Ingen vanlig dag!
Torsdag 16 December
Idag är ingen vanlig dag för idag är det Olof's födelsedag! HURRA HURRA HURRAAA!!!
Singelmamma för tre, del II.
Onsdag 15 December
Jag trodde först det var ett skämt! Hjärnan registrerade inte och ögonen var fulla med grus. Visar klockan verkligen 4.38? VARFÖR ÄR NI VAKNA????? Tvillingarna stod bredvid min säng och Cameron skakade försiktigt på min arm. Suuuuuuck!!! Jaja, kravla upp då men ingen TV och bäst för er att ni ligger still. CAMERON LIGG STILL! SLUTA SPARKAS, SLUTA PRATA, BLUNDA. CAMERON PLEEEEAASE!!
Efter en vääääldigt lång morgon hade jag äntligen släppt av alla barnen i skolan. Nu måste jag hem och fixa det sista på pepparkakshuset, städa och tvätta, göra svenska köttbullar till Au Pair mötet ikväll. Mycket att stå i! Ååånej, jag hällde i för mycket vatten i florsockret. Kristyren är för rinnig! Måste åka och köpa mer. Jag kör till Michael's, där vet jag att det finns. Parkerar på parkeringsplatsen mitt över gatan, springer in på Michael's, springer ut igen...ser inte min bil. Vad sketan! Jag parkerade väl precis här? Tog jag Amy's bil? Går fram och tillbaks på parkeringsplatsen. Nej, den är inte här. Men visst ställde jag bilen PRECIS på denna platsen! Det ser ju ut som vår bil, en svart kombi. Men det står KIA på den inte Volvo. Visst har vi en Volvo.....eller? Jag provar att trycka på upplåsningsknappen. Inget händer. Jag provar igen. Fortfarande ingenting. Har någon stulit bilen? Just då kommer en tjej fram och frågar om jag letar efter min bil.
- Ja, jag var helt säker på att jag parkerade precis här!
- Jag tror att den precis blev bortbärgad.
-VA???!! Får man inte parkera här?
- Jo. jag tror det. Jag är ledsen . . . .
Vad gör jag nu? Amy och Rahul är på väg hem från Mexico. Dem kan jag inte ringa. Vad gör jag? Vad gör man när något sånt här händer? Vem kan jag ringa? Gigi! Amy's mamma! Nej, jag har inte hennes nummer inlagt. (Det slår mig inte att hon bor i Kansas så kan förmodligen inte göra så mycket iaf) Flippar igenom telefonboken och hittar tillslut grannens nummer. Jag ringer Rob's mobil, inget svar. Patti's mobil, inget svar. provar hemnumret och tillslut svarar Ben, deras 19-årige son. Med gråten i halsen förklrara jag vad som hänt och som räddaren i nöden förklara han precis vad jag ska göra, vem jag ska ringa, hur jag tar reda på telefonnumret etc. Vad jag inte visste, är att man inte får parkera på en affärs parkeringsplats och sen gå in i en annan affär. De har tydligen folk anställda bara för att ringa till bärgningsbolaget om någon "felparkerar". Det var därför bilen var borta redan tre minuter senare när jag kom tillbaks.
Det är ca 20 minus ute och jag har ingen jacka, inga vantar, ingenting. Jag skulle ju bara köpa lite kristyrmix. Ben har ingen bil hemma så jag börjar gå mot the inpound . . . . fast åt fel håll! Inser efter ett par minuter att jag går mot South och inte North som jag borde så får vända. Ben ringer och säger att jag inte kan gå ända dit. Han har kollat upp på kartan och det är ca 2.5 miles = 4 km.
Jag tar the El hem, och väntar på Ben. Som tur var har vi ju en bil till så när han kommer skjutsar han mig (jag är inte i skick att köra). Ka-Ching $200 och väldigt mycket värdighet fattigare!
Jag kör och hämtar upp barnen, och vi stannar vid Blockbuster för att hyra dvd's. En tjej bakom oss säger att Maya tappade sitt hårband. Jag vänder mig om och där står kvinnan som berättade att min bil blivit bortbärgad! Hon är någon slags kontrollant för Blockbuster och åker runt de olika butikerna för att se till att allt står rätt till. Det var därför hon var på Blockbuster-parkeringen tidigare under dagen. Jag tackar henne så otroligt mycket för hjälpen eftersom jag aldrig hade insett att bilen blivit bärgad om hon inte berättat det för mig.
