hem började barnen friskna till och vi kunde ta ut dem på en liten promenad nere vid sjön och sen ut på middag. Deanie klunkade ett välförtjänt glas vin. En annan är ju härdad nu när det gäller småbarn ; )
Lördagen den 27 Februari
IDAG ÄR INGEN VANLIG DAG FÖR IDAG ÄR LINUS FÖDELSEDAG. HURRA HURRA HURRAAAAA!!!
Det är även sista dagen på det kinesiska nyåret. Ett ställe man vill vara på då är China Town i London. Ett ställe man INTE vill vara då är China Town i San Francisco. Det var som ett packat sillstim och enda chansen att ta sig fram var att simma igenom. Efter fem minuter fick jag cellskräck och vände om för att simma ut igen. Ingen mumsig mat sålde de heller. Kineskareoke hade de däremot. Hade Simon Cowell vart med hade han avlidit på stört. No offense to the Chinese Community!
Tourist in Frisco
På lördagen mötte vi upp Elin för brunch i Pacific Heights. Där satt vi och planerade dagens turistmål. När vu mumsat klart på Amerikanska bananpannkakor bar det av mot Lombard St. Efter veckor av ösregn prickade vi in vädret perfekt med massa solsken. Lombard St är en av de största turistattraktionerna i San Fran. Det är den näst krokigaste gatan i hela stan. Efter en lång, backig och varm promenad dit var jag mäkta imponerad när vi väl kom fram.
I verkligheten Turistbild
Sen var det dags för Coit Tower. Varför Coit Tower är så känt har jag fortfarande inte riktigt förstått, men eftersom det stod som ett måste att se i John's turistbok bestämde vi att kolla in det. Det var en pärs att ta sig dit med ännu fler backar och ännu mer sol, men när vi väl kommit upp var det verkligen värt det. Utsikten var fantastisk både utanför och uppe i tornet. Det bästa av allt var ända när vi ställde oss i den superskrangliga hissen som säkert var original från när tornet byggdes 1933. Hisskillen som var superasiat, frågade vart vi kom från och blev helt till sig när vi sa Sverige. Oooh, more Swedish. This is the Swedish group! utbrast han och kollade få en oförstående kille. Det tog ett par sekunder innan han svarade tomt: I'm American. Trodde vi skulle dö av skratt ; )
Anna, Ylva & Columbus
The City I Love
Efter vi sett hela San Francisco från ovan åt alla håll, bar det av mot China Town till en Lyckokaksfabrik. Där satt autentiska kineser och mumlade på mandarin medans de vek varma lyckokakor. Det var rätt coolt faktist. Jag hade skrivit min egna lyckolapp som de la i. Och när jag öppnade min lyckokaka blev jag jätteglad, för istället för en klurig Ghandi vers eller en rad lyckonummer fick jag min egen lycka. Anna sa att man inte får avslöja vad det är för då ger det otur, men jag kan säga att det var något jättebra ; ) Vi köpte även en hel påse med lyckokakor som vi gick och knaprade på. Tror jag fick samma lycka 4 gånger...undrar om det betyder 4 gånger mer lycka eller om lyckan förbrukades första gången.
Det roligaste var när Anna uttryckte sin åsikt om China Town:
China Town känns nästan som ett annat land..... Som Turkiet . . .
Mannen till höger på bilden har inget med händelserna att göra
Efter en produktiv dag var det dags att möta upp Kristian och dra oss mot Elins hus. Vi hade bestämt oss för att laga lite svensk mat och valet föll på Flygande Jakob, vilket jag varken ätit eller hört talas om innan. Kristian och jag fick i uppdrag att matshoppa medans de andra två latisarna gjorde sig oiordning inför kvällens utgång. Då passade vi även på att införskaffa allt vi behövde till Elins födelsedagsöverraskning som hon fortfarande inte fått. Eftersom hon fyllt 20 (fortfarande inofficiellt) men inte fått utnyttja sin fulla potential som 20-åring hade vi bestämt oss för att ordna ett eget Systembolag åt henne. Självklart blev det äkta svennedricka som Absolut Vodka och Smirnoff Ice. Tyvärr hade vi inte lyckats ordna några svenska pengar så det fick bli ett bolag med en liten internationell twist, med kinesdollar. Jag lekte kassörska så 80 000 dollar kostade det Elin att handla sex flaskor Smirnoff Ice och en liter Absolut Mandarin. Dyrt att importera!
