Ava Bloom

Klockan 12 på dagen började Mike med kalkonen och fortsatte med flera olika stuffing, tranbärssylt, sås, potatismos etc. Abby var högra hand och gjorde även äppelpaj.
Sex timmar senare var det dags för mat. Ett annat par var över med deras tvåårige son, och med fyra småttingar i huset var det totalt kaos. Barnen grät i omgångar, sprang runt, hittade på hyss och var allmänt illbattingar. Alla slängde i sig maten på en kvart och sa nej till både en andra portion och efterrätt fast man egentligen ville ha. Inte direkt familjehögtid med matro ; )
Det gjorde jag upp dagen efter då jag hade full Thanksgiving dinner till både frukost och lunch...just nu mår jag illa jag bara hör ordet kalkon.


När Thanksgiving är över börjar julen så det var dags att åka till Julgransfarmen för att införskaffa årets julgran.  Där fanns säkert 15 olika sortets granar att välja mellan och de hade till och med snögubbar gjorda av julgranar. Vi åkte tomtetåg som spelade julmusik och över oss singlade det ner fejksnö. Vi hjälpte alla till att välja en fin gran, sen fick Mike såga ner den. När granen fällts ropade Roark "MORE!!!" Tyvärr var det roliga över och på vägen hem åkte vi över till kusten vilket var jättefint och JÄTTEhöga vågor. Säkert bra surfställe men ca 8 grader i vattnet...mindre roligt.

                                

På kvällen hade vi avskedsmiddag för Keri med äkta Sydafrikansk Braai (barbeque). Kristian, en svensk au pair från gbg som gick i samma introduktionskurs som Elin kom över, och Keri's au pair kompis Robynne som också är sydafrikan. Det var jätteroligt och Mike försökte sig på sin sydafrikanska dialekt vilket lät som en lysande irländsk pirat-imitation ; )



På lördagen jobbade jag till ett sen var det dags att säga Adjö till Keri. Det var väldigt ledsamt trots att vi bara känt varann i en och en halv vecka. Det har vart jätteskönt att ha henne att prata med, både om familjen och allt annat.
Jag hann däremot inte vara ledsen så länge för sen bar det av till San Carlos för att hälsa på Kristian och hans värdfamilj. Elin & Kristian mötte upp mig vi tåget. Det var supervarmt och jag hade mina höga svarta stövlar. BIG MISTAKE när jag insåg att vi skulle gå hem till honom vilket var 20 minuter uppförsbacke. Herregud vad glad jag var när vi kom fram....och svettig. Han visade oss runt i huset och gav oss lite vatten innan han kom med den briljanta idén att vi skulle gå till högsta toppen i San Carlos och se utsikten. Det lät som en jättebra idé när han sa det skulle ta 10 minuter, en kvart..... Det lät som en mindre bra idé när vi gått i en halvtimme och Kristian sa i varje vägkorsning "Jag trooooor det är häråt"



Efter nästan en timme av bara branta uppförsbackar var vi äntligen framme. Utsikten var underbar och visst var det värt det men andra skor rekomenderas starkt!

Efter ungefär en kvart var alla kalla för det blåste så mycket så dags att knata ner igen...mot slutet hade jag inte många positiva tankar kvar men försökte fokusera på den goda maten Kirsten & John, Kristians värdföräldrar höll på att göra. När vi väl kom hem satt den kalla ölen som en smäck! Till efterrätt fick vi pumpapaj med vaniljglass....Guuudomligt!
När vi vilat upp oss en stund var det ännu igen dags att knata ner till Downtown. Det var ju ändå lördagkväll och hade ännu inte invigt onykterheten i USA. Vi satte oss på en uteservering och drack rosévin, flaska 127 detta året ; ) Bästa! Kändes skönt att komma ut ut huset lite och bara slappna av och inte tänka så mycket. Fast kändes ganska overkligt att sitta på en uteservering i t-shirt i slutet av November och ändå vara varm.


Under age drinking                     Dance move: The shower

Kvällen innhöll en del missförstånd då en göteborgare, en lund/malmö-bo och en blandras försökte kommunicera. Höjdpunkten var när Kristian skulle förklara vägen till tågstation, och sa vi skulle svänga vänster efter tappen och pekade rakt fram. Både Elin och jag stirrade blint och såg ingenting. Vi stod båda tysta ett par sekunder och tankarna rusade åt alla håll medans vi försökte komma på vad han sa.
- Menar du bakom bensinstationen? (Det måste vara något där bakom vi inte ser tänkte Elin)
- Atapp? Vilken atapp? Vad är en atapp? (Ett slags avstånd tänkte jag)
Kristian bröt ut i gapskratt åt åsynen av två väldigt förvirrade själar som febrilt försökte förstå vad han menade... Äntligen förstod jag hur Viktor kände sig när jag kallade honom tyken. Pappa har lärt upp mig rätt väl i det göteborska språket men detta kammade noll respons i huvudet. Tydligen betyder tapp bensinstation så Kristian tyckte det var rätt roligt när vi sträckte på oss och försökte se bakom själva bensinstationen och hitta tappen. (Elin & jag planerar en ljuv hämnd)

Det blev ingen kyrka för mig igår. Var alldeles för trött och hade till och med lite huvudvärk på morgonen. Skulle jobba från elva till sju så behövde så mkt sömn jag kunde få. Hade ett långt prat med Abby igår om hur det kändes i familjen osv. Jag förklarade att jag ibland kände mig mer som en anställd än en del av familjen och att det kändes som de ville vara själva när jag slutat jobba. Hon sa att det inte alls var så utan de båda tyckte det var skönt att jag var annorlunda Keri som visade att jag ville umgås även på fritiden. Det var jätteskönt och nu känns allt jättebra. Så igår satt vi och kolla på amerikansk fotboll och åt popcorn. Jag berättade att Olof spelat och även om min väldigt korta rugbykarriär.

                       
                                    Smerklo Family

Idag har jag övningskört för första gången. Det var inte alls så svårt som jag trott. Man behöver ju inte göra någonting. Bara gasa och bromsa! Det ända som är svårt är alla gigantiska bilar, smala vägar och snäva kurvor och backrön, men det ska nog gå bra tillslut. Glömde bara stanna vid en stoppskylt ; )

Tack för alla kommentarer och fortsätt gärna med det så jag vet att ngn läser här. Jag brukar svara på alla med en egen kommentar.
(Bilder från julgransfarmen kommer imorrn)