Vi kommer försent till att hämta Dylan så måste springa in och hämta honom. När jag kommer hem måste jag fixa köttbullarna så sätter barnen i varsitt rum med varsin dvd. Cameron säger att han måste gå på tolatten så jag säger att han kan springa ner och använda min. Det tar en väldans tid och efter ett tag hör jag en glad pojke utbrista: Oh my God! Oh my goodness!! Jag ropar ner och frågar om allt är okej. Jag får ett glatt svar: I'm fine!!! Några minuter senare hör jag igen OH MY GOODNESS! Oooh My Goooodness! Dags att gå ner och kolla vad som försigår. . . . BIG MISTAKE! Det är toalettpapper över nästan hela badrummet och i tolatten. Över HELA badrummet, över HELA tolatten och I tolatten är det dock diarré och mitt i alltihop sitter Cameron och försöker torka upp det. Det luktar helt sjukt och det är vekligen stänk över hela golvet. Cameron tittar upp och säger I had a little accident. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det enda jag kan tänka är; Vännen, du är tre år gammal! Du kan inte städa upp det här! Jag sätter honom i badkaret och börjar städa upp. Min tidsplanering börjar gå åt skogen. Klockan är nästan fem, barnen börjar bli hungriga, pepparkakshuset är inte klart, jag har inte ens börjat med köttbullarna och Vicki kommer snart. Vart är Lucy?? Hon skulle vart här vid fyra! Tillslut kommer hon, ser mig nära ett nervöst sammanbrott och säger; Ylva, jag fixar det här!!! Hon hjälper mig med köttbullarna, som jag först måste åka ner till mataffären och köpa gul lök, för den var slut. Vicki väntar på mig när jag kommer tillbaks och hjälper till med pepparkakorna och att städa upp. Det är tur att man har underbara vänner!
Jag lämnar Lucy med halva köttbulledegen och hela köket upp och ner vänt. Hon förtjänar en medalj!
AMY OCH RAHUL, SNÄLLA KOM TILLBAKS SNART! Jag är INTE redo att vara singelmamma för tre!
Årets pepparkakshus. Värde ca $215 Au Pair Möte 1.
Sankta Lucia
Efter jag lämnat av barnen i skolan tog jag the El till the Daley Plaza som ligger downtown. Efter att ha gått totalt vilse 15 ggr hittade jag de andra Lucia-kandidaterna. Ledaren kom försent så vi hann aldrig öva innan. Ingen hade någon som helst aning om vart de skulle va, vilken ordning sångerna skulle sjungas etc . . .detta luktar succé!
Själva uppträdandet gick rätt så okej förutom några smärre detaljer; Ledaren gick runt uppe på scenen precis framför oss under hela tiden, barnkören som stod precis framför var längre än oss och stjärngossen höll på att peta ut ögonen på mig och Jennifer. Jag var supernervös vid mitt solo och läste på min fusklapp som jag klistrat fast på tummarna, syntes knappt ; )
Lucian blev dragen och skulle de sätta på henne kronan. En fuktig duk och en bit folie lades på hennes huvud på sniskan och eftersom hon var jättemycket längre än personen som skulle sätta på den, som för den delen inte hade en endaste aning om vad de sysslade med, skapade detta ännu mer problem. Höjdpunkten var dock när ljusen skulle tändas; av en väldigt mycket äldre och skakig herre med en liten tändare som inte fungerade. Lucian försökte böja på knäna för att bli kortare. Vi och hela publiken tittade förskräckt på och bara väntade på att det skulle säga FOFF och sen var håret borta. Som tur var hände inte detta och efter fem minuter var alla ljusen tända. JISSES!!!
En stor eloge dock till stjärngossen som sjöng Staffan var en Stalledräng solo och kunde egentligen inte ett ord svenska. Tyvärr var jag inte medveten om att detta skulle ske så höll på att dö av skratt när han med sin amerikanska dialekt och pipiga röst satte igång. Jag bet mig i läppen, slutade andas och tänkte sorgliga tankar under hela sången.
Tyvärr glömde ledaren bort att vi inte sjungt alla sånger utan sa till pianisten att spela Natten Går Tunga Fjät igen så det var bara att traska ut.
Nästa uppträdande då vi var på Svensk Amerikanska muséet och Lucy kom med barnen för att titta, glömde hon bort mitt solo, skyfllade runt barnkören fram och tillbaka på scen, och plötsligt ställer sig och sjunger Vem Kan Segla Förutan Vind solo. Detta är det mest orginella och oorganiserade Luciatåg jag någonsin vart med om.
Det sista uppträdandet som var i Ebenezer Lutheran Church gick faktist oerhört bra. Ingen ledare som sprang framför oss, inga andra människor som stod framför oss, inga bortglömda sånger, och mitt solo gick jättebra! Det var lungt, fridfullt och vackert precis som ett Luciatåg ska vara. Tredje gången gillt eller hur!
Singelmamma för tre
I morse körde jag Amy & Rahul till O'Hare flygplats. De ska på semester till Mexiko, och jag och barnen stannar hemma. . . . detta kommer bli intressant.
