Golden Gate Bridge + Cirque du Soleil
12 Jan: Tisdagen är min lediga dag så bestämde mig för att åka in till City för att hälsa på Elin. Vi satte oss och bruncha på El Rigolo's. Min granola, vilket är havregryn och blandade nötter rostade i honung, var kanongod men var något avis när Elin fick in sina Jordgubbspannkakor. Där fördrev vi ett gäng timmar med massa skvaller och skratt ; )
Vid halv två var det dags att hämta Sam från skolan. Sam är Elins värdbarn som snart ska fylla sex år. Han går i skolan i Mill Valley som ligger på andra sidan Golden Gate bron vilket betyder att jag för första gången skulle åka över Golden Gate bron ; )
Så här gick det till: http://www.youtube.com/watch?v=jIqG-HqaFjg
Jag är helnöjd med min första nära-Golden-Gate-upplevelse. Sam var helnöjd med sin första Ylva-upplevelse. Det är inte alla som ställer sig upp i bilen och sticker ut huvudet ur takluckan ; )
När vi kom hem lagade vi bananbröd, vilket smakade som sockerkaka med banansmak. Hade aldrig hört talas om det innan men det var UNDERBART GOTT!!! När Sam fick reda på att vi inte hade hört talas om Bananbröd i Familjen Bjerstedt-Blom bestämde han sig för att förklara för oss vad det var för något: http://www.youtube.com/watch?v=iYW1rY6jI50
När bananbrödet var slut och magarna fulla var det dags för att möta Kristian utanför tågstation och dra oss vidare mot Cirque du Soleil. Vilket var AMAZING!!! Helt sjukt var människor kan göra med sina kroppar. En tjej böjde sig dubbelvikt, ÅT FEL HÅLL! Hela showen var otroligt genomtänkt och galet roligt. Det var en mix av akrobatik, cirkus och stå-upp komedi. Tyvärr fick man inte ta foto där inne. . . .men vi tog några iallafall ; )
Efter showen gick vi vidare till The District för ett par drinkar. De kan verkligen inte göra Cocktails i detta landet. Ölen och shoten är det enda man kan lita på. Vid tolv var det dags för tåget hem och denna gången hade jag inte läst fel på tidtabellen iaf ; )
Alcatraz
10 Jan: Dagen efter San Jose var alla rätt möra. Shoten kvällen innan gjorde sig påminda & stel efter att delat en 90 säng med Elin släpade vi oss upp efter bara ett par timmars sömn. Rylan som sover vägg i vägg tyckte av någon oförklarlig anledning att det var oerhört nödvändigt att börja skrika vid halv sju på morgonen.
I ett tappert försök att gömma bevisen från gårdagen (både Elin & jag såg ut som Monstret från Svarta Lagunen) kladdade vi snabbt på lite smink medans taxin väntade utanför. På tåget mötte vi upp Kristian som såg ungefär lika pigg ut som vi kände oss. Elin provade en mer eller mindre bekväm sovstil på tåget in till San Francisco. Vi traskade först runt i Fishermans Wharf och hade lite guidning för Kristian eftersom han aldrig vart där. Vi gick in på en stor Sports Bar för lite frukost; Vitlökspommes & burgare! Vad annars på bakfyllan? ; )
Kristian galet stolt över sina nya kepa: I may be left handed but I'm always right
Vid klockan ett var det dags att ta färjan över till Alcatraz. Det var GAALET kallt! Som tur var hade jag investerat i en ny mössa på Crazy Hats i Fishermans Wharf. Att sätta sig på en färja när man är bakis var inte den mest briljanta idén jag haft i mitt liv. Världen gungade redan innan och istället för att ge motlut, gungade allt 10 gånger mer. SOm tur var hade jag fått bästa bakfyllemdecininen på posten samma morgon. Fishermans Friend och Marabou Choklad. MUMMA! Kristian & Elin fick en liten bit var av chokladen sen glufsade jag i mig resten. Mådde MKT bättre efter det!
Färjan över tog knappt 15 minuter och om det var kallt på fastlandet var det ISANDE på Alcatraz. När vi kom fram fick vi först lyssna på en Ranger som berättade om tre olika fångar som suttit på Alcatraz, väldigt underhållande historia! Nyfikna? Då får ni komma hit så kan vi höra den tillsammans! Efter det fick vi komma in i fängelset och alla fick varsitt headset så man själv kunde gå runt och lyssna på historier om fängelset, de som jobbade där och de som suttit där. Det var väldigt roligt ända tills Elin & jag gick fel. Vi tog höger ett snäpp för tidigt och gick upp för en trappa. Efter ett tag insåg vi att berättarrösten inte pratade om det rummet vi var vi. Vi tog av oss headseten och vände oss om för att gå ner igen. Vi står högst upp på trappan och stirrar blint ner när vi ser en äldre dam stänger gallerdörren vid slutet av trappan och låser. Båda står som förstenade ett par sekunder innan hjärnan hinner ifatt att bearbeta vad som hänt. Efter vi frågat varandra typ 10 gånger vad som hänt inser vi att tanten låst gallret inifrån och inte utifrån. Det visar sig att hon var en av fångvaktarnas barn och att hon bott på Alcatraz som liten när hennes pappa jobbade där. Hon hade en privat rundtur som vi av misstag råkat halkat in på. Vilket var otroligt coolt eftersom vi fick se saker som inte alla andra fick se. Vi såg Kristian gå runt där nere bland cellerna och undrade förmodligen vart vi tog vägen.
Vi blev iallafall tillslut utsläppta och vi kom med färjan tillbaka till fastlandet. Bakfyllehungern hade satt igång igen och för att inte svulla allt för mycket bestämde vi oss för Sushi. Eller rättare sagt Elin & jag bestämde att vi skulle äta sushi och att Kristian MÅSTE prova eftersom det är så galet gott! Jag tror hans min talar för sig själv om han tyckte om det eller inte. Jag var iallafall i himmelriket ; )
För att varva ner helgen bestämde vi oss för att gå på bio på Westfield. Det blev Up In the Air med George Clooney, min andra potentiella framtida man. Ingen bio utan popcorn! Killen bakom disken frågade om jag ville ha smör på mina popcorn, och det är klart man vill ha. Vad jag inte förväntat mig var att han tog färdiga smörpopcorn och sprutade med ännu mer smör. UÄCK!! Popcornen var helt flötiga och smakade som gårdagens frityrolja från McDonalds, och tro mig, efter nerkletningen vet jag PRECIS hur det smakar.
Syrran har hela tiden pratat om att jag måste prova Coke Float, vilket är glass blandat med Coca Cola. Det låter väldigt äckligt men jag tänkte att det måste ju finnas en anledning till varför människor dricker det....Det gör det inte! Det var det äckligaste jag någonsin smakat, och det inte direkt inbjudande ut heller. Så med oätliga popcorn i ena handen och med en äckeldrink i andra gick jag med tunga steg in i biosalongen. Som tur var, var filmen hur bra som helst, Future Mr Bloom sviker en aldrig ; )
Mindre roligt var det när Kristian & jag skulle ta tåget hem och vi inser att jag kollat fel på tågtabellen och sista tåget redan gått. Det blev en saftig nota på $75 för att komma hem. . . .
Elin & jag kände óss något svullna efter massa smöriga smörpopcorn...
I ett tappert försök att gömma bevisen från gårdagen (både Elin & jag såg ut som Monstret från Svarta Lagunen) kladdade vi snabbt på lite smink medans taxin väntade utanför. På tåget mötte vi upp Kristian som såg ungefär lika pigg ut som vi kände oss. Elin provade en mer eller mindre bekväm sovstil på tåget in till San Francisco. Vi traskade först runt i Fishermans Wharf och hade lite guidning för Kristian eftersom han aldrig vart där. Vi gick in på en stor Sports Bar för lite frukost; Vitlökspommes & burgare! Vad annars på bakfyllan? ; )
Kristian galet stolt över sina nya kepa: I may be left handed but I'm always rightVid klockan ett var det dags att ta färjan över till Alcatraz. Det var GAALET kallt! Som tur var hade jag investerat i en ny mössa på Crazy Hats i Fishermans Wharf. Att sätta sig på en färja när man är bakis var inte den mest briljanta idén jag haft i mitt liv. Världen gungade redan innan och istället för att ge motlut, gungade allt 10 gånger mer. SOm tur var hade jag fått bästa bakfyllemdecininen på posten samma morgon. Fishermans Friend och Marabou Choklad. MUMMA! Kristian & Elin fick en liten bit var av chokladen sen glufsade jag i mig resten. Mådde MKT bättre efter det!
Färjan över tog knappt 15 minuter och om det var kallt på fastlandet var det ISANDE på Alcatraz. När vi kom fram fick vi först lyssna på en Ranger som berättade om tre olika fångar som suttit på Alcatraz, väldigt underhållande historia! Nyfikna? Då får ni komma hit så kan vi höra den tillsammans! Efter det fick vi komma in i fängelset och alla fick varsitt headset så man själv kunde gå runt och lyssna på historier om fängelset, de som jobbade där och de som suttit där. Det var väldigt roligt ända tills Elin & jag gick fel. Vi tog höger ett snäpp för tidigt och gick upp för en trappa. Efter ett tag insåg vi att berättarrösten inte pratade om det rummet vi var vi. Vi tog av oss headseten och vände oss om för att gå ner igen. Vi står högst upp på trappan och stirrar blint ner när vi ser en äldre dam stänger gallerdörren vid slutet av trappan och låser. Båda står som förstenade ett par sekunder innan hjärnan hinner ifatt att bearbeta vad som hänt. Efter vi frågat varandra typ 10 gånger vad som hänt inser vi att tanten låst gallret inifrån och inte utifrån. Det visar sig att hon var en av fångvaktarnas barn och att hon bott på Alcatraz som liten när hennes pappa jobbade där. Hon hade en privat rundtur som vi av misstag råkat halkat in på. Vilket var otroligt coolt eftersom vi fick se saker som inte alla andra fick se. Vi såg Kristian gå runt där nere bland cellerna och undrade förmodligen vart vi tog vägen.
Vi blev iallafall tillslut utsläppta och vi kom med färjan tillbaka till fastlandet. Bakfyllehungern hade satt igång igen och för att inte svulla allt för mycket bestämde vi oss för Sushi. Eller rättare sagt Elin & jag bestämde att vi skulle äta sushi och att Kristian MÅSTE prova eftersom det är så galet gott! Jag tror hans min talar för sig själv om han tyckte om det eller inte. Jag var iallafall i himmelriket ; )
För att varva ner helgen bestämde vi oss för att gå på bio på Westfield. Det blev Up In the Air med George Clooney, min andra potentiella framtida man. Ingen bio utan popcorn! Killen bakom disken frågade om jag ville ha smör på mina popcorn, och det är klart man vill ha. Vad jag inte förväntat mig var att han tog färdiga smörpopcorn och sprutade med ännu mer smör. UÄCK!! Popcornen var helt flötiga och smakade som gårdagens frityrolja från McDonalds, och tro mig, efter nerkletningen vet jag PRECIS hur det smakar.
Syrran har hela tiden pratat om att jag måste prova Coke Float, vilket är glass blandat med Coca Cola. Det låter väldigt äckligt men jag tänkte att det måste ju finnas en anledning till varför människor dricker det....Det gör det inte! Det var det äckligaste jag någonsin smakat, och det inte direkt inbjudande ut heller. Så med oätliga popcorn i ena handen och med en äckeldrink i andra gick jag med tunga steg in i biosalongen. Som tur var, var filmen hur bra som helst, Future Mr Bloom sviker en aldrig ; )
Mindre roligt var det när Kristian & jag skulle ta tåget hem och vi inser att jag kollat fel på tågtabellen och sista tåget redan gått. Det blev en saftig nota på $75 för att komma hem. . . .
