Navy Pier
Fredag 12 November 2010
Dylan var ledig från skolan så han och jag åkte till biblioteket för att fixa varsitt lånekort. Kravet på att få ett lånekort som barn är att man måste kunna stava sitt eget namn så Dylan och jag hade övat hela dagen innan. Det är galet när man tänker på att han bara är 5½ år och redan kan läsa, skriva och räkna.
Sen åkte vi till Navy Pier vilket är en av de största turistattraktionerna i Chicago, kan jämföras med Fisherman1s Wharf i SF. Vädret var väl inte det bästa men vi hade roligt ändå. Vi såg shower, var inne på The Children's Museum, sorbet glass (eftersom Dylan är allergisk mot mjölproteiner), men höjdpunkten för oss båda var definitivt karusellerna. Jag har aldrig åkt ett pariserhjul (London Eye räknas inte) så jag var mycket spänd. Det var coolt att se hela Chicago när vi var på toppen men turen var över lite väl snabbt. Slänggungorna var precis lika roliga som jag minns dem från Liseberg ; )
På kvällen bestämde vi oss för att gå och bowla. Jag kan inte komma ihåg sist jag skrattade så mycket! Dylan's underbara stajl när han kastade klotet och Amy som hamnade i rännan nästan varje gång. Det bästa var när ett typiskt amerikanskt par (det vill säga på storleken) i 35års åldern kom med sina egna klot och sina egna skor, var helseriösa och Dylan gjorde bättre ifrån sig än dem. Självklart skyllde de på att banan lutade, de provade en ny stil en något liknande. Underbara barn! Jag slog även Rahul i Fussball ; )
Dylan var ledig från skolan så han och jag åkte till biblioteket för att fixa varsitt lånekort. Kravet på att få ett lånekort som barn är att man måste kunna stava sitt eget namn så Dylan och jag hade övat hela dagen innan. Det är galet när man tänker på att han bara är 5½ år och redan kan läsa, skriva och räkna.
Sen åkte vi till Navy Pier vilket är en av de största turistattraktionerna i Chicago, kan jämföras med Fisherman1s Wharf i SF. Vädret var väl inte det bästa men vi hade roligt ändå. Vi såg shower, var inne på The Children's Museum, sorbet glass (eftersom Dylan är allergisk mot mjölproteiner), men höjdpunkten för oss båda var definitivt karusellerna. Jag har aldrig åkt ett pariserhjul (London Eye räknas inte) så jag var mycket spänd. Det var coolt att se hela Chicago när vi var på toppen men turen var över lite väl snabbt. Slänggungorna var precis lika roliga som jag minns dem från Liseberg ; )
På kvällen bestämde vi oss för att gå och bowla. Jag kan inte komma ihåg sist jag skrattade så mycket! Dylan's underbara stajl när han kastade klotet och Amy som hamnade i rännan nästan varje gång. Det bästa var när ett typiskt amerikanskt par (det vill säga på storleken) i 35års åldern kom med sina egna klot och sina egna skor, var helseriösa och Dylan gjorde bättre ifrån sig än dem. Självklart skyllde de på att banan lutade, de provade en ny stil en något liknande. Underbara barn! Jag slog även Rahul i Fussball ; )
Kommentarer
Trackback
