LAKE TAHOE
13 Mars
Klockan är 3.30 fredag natt / lördag morgon och alla är på väg hemåt från uteställena. Alla utom Anna & Ylva. Vi är på väg till skidbussen som ska ta oss till Lake Tahoe.
Lake Tahoe ligger ca 32 mil norr om San Francisco. 4.50 steg vi på Bay Area Ski Bus och 4.52 sov jag. . . .
. . . Klockan åtta på morgonen var det väckning och dags för frukost på bussen. I äkta USA anda blev det bagel och cream cheese (Philadelphia ost). "Tyvärr" var det strålande solksken och nysnö vilket resulterade i trafikstockning. Inte framme i Alpine Meadows förrän runt 10.
Efter att ha kommit igenom skiduthyrning, toalettbesök och bunkrat upp med energibarer aka Snickers var det dags att ge sig ut i backen. Nu vet jag att många där hemma tänker: Men Ylva åker ju inte skidor. Hon tycker ju inte ens om att åka skidor. Stämmer bra det! Tyvärr hade jag glömt hur mycket jag HATAR att åka skidor!! Med underbara förutsättningar för ett proffs som Anna är 1 meter pudersnö inte jättekul för en rookie som jag. Första åket och vi tar liften upp till toppen... Wiiiee!! Jag stod i ett par minuter och blickade ut över "härligheten" innan jag följde efter Anna ner för stupet. Jag kom ca 10 meter sen kvaddade jag rakt ner i en snödriva. Fick 10 kg snö innanför termobrallorna och lika mycket i fejjan. Det här går ju prima liv! Precis som jag förutsatt. Det tog mig ungefär elva fall innan jag lyckades ta mig nerför backen. Anna som åkt sen hon var tre år trillade inte riktigt lika många gånger ... ungefär noll. Hon var redan uttråkad på att stå och vänta på mig när jag försökte få på skidorna igen! Kroppen krävde redan sin första Snickers.
Före: Varm & torr Sista ögonblicket innan djävulsåk 1. Efter: Snömonster
Tur att man är en överpositiv själ och galet envis. Jag gav mig den på att jag skulle lära mig åka skidor. Och jag skulle tycka det var kul också, hela vägen fram. Allra mest tur var det att jag hade en klippa som Anna som inte bara agerade gratis skidlärare utan höll friskt humör trots att jag stupade i varje sväng. Tillslut bestämde vi oss för att åka separat ett tag, så jag kunde öva i lugn och ro och så iallafall Anna kunde få njuta av sin skidsemester lite. Efter alldeles för många timmar i backen, inklusive ett felval av väg som slutade off pist plus att jag förlorade min ena skida och fick åka på rumpan ner, bestämde jag mig för att hälften av att vara på skidsemester är After Ski. I min vetskap finns det inga satta regler för när After Ski börjar och enligt min klocka var det dags. När jag väl lyckats dumpa en del av den snö (som smält och sen frusit till is) i mina byxor gick jag fram till baren och beställde en extra stor Margaritha och ett par Coronas. Jag kände mig redan lyckligare. Bartendern kollade däremot lite snett på mig när jag blev frågad om leg och drog fram ett plaskvått pass. Kunde inte komma på en enda anledning som inte inkluderade "jag suger på skidåkning" så jag försökte se extra ball ut och låtsades som ingenting. En Margaritha och en halv öl senare kom Anna och joinade. DETTA är skidsemester!