Elin & jag kände óss något svullna efter massa smöriga smörpopcorn...
Goooo Sharks!
9 Jan: Idag är det äntligen dags för NHL match. Kristian & jag tog tåget tidigt på morgonen mot San Jose. Vi gick runt lite inne på ett gigantiskt köpcentrum innan vi styrde kosan mot Santana Row, vilket kan efterliknas La Rambla lite i Barcelona; två enkelriktade gator med en allé i mitten och MASSA affärer, resturanger & caféer. Tyvärr blev det ingen shopping eftersom vi hade vart tvugna att släpa på alla grejerna hela natten isåfall.
Santana Row
Vi kollade även in en av San Jose's stora turist attraktioner - Winchester Mystery House. Mrs Winchester började bygga huset 1886 efter både hennes dotter och man avlidit hastigt med bara ett par års mellanrum. hennes man var ägare av ett företag som tillverkade gevär, och Mrs Winchester trodde det var spökena från alla de människor som blivit dödade av Winchester-gevär som dödat hennes familj. Hon tog hjälp av ett medium som sa att hon måste flytta västerut och bygga upp ett nytt hus åt både sig själv och alla de som dödats av Winchester-gevär. Byggandet får aldrig avslutas för då kommer andarna döda dig, men om du hela tiden fortsätter kommer du leva för alltid. Hon började bygga huset rum för rum med massa återvändsgränder för att andarna skulle gå vilse och inte hitta henne. Som mest hade huset 600 rum men eftersom hon hela tiden ändrade allting har det nu 160 rum, 2000 dörrar, 1000 fönster, 13 badrum ovh 1 dusch. . . Det var coolt men lite äckligt att gå igenom. Det fanns dörrar och fönster som ledde rakt in i en vägg, dörrar som hade ett stup rakt ner till marken bakom sig, trappor som gick från golvet ända upp i taket, trappsteg som gick både upp & ner i samma trappa, rum som hade tre vägar in men bara en väg ut. Hela huset var uppbyggt som en lång smal gång, om man ville komma till rum nummer 50 så var man tvungen att gå igenom alla de andra 49, inga genvägar.
Efter allt skrämmande behövde nerverna lugnas lite så vi åkte vidare till Gordon Bierch Brewery. Jag hade förväntat mig att få se när de tillverkade öl, men det var mer än sportsbar som sålde deras egenbryggda öl. De hade iallafall god mat och ölen var okej, lite för mörk för min smak. Där va ca en miljard sharks fan iallafall så Kristian & jag behövde inte kännas utanför med våra t-shirts ; )
När nerverna lugnat sig var det dags att möta Elin utanför HP Pavillion som är San Jose Sharks hemmaarena. De spelar mot Detroit Red Wings som har 4 svenska spelare, inklusive Henrik Zetterberg som jag nog ska gifta mig med när jag blir stor. Det var riktigt kul att kolla på! Ögonblicket var ju lite större för Kristian som faktist suttit uppe till fyra på morgonen i Sverige ett flertal gånger bara för att kolla på NHL matcher på tv, men Elin & jag kände väldigt stor uppskattning också...allra mest när Zeta stretchade precis framför oss så vi kunde kolla in hans rumpa, lite svårt att se med alla skydd meeeen vi kunde nog ana vad som fanns där under ; )
Tyvärr var det bara en ynka utvisning och inga slagsmål alls, så kände mig lite lurad på all action jag förväntat mig men helnöjd iallafall. Det var ju trots allt NHL live!
Direkt Live med Ylva: http://www.youtube.com/watch?v=ioJbTHDoHE4
Nationalsången spel Douglas Murray
Efter en förlust med 4-1 bestämde vi oss för att supa bort våra sorger i San Carlos. Vi tog tåget tillbaka vilket alla tre somnade på ; ) Tyvärr var Carlos Club stängd pga Private Party så vi hittade oss en Dodgy liten pub och gjorde det bästa av situationen.....Shot Shot Shot!! ; ) Efter ett tag kändes allt plötsligt mycket bättre och vi spelade lite biljard, tror jag eller så bara tänkte vi göra det, pratade med inhemska San Carlos bor; MKT lustigt folk och sen är det lite dimmigt. Hon i baren var shysst ; )
Santana Row
Vi kollade även in en av San Jose's stora turist attraktioner - Winchester Mystery House. Mrs Winchester började bygga huset 1886 efter både hennes dotter och man avlidit hastigt med bara ett par års mellanrum. hennes man var ägare av ett företag som tillverkade gevär, och Mrs Winchester trodde det var spökena från alla de människor som blivit dödade av Winchester-gevär som dödat hennes familj. Hon tog hjälp av ett medium som sa att hon måste flytta västerut och bygga upp ett nytt hus åt både sig själv och alla de som dödats av Winchester-gevär. Byggandet får aldrig avslutas för då kommer andarna döda dig, men om du hela tiden fortsätter kommer du leva för alltid. Hon började bygga huset rum för rum med massa återvändsgränder för att andarna skulle gå vilse och inte hitta henne. Som mest hade huset 600 rum men eftersom hon hela tiden ändrade allting har det nu 160 rum, 2000 dörrar, 1000 fönster, 13 badrum ovh 1 dusch. . . Det var coolt men lite äckligt att gå igenom. Det fanns dörrar och fönster som ledde rakt in i en vägg, dörrar som hade ett stup rakt ner till marken bakom sig, trappor som gick från golvet ända upp i taket, trappsteg som gick både upp & ner i samma trappa, rum som hade tre vägar in men bara en väg ut. Hela huset var uppbyggt som en lång smal gång, om man ville komma till rum nummer 50 så var man tvungen att gå igenom alla de andra 49, inga genvägar.
Efter allt skrämmande behövde nerverna lugnas lite så vi åkte vidare till Gordon Bierch Brewery. Jag hade förväntat mig att få se när de tillverkade öl, men det var mer än sportsbar som sålde deras egenbryggda öl. De hade iallafall god mat och ölen var okej, lite för mörk för min smak. Där va ca en miljard sharks fan iallafall så Kristian & jag behövde inte kännas utanför med våra t-shirts ; )
När nerverna lugnat sig var det dags att möta Elin utanför HP Pavillion som är San Jose Sharks hemmaarena. De spelar mot Detroit Red Wings som har 4 svenska spelare, inklusive Henrik Zetterberg som jag nog ska gifta mig med när jag blir stor. Det var riktigt kul att kolla på! Ögonblicket var ju lite större för Kristian som faktist suttit uppe till fyra på morgonen i Sverige ett flertal gånger bara för att kolla på NHL matcher på tv, men Elin & jag kände väldigt stor uppskattning också...allra mest när Zeta stretchade precis framför oss så vi kunde kolla in hans rumpa, lite svårt att se med alla skydd meeeen vi kunde nog ana vad som fanns där under ; )
Tyvärr var det bara en ynka utvisning och inga slagsmål alls, så kände mig lite lurad på all action jag förväntat mig men helnöjd iallafall. Det var ju trots allt NHL live!
Direkt Live med Ylva: http://www.youtube.com/watch?v=ioJbTHDoHE4
Nationalsången spel Douglas Murray
Efter en förlust med 4-1 bestämde vi oss för att supa bort våra sorger i San Carlos. Vi tog tåget tillbaka vilket alla tre somnade på ; ) Tyvärr var Carlos Club stängd pga Private Party så vi hittade oss en Dodgy liten pub och gjorde det bästa av situationen.....Shot Shot Shot!! ; ) Efter ett tag kändes allt plötsligt mycket bättre och vi spelade lite biljard, tror jag eller så bara tänkte vi göra det, pratade med inhemska San Carlos bor; MKT lustigt folk och sen är det lite dimmigt. Hon i baren var shysst ; )
Texaaaaas
Lör 19 Dec: Efter en tre och en halv timme flygresa med tre trötta barn och tre väldigt utpumpade vuxna landade vi i Austin, Texas klockan 10 på kvällen. Abbys föräldrar hämtade upp oss och körde oss till huset Mike & Abby hyrt. Bums i säng för ungarna och sen bums i säng för oss.
Vaknade utvilad klockan tolv dagen efter. Det var ingen Texasvärme direkt utan ungefär samma som S.F. Abbys föräldrar hade bjudning på eftermiddagen med massa folk och ännu fler barn. Det var roligt att träffa lite nytt folk fastän att mesta tiden gick åt att kolla efter barnen. Maten var underbar (mexikansk inspirerad buffé) och Abbys föräldrar är jättetrevliga och lätta att umgås med.
Utsikt från Steve's & Dini's hus
På måndagen var vi i parken hela morgonen, och på lunchen åkte jag & Abby och handlade. Det var den bästa mataffären jag nånsin vart i. Man fick provsmaka på så gott som allt. Och inte alls sura miner som det är hemma om man bara smakar och går därifrån. Jag köpte en Texas t-shirt bara för skoj skull. Ingen aning när jag ska få användning av den ; )
På eftermiddagen var vi med barnen på en hamburge resturang. Jag tänkte det skulle vara kul att prova en Texas-burgare. Vad hag inte visste var att i Austin skämtar man inte om sina burgare. Jag fick in en hel bricka med mat; En gigantisk hamburgare med EXTRA ALLT på, till och med lökringar hade de klämt in i den. Den var säkert 15 cm hög och minst lika bred. Brevid fick man en stor hög med pommes och en stor hög med lökringar. Lovade mig själv att aldrig äta hamburgare igen efter det...
Dini & Steve 
På tisdagen åkte vi till Austin Nature Science Park med Steve & Dini (Abby's föräldrar). Det var bla ett zoo för omhändertagna djur. De hade rävar, prärievergar, skunkar, kaniner, en hök, ankor, ormar sköldpaddor och en stor, äcklig tarantella som jag vågade kolla på i en millisekund innan jag sprang ut. Eftersom de var omhändertagna så betydde det ju att alla dessa djuren finns vilt i Austin. Som tur var är det vintertid och Steve lovade att skallerormarna och tarantellorna gått i ide....
På onsdagen åkte vi till ett grrrrymt barbequeställe som hette Salt Lick. Eftersom allt såg så gott ut och jag inte kunde bestämma mig vad jag ville ha tog jag lite av allt...vilket tillslut blev ganska mycket. Det bästa var att alla hade med sig varsin kylbag med öl, inga konstigheter, så gjorde alla. Eftersom maten var så galet god lyckades jag pressa i mig alltihopa.....under 20 min pga barnen, INTE bra. Lovade mig själv att aldrig äta grillat efter det...
MUMMA
Och på torsdagen var det JULAFTON!!!! Dagen började underbart med choklad och clementiner framför skypen med mamma, pappa, Linus, Kajsa, Lena & Kahlua. Sen klockan 08.00 (15.00 sv, tid) var det dags för Kalle Anka. Tyvärr gick det inte att kolla på svt play utan fick kolla på ett gammalt avsnitt jag hade sparat på datorn med Ernst Kirchsteiger, men det gick bra ändå. Sen var det dags för julklappsöppning. Hela gänget hade dragit sig vidare in till Kalmar där Olof, Eva, Gurra, Kickan, Ibba och Pia + 1 väntade. Gustav stod först helt stum och undrade varför Faster Fylla var inne i datorn. Vet inte om han lyckades komma på ett vettigt svar men det verkade som han accepterade det tillslut. Tomten kom och knackade på (Kajsa i röd ninja-utstyrsel *bild efterfrågas*) och Gustav fick öppna dörren. Tomten hann knappt säga ett ord innan Gustav gick fram, ryckte åt sig ett paket och gick in igen ; ) Och så fort Gustav öppnade ett paket sprang han fram till datorn och visade mig vad han fått. Det kändes precis som man var där...förutom att mamma och Kajsa fick vrida datorskärmen varje gång jag ville titta åt ett annat håll. Jag fick åxå öppna paket. Fick jättefina armand och ett läppstift + en ny überflashig webcamera med HD lins + presentkort på Abercombe & Fitch. Visste inte jag vart så snäll i år ; ) När de andra åt gröt åt jag pannkakor jag gjort dagen innan eftersom det var det enda svenska som fanns i huset. Lite otraditionerlig juldessert men min lika god!