Som sagt har jag aldrig hört talas om Flygande Jakob men har mycket svårt att tro att den skulle se ut som vår. Grädden skärde sig i ugnen och hela grytan var alldeles rinnig och sörjig. Dock smakade den kanoners. Till efterrätt blev det ännu fler lyckokakor (började må smått illa av alla lyckokakor nu) och ölspel med Absolut Mandarin drinkar i olika tappningar. Kul att man får utnyttja sina bartenderkunskaper lite då och då. När ölspelet började ta ut sin rätt drog vi vidare till Harlot där Flickorna Flis skakade rumpa hela natten till Lady Gaga och Kristian stod och hängde vid räcket med ett par öl som sällskap.
Det börjar med Sambuca och slutar med dimma
ROADTRIP
På söndagen var det dags att fortsätta vår turisthelg. När Elin nyktrat till....tillräckligt... tog vi bilen över Golden Gate till Marina Headlands. Vet inte om ni sett vykort över Golden Gate när dimman ligger som ett täcke precis under bron. Idag insåg jag att det inte är redigerat i Photoshop utan faktiskt är på riktigt. Jag har aldrig sett ngt så otroligt i hela mitt liv.
Vi gjorde flera stopp på vägen upp mot toppen och traskade runt i Vildmarken. Kändes väldigt betryggande när det satt lappar med Varning för bergslejon och prärievargar. Inte undra på att Allemansrätten inte gäller här. Om man vill campa i detta landet måste man få spciellt tillstånd. Förmodligen så att efterlevande inte kan stämma markägaren efter man blivit uppäten av tvättbjörnar. Det var två Park Rangers som gick runt och kollade suspekt på alla Alla Hjärtans Dag firare som slagit sig ner med picknick på lite ställen här och var. Auktoriter i detta landet är generellt väldigt hjälpsamma och trevliga (Mange Blåljus släng dig i väggen) så länge man själv ser resepektabel ut, och fyra oskyldiga svenskar ligger högt på Var-Trevlig-Mot listan.
Bilfärd upp mot toppen: http://www.youtube.com/watch?v=o8wUPJpF8ZQ
Elin & jag försöker skrämma bort Vilddjuren
Uppe på toppen av Marina Headlands ligger resterna av en gammal militärbas. Den var nte så respektingivande som man kanske hoppats. Det som var breathtaking däremot var utsikten. Man såg inget slut på världen utan bara att himlen och havet smälte samman borta vid horisonten och pråmarna som sakta gled ut från San Francisco. Jag kände mig plötsligt ganska liten och betydelselös när man kollade 200 meter rakt ner på vassa klippor och gigantiska vågor. Vi satt där uppe och njöt i över en timme. Ingen kunde förmå att röra på sig trots vi sa att vi skulle gå flera gånger. Det kändes som ett helt annat land. Au Pair livet kändes plötsligt väldigt långt borta. . . Hade inget emot att stanna här uppe resten av året.
Uppe på toppen: http://www.youtube.com/watch?v=zRbIfowu4R4
När hungern tillslut tog över lyckades vi med tunga steg släpa oss därifrån. Men det gjorde ont i hjärtat att vara tvungen att lämna denna vackra plats. Definitivt ett ställe att besöka fler gånger! Eftersom det var enkelriktat hela vägen upp längs kusten fick vi leta oss ner längs kringelikrok vägar ner. Inget ställe för oroliga mammor att köra ; ) Med musiken på högsta volym och siktet inställt på pizza & glass i Saucolito kändes livet ganska underbart. Jag känner väldigt stor tacksamhet att jag haft turen att träffa så underbara människor att dela denna upplevelse med. Det är svårt för en utomstående att förstå vilken lycka, sorg och vemod man hela tiden bär inom sig. Lycka för att livet är underbart. Sorg för att underbart är kort. Vemod för att man saknar familj och vänner konstant. Det är annorlunda att befinna sig "ett stenkast" bort i London än på andra sidan jorden där dag är natt, och natt är dag. . .
Roadtrip: http://www.youtube.com/watch?v=Duh7BPT3bVc
Väl framme i Saucolito satt pizzan som en smäck. Saken blev inte direkt värre av att sälarna simmade precis nedanför och lekte med fiskmåsarna. Efter vi glassat i solen ett tag...och tröttnat på fiskmåsarnas tinitusframkallande tjat bar det av mot glass och hemfärd. För att fira Alla Hjärtans Dag bestämde vi oss att gå på bio och kolla in Valentines Day. Av någon oförklarlig anledniing skippade Kristian den underbara upplevelsen att se en typisk Chick Flick (romantisk komedi) med tre kärlekskranka flickor på självaste Alla Hjärtnas Dag. Han skyllde på att han skulle upp tidigt dagen efter...men vi vet att han inte ville gråta framför oss vid det lyckliga slutet.
Och ett lyckligt slut var det, både på dagen och filmen. Definitivt en av de bästa Alla Hjärtans Dagar jag haft!