Det var sedan dags att dra sig tillbaka till hotellet. För att sedan kunna fokusera helt och hållet på nattens bravader tog vi varsin korv vid bussens After Ski. Hotellet som egentligen var ett Casino / Hotell hade en hel spa våning som vi självklart utnyttjade till max. Rosiga om kinderna släpade vi oss upp från jacuzzin för att förbereda oss för en lång natt. Jag spelade lite på de enarmade banditerna men tröttnade snabbt. Utan att gå in på detaljer så cirkulerade vi i de olika casinon och sänkte lagom många Cosmopolitan. En Totally Amazingly Awesome kväll. Eller Hella Good som vi nu lärt oss ; )
http://www.youtube.com/watch?v=B-aSwGpACCU
Dag två! Klockan ringde alldeles för tidigt! Vi släpade oss upp för att städa i ordning hotellrummet, packa ihop och dra sig ner mot frukost. Efter en stadig buffé hade händerna slutat skaka lite. Idag gick bussen mot Northstar. Suget i kroppen efter en dag i backen var inte riktigt lika stort hos mig som hos Anna. Men det var faktist riktigt skönt att sätta sig i liften och solen strålade lika mycket idag. Anna fick bestämma vart första åket skulle bli och av någon obeskrivlig anledning valde hon tävlingsbanan för Snowboard med hinder och hopp mitt i alltihop. Jag skulle vilja säga att vi åkte på hårdpackad snö men det vore att ljuga. GLANS IS hård som sten är närmare till sanningen! Vill någon gissa hur långt jag kom innan jag trillade? Tror någon att jag kved när höftbenet slog i marken? Ingen som tror jag skämdes när jag tittade upp och såg hur alla hurrade och skrattade i liften som gick 10 meter ovanför banan? Jag fick en flashback från Åre för sex år sedan när killgänget ropade Ylva Nowén där jag satt mitt i backen utan hopp, utan uns av stolthet och utan skidor. Supersöta Silver Ylva var på väg att bli Supersur. Efter en utkörning på väg i i ett träd var jag äntligen nere på plan mark. Jag kände att dagen kunde börjat bättre. Positivt tänkande... det kunde bara bli bättre. Och det blev det också! Anna kämpade länge och väl och så gjorde även jag. Efter en låååång dag i backen lyckades jag ta mig ner utan att trilla en enda gång och jag kan nu titulera mig som Ylva som typ kan åka skidor. *STOLT*
Efter en hel dag av bara skidåkning och ingen mat tog bakfyllehungern över. Klockan fem slog de två kakmonstrena till vid bussens After Ski. Ingen alkohol här inte. Ge oss kakor och varm choklad...och varsitt säte att sova i. Två filmer och massa kinamat senare var vi äntligen hemma i San Fran. Ljuvliga hem med massa betong och ingen is!
Fast jag hatar inte att åka skidor längre, trots att jag har ett grymmeblåmärke på höften efter snowboardbanan.
Klockan är 3.30 fredag natt / lördag morgon och alla är på väg hemåt från uteställena. Alla utom Anna & Ylva. Vi är på väg till skidbussen som ska ta oss till Lake Tahoe.
Lake Tahoe ligger ca 32 mil norr om San Francisco. 4.50 steg vi på Bay Area Ski Bus och 4.52 sov jag. . . .
. . . Klockan åtta på morgonen var det väckning och dags för frukost på bussen. I äkta USA anda blev det bagel och cream cheese (Philadelphia ost). "Tyvärr" var det strålande solksken och nysnö vilket resulterade i trafikstockning. Inte framme i Alpine Meadows förrän runt 10.
Efter att ha kommit igenom skiduthyrning, toalettbesök och bunkrat upp med energibarer aka Snickers var det dags att ge sig ut i backen. Nu vet jag att många där hemma tänker: Men Ylva åker ju inte skidor. Hon tycker ju inte ens om att åka skidor. Stämmer bra det! Tyvärr hade jag glömt hur mycket jag HATAR att åka skidor!! Med underbara förutsättningar för ett proffs som Anna är 1 meter pudersnö inte jättekul för en rookie som jag. Första åket och vi tar liften upp till toppen... Wiiiee!! Jag stod i ett par minuter och blickade ut över "härligheten" innan jag följde efter Anna ner för stupet. Jag kom ca 10 meter sen kvaddade jag rakt ner i en snödriva. Fick 10 kg snö innanför termobrallorna och lika mycket i fejjan. Det här går ju prima liv! Precis som jag förutsatt. Det tog mig ungefär elva fall innan jag lyckades ta mig nerför backen. Anna som åkt sen hon var tre år trillade inte riktigt lika många gånger ... ungefär noll. Hon var redan uttråkad på att stå och vänta på mig när jag försökte få på skidorna igen! Kroppen krävde redan sin första Snickers.