På eftermiddagen när Sverige låg och sov åkte vi in till Austin. Abby & Mike visade mig downtown och campus. Austin är tydligen en av de största universiteten i USA. Vilket betydde att Austin var ganska dött eftersom alla studenter åkt hem för jullov. På kvällen satt jag och kolla på Ensam hemma 1 & 2 medans Abby & Mike var ute och svirade...det gav ju lite julkänsla iallafall...
Så jag överlevde min första jul utan familjen...med nöd och näppe. Det var definitivt första och sista gången!
Dagen efter var det stora dagen D: Christmas Day! Det började med att vi infann oss i kyrkan klockan nio på morgonen. Barnen tröttnade efter ca 5 minuter så Evelyne och jag fick ta bak dem i lekrummet, vilket var mkt skönare. Kyrkan i Austin var inte alls lika cool som i Hillsborough. Det kändes som Sunes Jul när prästen står där framme och säger Bla Bla Bla, Blaa Bla Baaa. Dötrist och långtråkig och alldeles... alldeles dystert. Det kändes inte som man firade något, mer som att världen höll på att gå under. Det var tydligen typiskt för Texas.
Efter kyrkan åkte vi hem till Steve & Dini (som egentligen heter Claudine). Där var det frukost & julklappsöppning tillsammans med Abby's bror Austin (När han döptes bodde de i Houston) och hans fru Brooke. Barnen hade ungefär en miljard presenter. Jag fick pengar och en rosa scarfs av Abby & Mike, och ett presentkort av Steve & Dini.
Efter barnens tupplur kom allihop hem till oss. Vi andra satt och socialiserade och drack medans Mike & Austin grillade kycklingvingar, lax, majs, kycklingfilé, räkor och ännu mer kycklingvingar....galet gott och galet starkt! Sen satt vi uppe halva natten och pratade och drack. Mike visade sina fina löständer och Austin visade sitt Snus made in Copenhagen, avlånga portionssnus som man la i kinden. Yuck!
Annandagen var jag ledig hela dagen och tog verkligen ledigheten till vara genom att sova precis hela dan. Lyckades öppna ögonen fram emot kvällen för att kolla på två filmer och sen sova för natten. Mkt givande dag ; )
På söndagen fick jag lite ledigt på eftermiddagen inne i Austin. Jag gick runt på Congress Street, vilket var en väldigt alternativ gata med bara Second hand affärer och väldigt speciellt folk. Austins slogan är 'Keep Austin Weird' (Lite som Nybro - Staden i Glasriket), och det märktes väldigt tydligt här. Kände mig uttittad bara för att jag var normal. Jag köpte iallafall en jättefin Dooney & Bourke handväska med matchande plånbok. Provade även på PopChips. Det är chips som inte är friterade eller bakade utan poppade. Konsistensen var lite som ostbågar fast de smälte inte i munnen såsom ostbågar gör utan var mer krispiga. Svårt att förklara. På kvällen åkte vi till Freddy's och åt ännu mera hamburgare. Här fick man bestämma exakt hur man ville ha den, från brödtyp till vilket kött man ville ha, och allt man ville ha inuti: Snäppet högre än McDonald's service får man väl säga!
På måndagen var Evelyne och jag lediga på kvällen och för en gång skull hade vi tillgång till bil så vi drog in till Austin på kvällen för att svira lite. Det var galet kul! Åkte till 6th street där alla barer och pubar ligger efter varandra längs hela gatan. De hade live band på varenda en och man hörde musiken från gatan så det var bara att gå in där de spelade bra musik. I äkta Texas-anda så pimplade vi (eller jag rättare sagt eftersom Evelyne skulle köra) frozen Margarithas och Bud Light's för de vilde. Och klart man inte kan gå ut utan cowboyhatt ; ) Vi sprang säkert runt på fem olika barer på mindre än två timmar. Blev uppraggade av två hillbillys från Dallas åxå. Evelyne gick iväg och dansade med den ena och dumpade mig vid baren med en tjock flintis som bara pratade om Dallas och boskap... Keep Austin Weird
På tisdagen var det dags att träffa Ida & Bryant (Kristians syrra och hennes pojkvän). De kom och hämtade upp mig vid halv sju på kvällen och sen drog vi till Trudy's för att träffa några av deras kompisar. Trudy's är en mexikansk resturang och bar. Vi beställde in mexikanska martini och fick en hel shaker var. My kinda' place ; ) Maten var underbar men lite i kryddigaste laget. Tydligen syntes det ganska väl att jag höll på att dö för till och med managern kom fram och frågade om jag ville ha något annat som inte var så starkt. PINSAMT!! Japp!! Jag höll god min iallafall och sa att det var lugnt. Han såg lite misstänksam ut men gick tillslut. Alla andra runt bordet asgarvade och jag höll på att dö ännu mer! Man fick bara beställa max två mexikanska martinis var eftersom de var så starka och de inte ville att folk skulle bli allt för odrägliga (vilket räckte eftersom jag kände mig lite slirig) så sen åkte vi hem till Ida & Bryant som bor i norra Austin. Vi började kolla på film när jag frågade om det var en vattenpipa som stod på golvet. Fick till svars att det var en bong. Vad är en bong undrade jag. Det visade sig att man använde den för att röka marijuana, så de drog igång den. Det är samma i USA som i England att det är ganska med sånt. Som atta alla ungdomar i åttan provar att röka eller snusa. Jag tackade vänligt men bestämt nej och somnade som en stock i soffan.
Jarrod, Dustin & Keegan Mexikanska martinis
Dagen efter skulle Jarrod & Bryant jobba, så efter en härlig frukost av ägg-croissanter, syltmunkar och hade Ida och jag tjej-tajm. Vi kollade på chick flicks, skvallrade och svullade hela dagen. Istället för att äta middag riktade vi in oss på prinsesstårta, havreflarn från IKEA, glögg, pepparkakor, chips, popcorn, ännu fler munkar och diverse annat onyttigt som vi hittade ; )
Det var kanonfint väder så efter en skön promenad la vi oss och sola vid poolen och läste Kitty-böcker. Vi kom inte så långt i läsandet innan tjejsnacket drog igång igen. Kändes som om vi var två gamla polare som inte setts på länge. Kändes overkligt att ligga och sola dagen innan nyår, och Sverige kändes vääldigt långt borta helt plötsligt. Det gick inte att relatera till 20 minusgrader och snöstormen hemma.
Bryant kom hem runt elva på kvällen och körde hem mig. Glad och dödstrött kastade jag mig i säng för imorrn är det NYÅRSAFTON!!!
Idag är det nyårsafton och säkert 25 grader varmt (celcius). Jag var ledig ända till tre och bestämde mig för att utforska vildmarken lite. Det kändes som att vandra runt i en gammal Vilda Västern film. Jag var helt ensam och man såg inte ett enda hus. Jag vart så nöjd med mig själv att jag glömde totalt bort att jag fortsatte gå längre och längre bort och inte hade en aning om vart jag kom ifrån. Smart som jag var hade jag lämnat både klocka och mobil hemma. Efter ett tag kom jag på att kanske digitalkameran visar datum och tid på när bilderna tagits. Det tog ett tag innan jag hittade de rätta display-inställningarna och när det väl kom fram visade det åtta på kvällen. Till slut kom jag på att det måste vara svensk tid och insåg jag vart ute och gått i över en timme rakt ut i ingenstans...fast det var ändå rätt coolt.
Spelade även in två filmer för min kommande Vildmarksserie. Tänkte de kunde bli en del värda om jag aldrig hitta hem igen och någon hittade min kamera tillslut....
http://www.youtube.com/watch?v=kA_lMOadsGM&feature=channel
http://www.youtube.com/watch?v=5PIwiEsXKpg&feature=channel
Jag nöjde mig iallafall med att bada fötterna och det räckte. Vattnet var en aning svalkande om man säger så! Och jag hittade tillbaka utan några större problem. Mycket lättare när man inte har en syster som lurar en åt fel håll.
Limosinen hämtade upp oss vid åtta på kvällen. Riktig pimplimosin! Den hade en lång bar och lysdioder i taket som ändrade färg. Med ett champagneglas i ena handen och flaskan i andra kändes det som att vara med i en rapp musikvideo. Efter 30 minuters färd var vi framme vid en äkta mexikans resturang, och självklart gick vi direkt på margaritasen, rättara sagt två kannor fulla, en frozen och en vanlig. Som vanligt kunde jag inte bestämma vilken mat jag ville ha så fick ta en selection platter med lite av varje. Galet mumma med galet mycket smält ost. Runt elva tiden var det dags för Country konsert med Robert Earl Keen. Det såg riktigt fancy ut på utsidan och jag var mycket exalterad när vi gick in...sen kom vi in....och överallt var det cowboyhattar, flanellskjortor och slitna jeans. Det var bara en stor mörk lokal med massa hillbillys och långt bakom alla såg jag en liten scen med någon som spelade och sjöng. Det här går aldrig tänkte jag.
Som tur var hade jag blivit inbjuden till en nyårsfest två blocks iväg av Ida & Bryant. Bryants jobb hade hyrt en hel bar och han hade redan innan fixat så jag kunde komma in. Som alltid så är alla telefoner blockerade på nyår så det tog ett tag innan jag fick tag på Ida och kunde komma in. Men efter det var det kanonröj!!! Mkt groggar (det var ju gratis) och mycket bilder ; ) Kan av diverse skäl tyvärr inte ge en djupare beskrivning av kvällen förutom att det var galet kul!
Jag, okänd, Ida & Bryant
Mindre kul var det att börja jobba klockan sju på morgonen dagen efter. Huuuua! Tur att alla andra åxå var trötta så ingen orkade engagera sig allt för mycket. På eftermidagen kom Steve, Dini, Brooke & Austin för lite grillat. Jag tryckte i mig galet mycket nachos med ostdip och säkert 10 buffalo wings. Mådde sådär efter det...
Imorrn bär det av hemåt tidigt, tillbaka till "kalla" San Francisco.
Vaknade utvilad klockan tolv dagen efter. Det var ingen Texasvärme direkt utan ungefär samma som S.F. Abbys föräldrar hade bjudning på eftermiddagen med massa folk och ännu fler barn. Det var roligt att träffa lite nytt folk fastän att mesta tiden gick åt att kolla efter barnen. Maten var underbar (mexikansk inspirerad buffé) och Abbys föräldrar är jättetrevliga och lätta att umgås med.
Utsikt från Steve's & Dini's hus
På måndagen var vi i parken hela morgonen, och på lunchen åkte jag & Abby och handlade. Det var den bästa mataffären jag nånsin vart i. Man fick provsmaka på så gott som allt. Och inte alls sura miner som det är hemma om man bara smakar och går därifrån. Jag köpte en Texas t-shirt bara för skoj skull. Ingen aning när jag ska få användning av den ; )
På eftermiddagen var vi med barnen på en hamburge resturang. Jag tänkte det skulle vara kul att prova en Texas-burgare. Vad hag inte visste var att i Austin skämtar man inte om sina burgare. Jag fick in en hel bricka med mat; En gigantisk hamburgare med EXTRA ALLT på, till och med lökringar hade de klämt in i den. Den var säkert 15 cm hög och minst lika bred. Brevid fick man en stor hög med pommes och en stor hög med lökringar. Lovade mig själv att aldrig äta hamburgare igen efter det...
