Ava Bloom

Lördag 18 Juni 2011

Dagen började alldeles för tidigt. Det vill säga runt 6 på morgonen. Jag vaknade upp med uppluckrad mat i munnen. Det var bara att svälja och se glad ut. Jag öppnade sedan ögonen och insåg att det låg en halväten kalkonmacka i sängen. På sängbordet stod det en hel ketchupflaska och diverse tomma och fulla tupperware burkar. Jag började få onda aningar. Efter att ha svalt vad jag tror var delar av kalkonmackan kände jag en stark uppmaning att borsta tänderna. Jag hade förväntat mig att behöva släpa mig upp ur sängen med grym huvudvärk och en ömmande kropp. Förvånansvärt kände jag ingenting. Kanoners tänkte jag!

Eftersom Amy och jag hade ett 5 km race att springa som började klockan åtta var det dags att svida om till gymkläder. Plötsligt ringer telefonen och det tar ett par minuter innan jag inser att personen i andra änden pratar svenska, och att det är John John som ringer. Efter att ha svamlat i några minuter upplyser han mig om att Ylva, du är fortfarande full! Aaah, det är därför jag känner mig så pigg och glad tänker jag samtidigt som jag skyfflar ner kalkonmackan på golvet.