Före: Varm & torr Sista ögonblicket innan djävulsåk 1. Efter: Snömonster
Tur att man är en överpositiv själ och galet envis. Jag gav mig den på att jag skulle lära mig åka skidor. Och jag skulle tycka det var kul också, hela vägen fram. Allra mest tur var det att jag hade en klippa som Anna som inte bara agerade gratis skidlärare utan höll friskt humör trots att jag stupade i varje sväng. Tillslut bestämde vi oss för att åka separat ett tag, så jag kunde öva i lugn och ro och så iallafall Anna kunde få njuta av sin skidsemester lite. Efter alldeles för många timmar i backen, inklusive ett felval av väg som slutade off pist plus att jag förlorade min ena skida och fick åka på rumpan ner, bestämde jag mig för att hälften av att vara på skidsemester är After Ski. I min vetskap finns det inga satta regler för när After Ski börjar och enligt min klocka var det dags. När jag väl lyckats dumpa en del av den snö (som smält och sen frusit till is) i mina byxor gick jag fram till baren och beställde en extra stor Margaritha och ett par Coronas. Jag kände mig redan lyckligare. Bartendern kollade däremot lite snett på mig när jag blev frågad om leg och drog fram ett plaskvått pass. Kunde inte komma på en enda anledning som inte inkluderade "jag suger på skidåkning" så jag försökte se extra ball ut och låtsades som ingenting. En Margaritha och en halv öl senare kom Anna och joinade. DETTA är skidsemester!
Det var sedan dags att dra sig tillbaka till hotellet. För att sedan kunna fokusera helt och hållet på nattens bravader tog vi varsin korv vid bussens After Ski. Hotellet som egentligen var ett Casino / Hotell hade en hel spa våning som vi självklart utnyttjade till max. Rosiga om kinderna släpade vi oss upp från jacuzzin för att förbereda oss för en lång natt. Jag spelade lite på de enarmade banditerna men tröttnade snabbt. Utan att gå in på detaljer så cirkulerade vi i de olika casinon och sänkte lagom många Cosmopolitan. En Totally Amazingly Awesome kväll. Eller Hella Good som vi nu lärt oss ; )
http://www.youtube.com/watch?v=B-aSwGpACCU
Dag två! Klockan ringde alldeles för tidigt! Vi släpade oss upp för att städa i ordning hotellrummet, packa ihop och dra sig ner mot frukost. Efter en stadig buffé hade händerna slutat skaka lite. Idag gick bussen mot Northstar. Suget i kroppen efter en dag i backen var inte riktigt lika stort hos mig som hos Anna. Men det var faktist riktigt skönt att sätta sig i liften och solen strålade lika mycket idag. Anna fick bestämma vart första åket skulle bli och av någon obeskrivlig anledning valde hon tävlingsbanan för Snowboard med hinder och hopp mitt i alltihop. Jag skulle vilja säga att vi åkte på hårdpackad snö men det vore att ljuga. GLANS IS hård som sten är närmare till sanningen! Vill någon gissa hur långt jag kom innan jag trillade? Tror någon att jag kved när höftbenet slog i marken? Ingen som tror jag skämdes när jag tittade upp och såg hur alla hurrade och skrattade i liften som gick 10 meter ovanför banan? Jag fick en flashback från Åre för sex år sedan när killgänget ropade Ylva Nowén där jag satt mitt i backen utan hopp, utan uns av stolthet och utan skidor. Supersöta Silver Ylva var på väg att bli Supersur. Efter en utkörning på väg i i ett träd var jag äntligen nere på plan mark. Jag kände att dagen kunde börjat bättre. Positivt tänkande... det kunde bara bli bättre. Och det blev det också! Anna kämpade länge och väl och så gjorde även jag. Efter en låååång dag i backen lyckades jag ta mig ner utan att trilla en enda gång och jag kan nu titulera mig som Ylva som typ kan åka skidor. *STOLT*
Efter en hel dag av bara skidåkning och ingen mat tog bakfyllehungern över. Klockan fem slog de två kakmonstrena till vid bussens After Ski. Ingen alkohol här inte. Ge oss kakor och varm choklad...och varsitt säte att sova i. Två filmer och massa kinamat senare var vi äntligen hemma i San Fran. Ljuvliga hem med massa betong och ingen is!
Fast jag hatar inte att åka skidor längre, trots att jag har ett grymmeblåmärke på höften efter snowboardbanan.
Kommentarer
Trackback