Dini & Steve På tisdagen åkte vi till Austin Nature Science Park med Steve & Dini (Abby's föräldrar). Det var bla ett zoo för omhändertagna djur. De hade rävar, prärievergar, skunkar, kaniner, en hök, ankor, ormar sköldpaddor och en stor, äcklig tarantella som jag vågade kolla på i en millisekund innan jag sprang ut. Eftersom de var omhändertagna så betydde det ju att alla dessa djuren finns vilt i Austin. Som tur var är det vintertid och Steve lovade att skallerormarna och tarantellorna gått i ide....
På onsdagen åkte vi till ett grrrrymt barbequeställe som hette Salt Lick. Eftersom allt såg så gott ut och jag inte kunde bestämma mig vad jag ville ha tog jag lite av allt...vilket tillslut blev ganska mycket. Det bästa var att alla hade med sig varsin kylbag med öl, inga konstigheter, så gjorde alla. Eftersom maten var så galet god lyckades jag pressa i mig alltihopa.....under 20 min pga barnen, INTE bra. Lovade mig själv att aldrig äta grillat efter det...
MUMMA
Och på torsdagen var det JULAFTON!!!! Dagen började underbart med choklad och clementiner framför skypen med mamma, pappa, Linus, Kajsa, Lena & Kahlua. Sen klockan 08.00 (15.00 sv, tid) var det dags för Kalle Anka. Tyvärr gick det inte att kolla på svt play utan fick kolla på ett gammalt avsnitt jag hade sparat på datorn med Ernst Kirchsteiger, men det gick bra ändå. Sen var det dags för julklappsöppning. Hela gänget hade dragit sig vidare in till Kalmar där Olof, Eva, Gurra, Kickan, Ibba och Pia + 1 väntade. Gustav stod först helt stum och undrade varför Faster Fylla var inne i datorn. Vet inte om han lyckades komma på ett vettigt svar men det verkade som han accepterade det tillslut. Tomten kom och knackade på (Kajsa i röd ninja-utstyrsel *bild efterfrågas*) och Gustav fick öppna dörren. Tomten hann knappt säga ett ord innan Gustav gick fram, ryckte åt sig ett paket och gick in igen ; ) Och så fort Gustav öppnade ett paket sprang han fram till datorn och visade mig vad han fått. Det kändes precis som man var där...förutom att mamma och Kajsa fick vrida datorskärmen varje gång jag ville titta åt ett annat håll. Jag fick åxå öppna paket. Fick jättefina armand och ett läppstift + en ny überflashig webcamera med HD lins + presentkort på Abercombe & Fitch. Visste inte jag vart så snäll i år ; ) När de andra åt gröt åt jag pannkakor jag gjort dagen innan eftersom det var det enda svenska som fanns i huset. Lite otraditionerlig juldessert men min lika god!
På eftermiddagen när Sverige låg och sov åkte vi in till Austin. Abby & Mike visade mig downtown och campus. Austin är tydligen en av de största universiteten i USA. Vilket betydde att Austin var ganska dött eftersom alla studenter åkt hem för jullov. På kvällen satt jag och kolla på Ensam hemma 1 & 2 medans Abby & Mike var ute och svirade...det gav ju lite julkänsla iallafall...
Så jag överlevde min första jul utan familjen...med nöd och näppe. Det var definitivt första och sista gången!
Dagen efter var det stora dagen D: Christmas Day! Det började med att vi infann oss i kyrkan klockan nio på morgonen. Barnen tröttnade efter ca 5 minuter så Evelyne och jag fick ta bak dem i lekrummet, vilket var mkt skönare. Kyrkan i Austin var inte alls lika cool som i Hillsborough. Det kändes som Sunes Jul när prästen står där framme och säger Bla Bla Bla, Blaa Bla Baaa. Dötrist och långtråkig och alldeles... alldeles dystert. Det kändes inte som man firade något, mer som att världen höll på att gå under. Det var tydligen typiskt för Texas.
Efter kyrkan åkte vi hem till Steve & Dini (som egentligen heter Claudine). Där var det frukost & julklappsöppning tillsammans med Abby's bror Austin (När han döptes bodde de i Houston) och hans fru Brooke. Barnen hade ungefär en miljard presenter. Jag fick pengar och en rosa scarfs av Abby & Mike, och ett presentkort av Steve & Dini.
Efter barnens tupplur kom allihop hem till oss. Vi andra satt och socialiserade och drack medans Mike & Austin grillade kycklingvingar, lax, majs, kycklingfilé, räkor och ännu mer kycklingvingar....galet gott och galet starkt! Sen satt vi uppe halva natten och pratade och drack. Mike visade sina fina löständer och Austin visade sitt Snus made in Copenhagen, avlånga portionssnus som man la i kinden. Yuck!
Annandagen var jag ledig hela dagen och tog verkligen ledigheten till vara genom att sova precis hela dan. Lyckades öppna ögonen fram emot kvällen för att kolla på två filmer och sen sova för natten. Mkt givande dag ; )
På söndagen fick jag lite ledigt på eftermiddagen inne i Austin. Jag gick runt på Congress Street, vilket var en väldigt alternativ gata med bara Second hand affärer och väldigt speciellt folk. Austins slogan är 'Keep Austin Weird' (Lite som Nybro - Staden i Glasriket), och det märktes väldigt tydligt här. Kände mig uttittad bara för att jag var normal. Jag köpte iallafall en jättefin Dooney & Bourke handväska med matchande plånbok. Provade även på PopChips. Det är chips som inte är friterade eller bakade utan poppade. Konsistensen var lite som ostbågar fast de smälte inte i munnen såsom ostbågar gör utan var mer krispiga. Svårt att förklara. På kvällen åkte vi till Freddy's och åt ännu mera hamburgare. Här fick man bestämma exakt hur man ville ha den, från brödtyp till vilket kött man ville ha, och allt man ville ha inuti: Snäppet högre än McDonald's service får man väl säga!
På måndagen var Evelyne och jag lediga på kvällen och för en gång skull hade vi tillgång till bil så vi drog in till Austin på kvällen för att svira lite. Det var galet kul! Åkte till 6th street där alla barer och pubar ligger efter varandra längs hela gatan. De hade live band på varenda en och man hörde musiken från gatan så det var bara att gå in där de spelade bra musik. I äkta Texas-anda så pimplade vi (eller jag rättare sagt eftersom Evelyne skulle köra) frozen Margarithas och Bud Light's för de vilde. Och klart man inte kan gå ut utan cowboyhatt ; ) Vi sprang säkert runt på fem olika barer på mindre än två timmar. Blev uppraggade av två hillbillys från Dallas åxå. Evelyne gick iväg och dansade med den ena och dumpade mig vid baren med en tjock flintis som bara pratade om Dallas och boskap... Keep Austin Weird
På tisdagen var det dags att träffa Ida & Bryant (Kristians syrra och hennes pojkvän). De kom och hämtade upp mig vid halv sju på kvällen och sen drog vi till Trudy's för att träffa några av deras kompisar. Trudy's är en mexikansk resturang och bar. Vi beställde in mexikanska martini och fick en hel shaker var. My kinda' place ; ) Maten var underbar men lite i kryddigaste laget. Tydligen syntes det ganska väl att jag höll på att dö för till och med managern kom fram och frågade om jag ville ha något annat som inte var så starkt. PINSAMT!! Japp!! Jag höll god min iallafall och sa att det var lugnt. Han såg lite misstänksam ut men gick tillslut. Alla andra runt bordet asgarvade och jag höll på att dö ännu mer! Man fick bara beställa max två mexikanska martinis var eftersom de var så starka och de inte ville att folk skulle bli allt för odrägliga (vilket räckte eftersom jag kände mig lite slirig) så sen åkte vi hem till Ida & Bryant som bor i norra Austin. Vi började kolla på film när jag frågade om det var en vattenpipa som stod på golvet. Fick till svars att det var en bong. Vad är en bong undrade jag. Det visade sig att man använde den för att röka marijuana, så de drog igång den. Det är samma i USA som i England att det är ganska med sånt. Som atta alla ungdomar i åttan provar att röka eller snusa. Jag tackade vänligt men bestämt nej och somnade som en stock i soffan.
Jarrod, Dustin & Keegan Mexikanska martinis
Dagen efter skulle Jarrod & Bryant jobba, så efter en härlig frukost av ägg-croissanter, syltmunkar och hade Ida och jag tjej-tajm. Vi kollade på chick flicks, skvallrade och svullade hela dagen. Istället för att äta middag riktade vi in oss på prinsesstårta, havreflarn från IKEA, glögg, pepparkakor, chips, popcorn, ännu fler munkar och diverse annat onyttigt som vi hittade ; )
Det var kanonfint väder så efter en skön promenad la vi oss och sola vid poolen och läste Kitty-böcker. Vi kom inte så långt i läsandet innan tjejsnacket drog igång igen. Kändes som om vi var två gamla polare som inte setts på länge. Kändes overkligt att ligga och sola dagen innan nyår, och Sverige kändes vääldigt långt borta helt plötsligt. Det gick inte att relatera till 20 minusgrader och snöstormen hemma.
Bryant kom hem runt elva på kvällen och körde hem mig. Glad och dödstrött kastade jag mig i säng för imorrn är det NYÅRSAFTON!!!
Idag är det nyårsafton och säkert 25 grader varmt (celcius). Jag var ledig ända till tre och bestämde mig för att utforska vildmarken lite. Det kändes som att vandra runt i en gammal Vilda Västern film. Jag var helt ensam och man såg inte ett enda hus. Jag vart så nöjd med mig själv att jag glömde totalt bort att jag fortsatte gå längre och längre bort och inte hade en aning om vart jag kom ifrån. Smart som jag var hade jag lämnat både klocka och mobil hemma. Efter ett tag kom jag på att kanske digitalkameran visar datum och tid på när bilderna tagits. Det tog ett tag innan jag hittade de rätta display-inställningarna och när det väl kom fram visade det åtta på kvällen. Till slut kom jag på att det måste vara svensk tid och insåg jag vart ute och gått i över en timme rakt ut i ingenstans...fast det var ändå rätt coolt.
Spelade även in två filmer för min kommande Vildmarksserie. Tänkte de kunde bli en del värda om jag aldrig hitta hem igen och någon hittade min kamera tillslut....
http://www.youtube.com/watch?v=kA_lMOadsGM&feature=channel
http://www.youtube.com/watch?v=5PIwiEsXKpg&feature=channel
Jag nöjde mig iallafall med att bada fötterna och det räckte. Vattnet var en aning svalkande om man säger så! Och jag hittade tillbaka utan några större problem. Mycket lättare när man inte har en syster som lurar en åt fel håll.
Limosinen hämtade upp oss vid åtta på kvällen. Riktig pimplimosin! Den hade en lång bar och lysdioder i taket som ändrade färg. Med ett champagneglas i ena handen och flaskan i andra kändes det som att vara med i en rapp musikvideo. Efter 30 minuters färd var vi framme vid en äkta mexikans resturang, och självklart gick vi direkt på margaritasen, rättara sagt två kannor fulla, en frozen och en vanlig. Som vanligt kunde jag inte bestämma vilken mat jag ville ha så fick ta en selection platter med lite av varje. Galet mumma med galet mycket smält ost. Runt elva tiden var det dags för Country konsert med Robert Earl Keen. Det såg riktigt fancy ut på utsidan och jag var mycket exalterad när vi gick in...sen kom vi in....och överallt var det cowboyhattar, flanellskjortor och slitna jeans. Det var bara en stor mörk lokal med massa hillbillys och långt bakom alla såg jag en liten scen med någon som spelade och sjöng. Det här går aldrig tänkte jag.
Som tur var hade jag blivit inbjuden till en nyårsfest två blocks iväg av Ida & Bryant. Bryants jobb hade hyrt en hel bar och han hade redan innan fixat så jag kunde komma in. Som alltid så är alla telefoner blockerade på nyår så det tog ett tag innan jag fick tag på Ida och kunde komma in. Men efter det var det kanonröj!!! Mkt groggar (det var ju gratis) och mycket bilder ; ) Kan av diverse skäl tyvärr inte ge en djupare beskrivning av kvällen förutom att det var galet kul!
Jag, okänd, Ida & Bryant
Mindre kul var det att börja jobba klockan sju på morgonen dagen efter. Huuuua! Tur att alla andra åxå var trötta så ingen orkade engagera sig allt för mycket. På eftermidagen kom Steve, Dini, Brooke & Austin för lite grillat. Jag tryckte i mig galet mycket nachos med ostdip och säkert 10 buffalo wings. Mådde sådär efter det...
Imorrn bär det av hemåt tidigt, tillbaka till "kalla" San Francisco.
Julen är hääär....
I fredags (förra veckan) var det dags för Luciafirande. Elin och jag var sena som vanligt, men denna gången var det faktist inte mitt fel. Skyller helt och hållet på Elins lokalsinne som är ännu sämre än mitt, när man till och med kör vilse med GPS ; )
Vi skulle vara här i Burlingame vilket var kanon för mig. Vi skulle vara där mellan sex och halv sju, och Elin och jag kom inspringandes vid 10 i sju. Vi flummade runt bland allt folket i fem minuter och letade efter vart vi skulle byta om innan vi hittade alla inne på tjejtoan. Ingen tid för genrep här inte. Jag fick på mig ett linne som var 20 cm för kort men det var det enda som fanns.
Själva framträdandet gick bra. Innan uttåget så läste Lucian en vers och hon glömde brt sig lite, vilket bara blev ännu bättre eftersom hon improviserade och önskade alla en kul jul ; ) Svårt att hålla sig för skratt efter det!
Luciatåg: http://www.youtube.com/watch?v=coRE8V059Yk
Luciatåg: http://www.youtube.com/watch?v=42ua8kUSIqo
Efter det var det dags för julbord. Så oerhört gott! Åt massa gravad lax, sill och köttbullar. Vi sjöng svenska snapsvisor, dansade ringdanser och hade oerhört roligt. Som jag sagt så många gånger förr, man har aldrig vart så svensk som när man är utomlands.
Medelåldern på stället var ca 70 skulle jag tro, men det var mer fart i alla andra än Elin, Kristian & mig. Var femte minut var det dags för en ny snapsvisa och botten upp på slutet så klart. Elin körde så hon fick shotta vatten, och jag är ingen stor fan av brännvin. Kristian däremt anammade seden och fick säkert i sig tio stycken. Såklart var ringdansen efter alla dessa shots så alla var glada i hågen. Tanterna var som galna i Kristian och stod och ryckte i honom för att få nästa dans ; )
Till efterätt var det kletig ricepudding med russin i. Jag förstår inte att allting alltid ska förstöras med russin!! Jag pillade bort dem så gott jag kunde och hällde på massa saftsås. Mumma!
Allt började dra sig mot sitt slut runt tio, halv elva-tiden. Då drog vi vidare till vårt stammishak Straits. Kristian förbättrade sin redan långt gångna fylla och jag tog det rätt easy för en gång skull. Oerhört roligt att se någon annan hantera drickan dåligt för en gång skull. Det bästa var när vi lämnade av Kristian och han först stod och vingla när han köpte sin tågbiljett. Ännu roligare var det när han precis skulle gå på tåget och sa: Jag har ju inte köpt någon biljett men det fixar jag.... Dåligt närminne eller dåligt spritsinne? ; )
På lördagen var jag hyffsat trött men inget bakis. Det har ösregnat här de senaste två veckorna...VÄRRE än London ösregn, och lördagen var inget annorlunda tyvärr. Pojkarna håller på att bli galna av att vara inomhus hela tiden.
Efetrsom vi bor en liten bit från Downtown har jag letat efter en cykel och tillslut hittat en perfekt Ylva-cykel för bara $45. Mike följde med mig för att kolla på den eftersom addressen var ett dodgy lagerhus utanför stan. Killen hade ca 20 cyklar i olika storlekar, former och färger. Jag slår vad om att han var snickare by day och cykeltjuv by night. Cyklen verkade okej iallafall så nu är jag stolt ägare av The Pink Eagle.
På kvällen gjorde sig Abby & Mike redo för sin James Bond-fest. Klädkoden var valfri James Bond karaktär. Jag tyckte de skulle gå som en Oliv och ett Martini-glas. Efter en del övervägande så röstades dock det förslaget ner. De valde tillslut Pussy Galore och OddJob.
I tisdags hade jag min lediga dag. Då var jag inne i City igen. Hälsade först på Elin i Lake District. Hon visade mig sitt hus och området där hon bodde. Jättemysigt med parker runtomkring men ändå nära till affärer och resturanger. Hon hade Annas pepparkakor hemma så snuvade åt mig två stycken ; )
Efter det var jag ÄNNU en gång på väg mot Fishermans Wharf för att fixa de allra sista julklapparna. Inte lika kallt denna gången utan riktigt mysigt. Jag börjar lära mig att hitta och hur kommunaltrafiken fungerar så det är skönt.
På kvällen var jag hos Kristian i San Carlos. Vi lagade spagetti och köttfärssås till hans hostparents och kladdkaka med glass till efterätt. Tyvärr så missade vi lite med konverteringen från gram till cups och ounces, så det blev 150 gram smör istället för 100. Snacka om kladdig kladdkaka. Smakade lite väl smörigt men den funkade.
Efter maten fått vila en stund gick vi för att kolla in Eucalyptos Road. Det är en gata i San Carlos som de pyntar helt gaaaalet mycket. Om det bara vart snö också så hade jag vart i himlen!! Det var fler lampor än Lisebergs julmarknad!
Film från gatan: http://www.youtube.com/watch?v=HVZ3N5O5pio
Som jag nämnt tidigare har jag bestämt mig för att bli sportfåne så igår kollade Kristian och jag på vår sjätte match med San José Sharks, NHL för er som inte vet. De har förlorat fem gånger i rad, det vill säga alla matcher jag sett så mitt hopp har för länge sen dalat. Igår var det däremot dags och vi vann med 4-1. Kristian och jag hade våra Sharks-tröjor och Råmeå hade sin Sharks maskot Frosty.
Äkta supportrar:
Nu är det dags att packa för imorrn bär det av till Austin, Texas över jul och nyår. Mike är tvungen att åka till Jacksonville på business så vi blir tre barn och tre vuxna imorrn eftersom Evelyne ska med också. Mike kommer efter på måndag... To Be Continued....
Vi skulle vara här i Burlingame vilket var kanon för mig. Vi skulle vara där mellan sex och halv sju, och Elin och jag kom inspringandes vid 10 i sju. Vi flummade runt bland allt folket i fem minuter och letade efter vart vi skulle byta om innan vi hittade alla inne på tjejtoan. Ingen tid för genrep här inte. Jag fick på mig ett linne som var 20 cm för kort men det var det enda som fanns.
Själva framträdandet gick bra. Innan uttåget så läste Lucian en vers och hon glömde brt sig lite, vilket bara blev ännu bättre eftersom hon improviserade och önskade alla en kul jul ; ) Svårt att hålla sig för skratt efter det!
Luciatåg: http://www.youtube.com/watch?v=coRE8V059Yk
Luciatåg: http://www.youtube.com/watch?v=42ua8kUSIqo
Efter det var det dags för julbord. Så oerhört gott! Åt massa gravad lax, sill och köttbullar. Vi sjöng svenska snapsvisor, dansade ringdanser och hade oerhört roligt. Som jag sagt så många gånger förr, man har aldrig vart så svensk som när man är utomlands.
Medelåldern på stället var ca 70 skulle jag tro, men det var mer fart i alla andra än Elin, Kristian & mig. Var femte minut var det dags för en ny snapsvisa och botten upp på slutet så klart. Elin körde så hon fick shotta vatten, och jag är ingen stor fan av brännvin. Kristian däremt anammade seden och fick säkert i sig tio stycken. Såklart var ringdansen efter alla dessa shots så alla var glada i hågen. Tanterna var som galna i Kristian och stod och ryckte i honom för att få nästa dans ; )
Till efterätt var det kletig ricepudding med russin i. Jag förstår inte att allting alltid ska förstöras med russin!! Jag pillade bort dem så gott jag kunde och hällde på massa saftsås. Mumma!
Allt började dra sig mot sitt slut runt tio, halv elva-tiden. Då drog vi vidare till vårt stammishak Straits. Kristian förbättrade sin redan långt gångna fylla och jag tog det rätt easy för en gång skull. Oerhört roligt att se någon annan hantera drickan dåligt för en gång skull. Det bästa var när vi lämnade av Kristian och han först stod och vingla när han köpte sin tågbiljett. Ännu roligare var det när han precis skulle gå på tåget och sa: Jag har ju inte köpt någon biljett men det fixar jag.... Dåligt närminne eller dåligt spritsinne? ; )
På lördagen var jag hyffsat trött men inget bakis. Det har ösregnat här de senaste två veckorna...VÄRRE än London ösregn, och lördagen var inget annorlunda tyvärr. Pojkarna håller på att bli galna av att vara inomhus hela tiden.
Efetrsom vi bor en liten bit från Downtown har jag letat efter en cykel och tillslut hittat en perfekt Ylva-cykel för bara $45. Mike följde med mig för att kolla på den eftersom addressen var ett dodgy lagerhus utanför stan. Killen hade ca 20 cyklar i olika storlekar, former och färger. Jag slår vad om att han var snickare by day och cykeltjuv by night. Cyklen verkade okej iallafall så nu är jag stolt ägare av The Pink Eagle.
På kvällen gjorde sig Abby & Mike redo för sin James Bond-fest. Klädkoden var valfri James Bond karaktär. Jag tyckte de skulle gå som en Oliv och ett Martini-glas. Efter en del övervägande så röstades dock det förslaget ner. De valde tillslut Pussy Galore och OddJob.
I tisdags hade jag min lediga dag. Då var jag inne i City igen. Hälsade först på Elin i Lake District. Hon visade mig sitt hus och området där hon bodde. Jättemysigt med parker runtomkring men ändå nära till affärer och resturanger. Hon hade Annas pepparkakor hemma så snuvade åt mig två stycken ; )
Efter det var jag ÄNNU en gång på väg mot Fishermans Wharf för att fixa de allra sista julklapparna. Inte lika kallt denna gången utan riktigt mysigt. Jag börjar lära mig att hitta och hur kommunaltrafiken fungerar så det är skönt.
På kvällen var jag hos Kristian i San Carlos. Vi lagade spagetti och köttfärssås till hans hostparents och kladdkaka med glass till efterätt. Tyvärr så missade vi lite med konverteringen från gram till cups och ounces, så det blev 150 gram smör istället för 100. Snacka om kladdig kladdkaka. Smakade lite väl smörigt men den funkade.
Efter maten fått vila en stund gick vi för att kolla in Eucalyptos Road. Det är en gata i San Carlos som de pyntar helt gaaaalet mycket. Om det bara vart snö också så hade jag vart i himlen!! Det var fler lampor än Lisebergs julmarknad!
Film från gatan: http://www.youtube.com/watch?v=HVZ3N5O5pio
Som jag nämnt tidigare har jag bestämt mig för att bli sportfåne så igår kollade Kristian och jag på vår sjätte match med San José Sharks, NHL för er som inte vet. De har förlorat fem gånger i rad, det vill säga alla matcher jag sett så mitt hopp har för länge sen dalat. Igår var det däremot dags och vi vann med 4-1. Kristian och jag hade våra Sharks-tröjor och Råmeå hade sin Sharks maskot Frosty.
Äkta supportrar:
Nu är det dags att packa för imorrn bär det av till Austin, Texas över jul och nyår. Mike är tvungen att åka till Jacksonville på business så vi blir tre barn och tre vuxna imorrn eftersom Evelyne ska med också. Mike kommer efter på måndag... To Be Continued....
Men San Fran har blivit kaaaaallt....
Äntligen har jag tid att sitta ner pch uppdatera lite. Så fort det slog om till december har julbestyren dominerat min vardag plus tre födelsedagsbarn varav två fyller jämnt (Stig, mamma & Olof kan känna sig träffade)
Jag ska försöka komma ihåg vad jag har haft för mig de senaste två veckorna men eftersom jag jobbar både veckodagar och helger så tappar jag lätt tidsuppfattningen.
Efter att jag övningskört en gång med Abby har kört själv sen dess. Mest bara ner till Burlingame och en gång till San Mateo. Har hållt mig borta från motorvägarna än så länge. För att förklara så är Hillsborough, där jag bor, Rismåla med bostäder och en skola, och Burlingame är Downtown, som Nybro. Jag ska ta mitt Californian Driving Licence efter nyår, vilket inte kommer vara så svårt eftersom man bara kör en runda på parkeringen ; )
Fredagen efter Thanksgiving var Abby, jag & Evelyne (nannyn) med pojkarna på en tågutställning i Golden Gate Park. Alla tre är galet förtjusta i tåg så de första 10 minuterna stod de som fixerade och bara tittade på tågen som gick förbi. De hade byggt upp San Francisco av endast återvinningsmaterial. Det var riktigt coolt och man såg bara helheten, inte att det var gjort av gamla flingpaket, kretskort & kapsyler
Det är såhär man ska använda kretskort - Tak i modellbygge (Eller hur Jimmy & Linus ;)
Eftersom jag skulle vara ledig hela helgen var Elin, Kristian & jag ute här i Burlingame på kvällen. Vi gick till en resturang / bar som hette Straits. Eftersom Elin bara är 19 och åldersgränsen på att dricka alkohol i USA är 21 så skickade vi in henne på toaletten så fort vi kom innanför dörren. Kristian och jag gick fram till baren och beställde, fick visa fram leg, och när vi satt oss ner smög Elin fram sen var det full fart in i dimman ; ) Bättre blev det när vi hittade Absolut Vodka Kurant bakom baren och jag fick den briljanta idéen att shotta....som vanligt. Det sved både i plånboken och i huvudet dagen efter.
De tre musketörena
som Elin sa;
Dagen efter så var vi inne i City och shoppade på Westfield som är ett ENORMT shoppingcenter, med mer än 180 butiker under samma tak. Vi var där en halv dag och lyckades inte ens ta oss upp på andra våningen...av nio totalt. Inte så konstigt när man tänker på att deras area är 1,5 miljoner sq feet, vilket är ca 140 000 kvadrat meter....ngt större än kvasten med andra ord.
Jag var däremot alldeles för trött och bakis för att inse jag var i himmelriket och fokuserade mest på min varma choklad. När hungern tog över gick vi till Chinatown. Elin & jag valde Dim Sum-tallrik vilket resulterade i att vi stoppade i oss en del mer eller mindre goda och oidentifierbara saker. Till efterrätt fick vi varsin lyckokaka och mitt meddelande var "Yor financial life will be secure and beneficial". Detta visste jag sedan länge att det var ren lögn eftersom jag tycker om shopping alldeles för mycket.
Inte överdrivet
pigga själar i Chinatown
På söndagen dödade jag några timmar i San Carlos med Kristian på Starbucks. Drack varm choklad och åt choklad som vi köpt av några skolbarn...visst är man snäll! På eftermiddagen tog vi tåget till Palo Alto, kan jämföras med Kalmar fast större. Gick runt och kikade lite, åt medelhavsmat, sen vid halv sju var det dags för Luciaövning med The Young Scandinavian Club. Det gick bra, man har ju vart med på ett gäng Luciatåg vid det här laget. Vi skulle uppträda på ett julbord den 11:e December. Elin skulle åxå vara med fast hon kunde inte komma till övningen. Kristian skulle bara vara med på julbordet och inte i lussetåget...mer om det i nästa inlägg.
Jag hade inte förväntat mig att Californien skulle ha en vinter men det har blivit riktigt kallt!! Jag var inne i Fishermans Wharf igen förra tisdagen och hade förväntat mig liknande väder som sist. Kunde inte haft mer fel!!! Jag var tvungen att köpa en långärmad endast för att inte frysa ihjäl. Det var inte alls lika mysigt som sist. Och där finns inga affärer som man kan gå in och värma sig på heller utan alla har öppna väggar. Brrr....
Fick värma mig med lite Clam Chowder (musselsoppa) och färsk krabba. Mumsfillibabba!!!
Provade även på att åka gammeldags Cable Car (Spårvagn). Det var roligt att ga gjort det men gick ganska segt och man fick hålla i sig i de branta backarna annars gled man iväg på de hala sätena.
Äkta sportsfan som jag har bestämt mig för att bli så var jag ju tvungen att kolla in San Francisco Giants hemmaarena. Det vill säga Baseball för er som inte vet. Tyvärr var den stängd, säsongen börjar ju inte förrän i April, men den var snajsig utifrån iallafall. Arenan ligger precis vid Mike's jobb och de brukar få gratisbiljetter ibland så jag hoppas på att kunna snuva till mig en. Jag är lite i valet och kvalet eftersom jag alltid vart ett Yankees fan...även om jag fortf inte vet hur baseball funkar eller någonsin sett ngn match...men de har fina tröjor och kepsar (man måste ju se det relevanta), men jag känner ett visst ansvar att heja på mitt hemmalag. Yankees vann ju The World Series 2009 medan Giants inte ens kvalificerade till Play Offs. Det är ju inte så roligt att heja om laget inte ens får spela. Jag har ju ett par månader till på mig att bestämma mig.
AT&T Park -
Home of the San Francisco Giants
Jag ska försöka komma ihåg vad jag har haft för mig de senaste två veckorna men eftersom jag jobbar både veckodagar och helger så tappar jag lätt tidsuppfattningen.
Efter att jag övningskört en gång med Abby har kört själv sen dess. Mest bara ner till Burlingame och en gång till San Mateo. Har hållt mig borta från motorvägarna än så länge. För att förklara så är Hillsborough, där jag bor, Rismåla med bostäder och en skola, och Burlingame är Downtown, som Nybro. Jag ska ta mitt Californian Driving Licence efter nyår, vilket inte kommer vara så svårt eftersom man bara kör en runda på parkeringen ; )
Fredagen efter Thanksgiving var Abby, jag & Evelyne (nannyn) med pojkarna på en tågutställning i Golden Gate Park. Alla tre är galet förtjusta i tåg så de första 10 minuterna stod de som fixerade och bara tittade på tågen som gick förbi. De hade byggt upp San Francisco av endast återvinningsmaterial. Det var riktigt coolt och man såg bara helheten, inte att det var gjort av gamla flingpaket, kretskort & kapsyler
Det är såhär man ska använda kretskort - Tak i modellbygge (Eller hur Jimmy & Linus ;)
Eftersom jag skulle vara ledig hela helgen var Elin, Kristian & jag ute här i Burlingame på kvällen. Vi gick till en resturang / bar som hette Straits. Eftersom Elin bara är 19 och åldersgränsen på att dricka alkohol i USA är 21 så skickade vi in henne på toaletten så fort vi kom innanför dörren. Kristian och jag gick fram till baren och beställde, fick visa fram leg, och när vi satt oss ner smög Elin fram sen var det full fart in i dimman ; ) Bättre blev det när vi hittade Absolut Vodka Kurant bakom baren och jag fick den briljanta idéen att shotta....som vanligt. Det sved både i plånboken och i huvudet dagen efter.
De tre musketörena
som Elin sa;
Dagen efter så var vi inne i City och shoppade på Westfield som är ett ENORMT shoppingcenter, med mer än 180 butiker under samma tak. Vi var där en halv dag och lyckades inte ens ta oss upp på andra våningen...av nio totalt. Inte så konstigt när man tänker på att deras area är 1,5 miljoner sq feet, vilket är ca 140 000 kvadrat meter....ngt större än kvasten med andra ord.
Jag var däremot alldeles för trött och bakis för att inse jag var i himmelriket och fokuserade mest på min varma choklad. När hungern tog över gick vi till Chinatown. Elin & jag valde Dim Sum-tallrik vilket resulterade i att vi stoppade i oss en del mer eller mindre goda och oidentifierbara saker. Till efterrätt fick vi varsin lyckokaka och mitt meddelande var "Yor financial life will be secure and beneficial". Detta visste jag sedan länge att det var ren lögn eftersom jag tycker om shopping alldeles för mycket.
Inte överdrivet
pigga själar i Chinatown
På söndagen dödade jag några timmar i San Carlos med Kristian på Starbucks. Drack varm choklad och åt choklad som vi köpt av några skolbarn...visst är man snäll! På eftermiddagen tog vi tåget till Palo Alto, kan jämföras med Kalmar fast större. Gick runt och kikade lite, åt medelhavsmat, sen vid halv sju var det dags för Luciaövning med The Young Scandinavian Club. Det gick bra, man har ju vart med på ett gäng Luciatåg vid det här laget. Vi skulle uppträda på ett julbord den 11:e December. Elin skulle åxå vara med fast hon kunde inte komma till övningen. Kristian skulle bara vara med på julbordet och inte i lussetåget...mer om det i nästa inlägg.
Jag hade inte förväntat mig att Californien skulle ha en vinter men det har blivit riktigt kallt!! Jag var inne i Fishermans Wharf igen förra tisdagen och hade förväntat mig liknande väder som sist. Kunde inte haft mer fel!!! Jag var tvungen att köpa en långärmad endast för att inte frysa ihjäl. Det var inte alls lika mysigt som sist. Och där finns inga affärer som man kan gå in och värma sig på heller utan alla har öppna väggar. Brrr....
Fick värma mig med lite Clam Chowder (musselsoppa) och färsk krabba. Mumsfillibabba!!!
Provade även på att åka gammeldags Cable Car (Spårvagn). Det var roligt att ga gjort det men gick ganska segt och man fick hålla i sig i de branta backarna annars gled man iväg på de hala sätena.
Äkta sportsfan som jag har bestämt mig för att bli så var jag ju tvungen att kolla in San Francisco Giants hemmaarena. Det vill säga Baseball för er som inte vet. Tyvärr var den stängd, säsongen börjar ju inte förrän i April, men den var snajsig utifrån iallafall. Arenan ligger precis vid Mike's jobb och de brukar få gratisbiljetter ibland så jag hoppas på att kunna snuva till mig en. Jag är lite i valet och kvalet eftersom jag alltid vart ett Yankees fan...även om jag fortf inte vet hur baseball funkar eller någonsin sett ngn match...men de har fina tröjor och kepsar (man måste ju se det relevanta), men jag känner ett visst ansvar att heja på mitt hemmalag. Yankees vann ju The World Series 2009 medan Giants inte ens kvalificerade till Play Offs. Det är ju inte så roligt att heja om laget inte ens får spela. Jag har ju ett par månader till på mig att bestämma mig.
AT&T Park -
Home of the San Francisco Giants
Thanksgiving med mera...
Klockan 12 på dagen började Mike med kalkonen och fortsatte med flera olika stuffing, tranbärssylt, sås, potatismos etc. Abby var högra hand och gjorde även äppelpaj.
Sex timmar senare var det dags för mat. Ett annat par var över med deras tvåårige son, och med fyra småttingar i huset var det totalt kaos. Barnen grät i omgångar, sprang runt, hittade på hyss och var allmänt illbattingar. Alla slängde i sig maten på en kvart och sa nej till både en andra portion och efterrätt fast man egentligen ville ha. Inte direkt familjehögtid med matro ; )
Det gjorde jag upp dagen efter då jag hade full Thanksgiving dinner till både frukost och lunch...just nu mår jag illa jag bara hör ordet kalkon.
När Thanksgiving är över börjar julen så det var dags att åka till Julgransfarmen för att införskaffa årets julgran. Där fanns säkert 15 olika sortets granar att välja mellan och de hade till och med snögubbar gjorda av julgranar. Vi åkte tomtetåg som spelade julmusik och över oss singlade det ner fejksnö. Vi hjälpte alla till att välja en fin gran, sen fick Mike såga ner den. När granen fällts ropade Roark "MORE!!!" Tyvärr var det roliga över och på vägen hem åkte vi över till kusten vilket var jättefint och JÄTTEhöga vågor. Säkert bra surfställe men ca 8 grader i vattnet...mindre roligt.
På kvällen hade vi avskedsmiddag för Keri med äkta Sydafrikansk Braai (barbeque). Kristian, en svensk au pair från gbg som gick i samma introduktionskurs som Elin kom över, och Keri's au pair kompis Robynne som också är sydafrikan. Det var jätteroligt och Mike försökte sig på sin sydafrikanska dialekt vilket lät som en lysande irländsk pirat-imitation ; )
På lördagen jobbade jag till ett sen var det dags att säga Adjö till Keri. Det var väldigt ledsamt trots att vi bara känt varann i en och en halv vecka. Det har vart jätteskönt att ha henne att prata med, både om familjen och allt annat.
Jag hann däremot inte vara ledsen så länge för sen bar det av till San Carlos för att hälsa på Kristian och hans värdfamilj. Elin & Kristian mötte upp mig vi tåget. Det var supervarmt och jag hade mina höga svarta stövlar. BIG MISTAKE när jag insåg att vi skulle gå hem till honom vilket var 20 minuter uppförsbacke. Herregud vad glad jag var när vi kom fram....och svettig. Han visade oss runt i huset och gav oss lite vatten innan han kom med den briljanta idén att vi skulle gå till högsta toppen i San Carlos och se utsikten. Det lät som en jättebra idé när han sa det skulle ta 10 minuter, en kvart..... Det lät som en mindre bra idé när vi gått i en halvtimme och Kristian sa i varje vägkorsning "Jag trooooor det är häråt"
Efter nästan en timme av bara branta uppförsbackar var vi äntligen framme. Utsikten var underbar och visst var det värt det men andra skor rekomenderas starkt!
Efter ungefär en kvart var alla kalla för det blåste så mycket så dags att knata ner igen...mot slutet hade jag inte många positiva tankar kvar men försökte fokusera på den goda maten Kirsten & John, Kristians värdföräldrar höll på att göra. När vi väl kom hem satt den kalla ölen som en smäck! Till efterrätt fick vi pumpapaj med vaniljglass....Guuudomligt!
När vi vilat upp oss en stund var det ännu igen dags att knata ner till Downtown. Det var ju ändå lördagkväll och hade ännu inte invigt onykterheten i USA. Vi satte oss på en uteservering och drack rosévin, flaska 127 detta året ; ) Bästa! Kändes skönt att komma ut ut huset lite och bara slappna av och inte tänka så mycket. Fast kändes ganska overkligt att sitta på en uteservering i t-shirt i slutet av November och ändå vara varm.
Under age drinking Dance move: The shower
Kvällen innhöll en del missförstånd då en göteborgare, en lund/malmö-bo och en blandras försökte kommunicera. Höjdpunkten var när Kristian skulle förklara vägen till tågstation, och sa vi skulle svänga vänster efter tappen och pekade rakt fram. Både Elin och jag stirrade blint och såg ingenting. Vi stod båda tysta ett par sekunder och tankarna rusade åt alla håll medans vi försökte komma på vad han sa.
- Menar du bakom bensinstationen? (Det måste vara något där bakom vi inte ser tänkte Elin)
- Atapp? Vilken atapp? Vad är en atapp? (Ett slags avstånd tänkte jag)
Kristian bröt ut i gapskratt åt åsynen av två väldigt förvirrade själar som febrilt försökte förstå vad han menade... Äntligen förstod jag hur Viktor kände sig när jag kallade honom tyken. Pappa har lärt upp mig rätt väl i det göteborska språket men detta kammade noll respons i huvudet. Tydligen betyder tapp bensinstation så Kristian tyckte det var rätt roligt när vi sträckte på oss och försökte se bakom själva bensinstationen och hitta tappen. (Elin & jag planerar en ljuv hämnd)
Det blev ingen kyrka för mig igår. Var alldeles för trött och hade till och med lite huvudvärk på morgonen. Skulle jobba från elva till sju så behövde så mkt sömn jag kunde få. Hade ett långt prat med Abby igår om hur det kändes i familjen osv. Jag förklarade att jag ibland kände mig mer som en anställd än en del av familjen och att det kändes som de ville vara själva när jag slutat jobba. Hon sa att det inte alls var så utan de båda tyckte det var skönt att jag var annorlunda Keri som visade att jag ville umgås även på fritiden. Det var jätteskönt och nu känns allt jättebra. Så igår satt vi och kolla på amerikansk fotboll och åt popcorn. Jag berättade att Olof spelat och även om min väldigt korta rugbykarriär.
Smerklo Family
Idag har jag övningskört för första gången. Det var inte alls så svårt som jag trott. Man behöver ju inte göra någonting. Bara gasa och bromsa! Det ända som är svårt är alla gigantiska bilar, smala vägar och snäva kurvor och backrön, men det ska nog gå bra tillslut. Glömde bara stanna vid en stoppskylt ; )
Tack för alla kommentarer och fortsätt gärna med det så jag vet att ngn läser här. Jag brukar svara på alla med en egen kommentar.
(Bilder från julgransfarmen kommer imorrn)
Sex timmar senare var det dags för mat. Ett annat par var över med deras tvåårige son, och med fyra småttingar i huset var det totalt kaos. Barnen grät i omgångar, sprang runt, hittade på hyss och var allmänt illbattingar. Alla slängde i sig maten på en kvart och sa nej till både en andra portion och efterrätt fast man egentligen ville ha. Inte direkt familjehögtid med matro ; )
Det gjorde jag upp dagen efter då jag hade full Thanksgiving dinner till både frukost och lunch...just nu mår jag illa jag bara hör ordet kalkon.
När Thanksgiving är över börjar julen så det var dags att åka till Julgransfarmen för att införskaffa årets julgran. Där fanns säkert 15 olika sortets granar att välja mellan och de hade till och med snögubbar gjorda av julgranar. Vi åkte tomtetåg som spelade julmusik och över oss singlade det ner fejksnö. Vi hjälpte alla till att välja en fin gran, sen fick Mike såga ner den. När granen fällts ropade Roark "MORE!!!" Tyvärr var det roliga över och på vägen hem åkte vi över till kusten vilket var jättefint och JÄTTEhöga vågor. Säkert bra surfställe men ca 8 grader i vattnet...mindre roligt.
På kvällen hade vi avskedsmiddag för Keri med äkta Sydafrikansk Braai (barbeque). Kristian, en svensk au pair från gbg som gick i samma introduktionskurs som Elin kom över, och Keri's au pair kompis Robynne som också är sydafrikan. Det var jätteroligt och Mike försökte sig på sin sydafrikanska dialekt vilket lät som en lysande irländsk pirat-imitation ; )
På lördagen jobbade jag till ett sen var det dags att säga Adjö till Keri. Det var väldigt ledsamt trots att vi bara känt varann i en och en halv vecka. Det har vart jätteskönt att ha henne att prata med, både om familjen och allt annat.
Jag hann däremot inte vara ledsen så länge för sen bar det av till San Carlos för att hälsa på Kristian och hans värdfamilj. Elin & Kristian mötte upp mig vi tåget. Det var supervarmt och jag hade mina höga svarta stövlar. BIG MISTAKE när jag insåg att vi skulle gå hem till honom vilket var 20 minuter uppförsbacke. Herregud vad glad jag var när vi kom fram....och svettig. Han visade oss runt i huset och gav oss lite vatten innan han kom med den briljanta idén att vi skulle gå till högsta toppen i San Carlos och se utsikten. Det lät som en jättebra idé när han sa det skulle ta 10 minuter, en kvart..... Det lät som en mindre bra idé när vi gått i en halvtimme och Kristian sa i varje vägkorsning "Jag trooooor det är häråt"
Efter nästan en timme av bara branta uppförsbackar var vi äntligen framme. Utsikten var underbar och visst var det värt det men andra skor rekomenderas starkt!
Efter ungefär en kvart var alla kalla för det blåste så mycket så dags att knata ner igen...mot slutet hade jag inte många positiva tankar kvar men försökte fokusera på den goda maten Kirsten & John, Kristians värdföräldrar höll på att göra. När vi väl kom hem satt den kalla ölen som en smäck! Till efterrätt fick vi pumpapaj med vaniljglass....Guuudomligt!
När vi vilat upp oss en stund var det ännu igen dags att knata ner till Downtown. Det var ju ändå lördagkväll och hade ännu inte invigt onykterheten i USA. Vi satte oss på en uteservering och drack rosévin, flaska 127 detta året ; ) Bästa! Kändes skönt att komma ut ut huset lite och bara slappna av och inte tänka så mycket. Fast kändes ganska overkligt att sitta på en uteservering i t-shirt i slutet av November och ändå vara varm.
Under age drinking Dance move: The shower
Kvällen innhöll en del missförstånd då en göteborgare, en lund/malmö-bo och en blandras försökte kommunicera. Höjdpunkten var när Kristian skulle förklara vägen till tågstation, och sa vi skulle svänga vänster efter tappen och pekade rakt fram. Både Elin och jag stirrade blint och såg ingenting. Vi stod båda tysta ett par sekunder och tankarna rusade åt alla håll medans vi försökte komma på vad han sa.
- Menar du bakom bensinstationen? (Det måste vara något där bakom vi inte ser tänkte Elin)
- Atapp? Vilken atapp? Vad är en atapp? (Ett slags avstånd tänkte jag)
Kristian bröt ut i gapskratt åt åsynen av två väldigt förvirrade själar som febrilt försökte förstå vad han menade... Äntligen förstod jag hur Viktor kände sig när jag kallade honom tyken. Pappa har lärt upp mig rätt väl i det göteborska språket men detta kammade noll respons i huvudet. Tydligen betyder tapp bensinstation så Kristian tyckte det var rätt roligt när vi sträckte på oss och försökte se bakom själva bensinstationen och hitta tappen. (Elin & jag planerar en ljuv hämnd)
Det blev ingen kyrka för mig igår. Var alldeles för trött och hade till och med lite huvudvärk på morgonen. Skulle jobba från elva till sju så behövde så mkt sömn jag kunde få. Hade ett långt prat med Abby igår om hur det kändes i familjen osv. Jag förklarade att jag ibland kände mig mer som en anställd än en del av familjen och att det kändes som de ville vara själva när jag slutat jobba. Hon sa att det inte alls var så utan de båda tyckte det var skönt att jag var annorlunda Keri som visade att jag ville umgås även på fritiden. Det var jätteskönt och nu känns allt jättebra. Så igår satt vi och kolla på amerikansk fotboll och åt popcorn. Jag berättade att Olof spelat och även om min väldigt korta rugbykarriär.
Smerklo Family
Idag har jag övningskört för första gången. Det var inte alls så svårt som jag trott. Man behöver ju inte göra någonting. Bara gasa och bromsa! Det ända som är svårt är alla gigantiska bilar, smala vägar och snäva kurvor och backrön, men det ska nog gå bra tillslut. Glömde bara stanna vid en stoppskylt ; )
Tack för alla kommentarer och fortsätt gärna med det så jag vet att ngn läser här. Jag brukar svara på alla med en egen kommentar.
(Bilder från julgransfarmen kommer imorrn)
San Francisco - Första Mötet
Igår var jag ledig hela dagen vilket var underbart. Det var planerat att Keri och jag skulle åka in till City men eftersom hon åker hem på lördag hade hon ganska mycket att stå i så jag fick vara Solo Dog.
Åkte med tåget 9.11 från Burlingame. Det var ett dubbeldäckståg så självklart satt jag uppe. Tyvärr satte jag mig på fel sida så missade havsutsikten men fick se ganska maffiga kullar ändå, med små små fyrkantiga hus. Det såg precis ut som Linus tåglandskap han hade när han var liten...inte verkligt alls.
Tåget tog en knapp halvtimme och jag kände mig som en äkta turist när jag stod utanför station med en gigantisk karta framför mig och vred och vände. Tillslut började jag bara gå åt något håll...förmodligen en jätteomväg men jag kom fram till vattnet tillslut iallafall. Kanonväder och säkert 20 grader varmt även att klockan bara var tio på morgonen. Alla är så himla trevliga och hälsar när du går förbi, spelar ingen roll om det är gatsoparn eller bara en random person som passerar. Det stod en massa människor längs med hela bukten och målade. Allt kändes som på film.
Oakland Bay Bridge & Treasure Island
Jag gick hela vägen bort till Ferry Building där de hade en matmarknad, kändes lite liknande Borough Market i London. Jag köpte en Choklad Cupcake och satt ute i solskenet och fikade...smakade mest som en smulig chokladmuffins med smörig grädde på men helt okej.
Sen tog jag spårvagnen till Fishermans Wharf. Det HÄR är ett ställe som jag kommer spendera mycket tid vid. De har ALLT!!! Först möttes jag av en gigantisk julgran med gigantiska paket under. Sen öppnade det upp sig som ett hav av resturanger, turistaffärer, stånd, karuseller, gatushower ... och bakom allt detta var Alcatraz och Golden Gate.
Efter att ha stått som förstenad och kollat på julgranen i ca en kvart gick jag runt och bara tittade på allt som fanns. Jag ville köpa ALLT. Tyvärr får jag vänta tills jag fått lön nästa fredag innan jag får lov att shoppa. Jag provade en Corn Dog vilket var en varmkorv inbakad i majsbröd som sen var friterat. Jättegott men mådde lite illa efteråt. Jag kollade på BIG Al Catraz show, tittade på när sälarna lapade sol och var in och ut i massa julbutiker. Det finns ett godis som heter Salt Water Taffy som är känt för California och det fanns TONVIS av det!
Vid tre mötte jag upp Elin som jag träffat en gång innan på Amerikanska Ambassaden i Stockholm. Eftersom Fishermans Wharf är känt för sin fisk och skaldjur åt vi varsin räk och krabbrätt på Bubba Gump Shrimp Co. Mumsigt värre! Vi kollade på Captain Jack Sparerib Show ; ) och åt Frozen Yoghurt. Det smakar precis som mjukglass fast det är 0% fett.
Alcatraz
Golden Gate 
Efter det tog vi bussen till Chinatown. Där sparng vi runt i alla små butiker och en dam försökte pracka på oss varsitt Samurajsvärd, vilket för det första kanske inte är en så passande leksak för barn, för det andra vi trodde var japanskt!? Här fanns de typiska San Francisco-backarna som jag saknat på de andra ställena jag vart....och en miljard asiater som jag kanske inte saknat så jättemycket. En dam ebjöd oss specialpris på Flied Lice ; )
Kines, kines, potatisgris
Sen drog vi oss vidare till Union Square. De hade börjat med juldekorationerna men inte riktigt klara. Där fanns det största Macy's jag någonsin sett (inte för att jag sett ngt innan) och ialla fönster hängde det stora julkransar. På högsta våningen fanns The Cheesecace Factory. De hade säkert femtio olika sorter och framför varje tårta stod det hur mycket en tårtbit innehöll....det fanns inte en enda under 1000 kcal. Eftersom vi var ganska mätta efter allt vi redan ätit delade vi på en Godiva Chocolate Cheesecake som var fyra lager av olika choklader toppat med grädde, toppat med choklad. Vi fick i oss nästan halva och hav resten till en uteliggare. Hoppas han blev glad!! Han såg lite dimmig ut.
Hillsborough
Nu har jag äntligen börjat repa mig efter förkylning och jetlag...
Abby (mamma) kom och hämtade mig från flygplatsen och när jag kom hem hit möttes jag av Mike (pappa) och hunden Miracle. Efter det var det bums i säng!
Efter ca 13 timmars sömn var det dags att möta barnen. Förmodligen är de rätt vana vid mycket folk för de lekte på som om jag alltid funnits där. Jag har inte officiellt börjat jobba förrän idag men har ändå hjälpt till en del för att komma in i det hela. I helgen har vi vart rätt mycket i parken och lekt och även stimmat och stojat en hel del inomhus. De är väldigt livliga barn och är inte så värst mycket för att sitta still eller läsa böcker.
Igår var jag ute och gick i området. Först gick jag uppåt för backen...jag kom typ halvvägs upp och det är såna sjuka hus och ju längre upp man kom desto större och mer extravaganta blev de. Egen tennisbana, pool och gudinnestatyer var standard. För det mesta är det bara en stor järngrind och en postlåda, sen ser man uppfarten ringla sig bakom vegetationen och om man koncentrerar sig riktigt hårt kan man ana ett hus där bakom.
Grannhuset är till salu om ngn är intresserad
Jag har inte provat att köra än. Alla bilar är stora svarta hummers eller SUV:s med automatväxel. Trafikregelerna är lite annorlunda. Det är stopplikt vid varje korsning men om du har fått rött ljuse får du ändå svänga höger om det inte kommer bilar från vänster. Tyvärr fungerar det inte med mitt internationella körkort här utan måste ta ett Californiskt, vilket jag har tre månader på mig att ta innan jag får körförbud.
Vårt hus är helt okej det också. Alla sovrum har separat marmorbadrum med badkar...till och med ettåringarnas ; ) På baksidan finns såklart pool fast den är stängd nu under vinterhalvåret. Vädret är soligt med klarblå himmel och vindstilla. I solen är det säkert minst 20 grader varmt fanns ganska kyligt i skuggan. Det blir mörkt redan vid sextiden och här finns inga gatlysen eller trottoarer.
Miracle och jag har blivit kära i varann och han sov i min säng i natt. Han är rätt stor och han är som jag att han vill ligga precis i mitten. För en gång skull var jag tvungen att ge mig...MED RÅGE. Jag har legat intryckt mot väggen hela natten medan hans med godan ro snarkat och gläfsat.
Idag har jag ätit Mac & Cheese. Inte äckligt men ingen höjdare direkt. jag hittade Wasa Sport knäcke i den lokala affären så äter det till frukost varje morgon med leverpastej och inlagd gurka, precis som hemma ; )
På onsdag ska jag in till San Francisco med Keri, den gamla au pairen här, och på torsdag är det Thanksgiving ; )
Ps, TACK för alla kommentarer och mail. Blev jätteglad för all feedback!! Fortsätt gärna med det så får jag lite push att fortsätta skriva. Roligare om man vet att ngn läser. STOOOORA kramar
New York / New Jersey
Efter en härlig 12 timmars flygning landade jag på Newark flygplats och blev hämtad med transferbuss till Sheraton Hotel.
Där hade vi först en kort introduktion sen åt jag kvällsmat på hotellets resturang med några svenska tjejer jag träffat på Newark.
Trots att jag sovit nästan hela flygresan var jag dödstrött och somnade som en stock efter en välbehövlig dusch. Vi bodde tre och tre beroende på vart våra värdfamiljer bodde. Jag blev ihop parad med en taiwanes och en turk, båda vänliga men dåliga på engelska.
Tis: Wake Up Call klockan 06.00. Lagom mör. När jag kom ner till frukost var det buffé av muffins, wienerbröd, bullar etc. Jag hittade en halv bagel som inte såg alltför onyttig ut och drack typ 10 koppar te.
Lektionen började klockan åtta och jag fick skäll för att jag var sen eftersom jag kom klockan 08.00 och borde tydligen vart där 07.59 men jag var alldeles för trött och snuvig för att orka reagera.
Vi höll på till klockan fem på eftermiddagen och jag glodde på klockan var femte minut. Vi var 72 Au Pairer från 20 olika länder och av oss var det ca 30 stycken som kunde engelska flytande, ca 20 som kunde hyffsad engelska och resten kunde några ord. Så varje mening var tvungen att förklaras 15 ggr på olika sätt för att få brazilianarna, turkarna och asiaterna att förstå.
17.30 avgick bussen in till New York City. Jag träffade Keri från Sydafrika och Ella från Tyskland tidigare under dagen och eftersom det var trafikstockning gjorde vi det bästa av situationen och flamsade längst bak i bussen hela vägen in till stan.
Vi stannande vid Rockefeller Center (tyvärr var inte julgranen klädd), Time Square, Ground Zero och utsiktsplatsen till Frihetsgudinnan. Vi åt American Hot Dog och New York Pizza som DRÖÖÖP av fett ; ) Inte konstigt amerikanarna är så tjocka. Hot dogen var jättegod! Liknande svensk grillkorv fast kryddig. Time Square var mest neonlysen och Ground Zero en byggarbetsplats. Var överhuvudtaget inte direkt jätteimpad av NYC men det kan bero på att jag var dunderförkyld, jättetrött och hade feber. Somnade som en stock på vägen hem.
Ons: Hotellet glömde vårt Wake Up Call så vaknade med ett ryck vid halvåtta. Sprang upp, slängde på mig kläder och ner mot frukosten. Blev lite sen till lektionen idag igen men fick ingen skäll...börjar bra.
Lektionen idag var lite roligare eftersom vi hade mer fritt arbete och inte bara sitta och lyssna på repetitioner hela tiden. Vi gick igenom Första Hjälpen, Köra i USA, Temper Tantrum etc.
på kvällen försökte Keri och jag ringa Ella:
Keri: Hello, is Ella there?
Asiat: It's me
Keri: No, is ELLA there?
Asiat: Tystnad
Keri: Is there anyone else in the room with you?
Asiat: Yes
Keri: Can I please speak to them
Asiat: How?
Keri: Can I PLEASE speak to the other person in the room?
Asiat: Ok
1 minuts tystnad
Keri: Hello?
SAMMA Asiat: Hello
Då gav vi upp och la på! Keri och jag åkte in till Secacous och åt varsin Jersey Burger. Sen gick vi runt lite och letade efter Italienska maffian. Vi hittade ingen och åkte hem och badade lite i jacuzzin och poolen.
Tors: Förkylningen lite bättre. Efter en miljard flutabletter har febern släppt och börjar komma över jetlaggen. Lektionen slutade redan vid elva idag vilket var skönt. Mitt Pre Departure Orientation Project blev godkänt vilket var skönt efter all tid jag lagt på det. Klocka ett var det dags att säga Adjö till AuPair kompisarna och åka till flygplatsen. Ytterligare 6,5 timmars flygresa att se fram emot.....