När vi kom hem från flygplatsen satte vi igång med pepparkaksbak. Att underhålla tre barn samtidigt som att baka hus och kakor var inte det lättaste. Cameron åt bara deg, Dylan satte ihop legobitar i fel ording och Maya tryckte pepparkaksformen om och om igen så det tillslut bara var smulor kvar. Puuuuh!!!
Efter ett tag insåg jag att detta inte gick så ringde över till grannen för att fråga om Dylan kunde komma över till dem en stund. Dessvärre blev det något fel i översättningen för det slutade med att grannpojken Ike kom över hit. Så istället för att ha tre barn att se efter fick jag plötsligt fyra. Wiehiiieee!
Jag överlevde iaf dagen och Lucy kom på eftermiddagen för att ge mig lite paus. Katy som är den nya au pairen var i Chicago över helgen med hennes pojkvän så jag åkte in till stan för att träffa dem. Det var så underbart att träffa henne igen och trots att jag aldrig träffat Jeff innan, bara ofrivilligt (från hans sida :) skypat med honom kändes det som vi känt varann för evigt. Vi gick till en sportsbar för att kolla på en Ultimate Fighting Match. Som boxning förutom att det var mer blod och mindre regler . . .
Söndag 12 December
Tvillingarna väckte mig klockan 5.30. 8.30 började ungarna få myror i brallan så tog dem alla tre plus Ike till Chuck e Cheese's HALV TIO PÅ MORGONEN I SNÖSTORM!!! Jag fortsatte att köpa tokens till dem för att hålla dem sysselsatta. Vi kom hem vid halv ett tiden och slängde dem i säng för en tupplur. LÅÅÅNG dag! Jag är verkligen inte redo att bli singelmamma för tre ungar!!!!
Ingen vanlig dag
Onsdag 8 December
Idag är ingen vanlig dag för idag är Mammas födelsedag! HURRA HURRA HURRA!!
Rahul 36 år!!!
Imorrn fyller Rahul år så kväll blir det födelsedagskalas. Vi har firat hela veckan och i tisdags bakade jag en mjölkfri födelsedagstårta med barnen (eftersom Dylan inte tål mjölprotein).
Temat var mexikanskt och Amy & Rahul hade fixat en cateringfirma som kom med underbart god mexikansk mat och vi hade såklart bunkrat upp med Margarita's, Bacardi, Corona etc.
Jag blandade en massa Caprinoska till alla och det blev en riktigt livad kväll. Alla grannar var inbjudna, jobbarkompisar till Rahul, och Rahul's lillebror med vänner.
Det tog emot lite dock att gå och lägga sig vid halv ett när festen var i full gång, men med tanke på att jag skulle upp klockan sex morgonen efter var det ett vist beslut. Hörselproppar i och rensa tankarna. . . Zzzzz
Söndag 5 December
Jag tog med barnen till Frukost med Jultomten. De fick skriva önskelistor och sen ge dem till Tomten och berätta vad de ville ha. Dylan ville bara ha Lego, Maya vill ha massa rosa saker, och Cameron ville ha en lila klubba ocn en blå klubba ; )
När vi kom hem var det dags att hämta granen. Närmsta granförsäljning ligger precis över gatan så vi gick och hem med den. Jag fick välja vilken vi skulle ta! *lycklig*
Folk skrattade när vi kom längs gatan med en gran på ryggen, ganska festlig syn ; )
Måndag 6 December
Eftersom granen aldrig hann pyntas igår fick vi göra det idag istället. Hela familjen hjälpte till och vilken underbar gran det blev. En riktig Disney-gran!! Man hade inte kunnat önska sig en vackrare gran. Och jag hade vart i Andersonville och köpt en svensk flagga och små tomtar som vi hängde i också. Precis som hemma ; )
Den sista utgången
Fredag 3 december 2010
Tvillingarna var lediga från skolan så tog med dem till Kohl's Children's Museum ute i suburbia (förten). Vi träffade Curious George, klädde ut oss, lekte affär, spelade datorspel, lekte med vatten och strömmar, och en massa massa annat.
Den sista måltiden utgången
Sophie har nu bestämt sig för att åka hem så för att hon ska ha chans att använda sitt fake leg iaf en gång organiserade vi i äkta amerikansk stil en flippy cup turnering (jag bjöd in oss själva hos Garrett ;)
Jag briljerade även om detta tyvärr inte syns på bevisen. En stor eloge till Sophie dock som spelade för första gången och som även hade långa akrylnaglar. Respect!!
Efter ölen tagit slut drog vi vidare för att träffa några av Garrett's kompisar på en pub runt hörnan. Det är så underbart att allt är runt hörnan här; pubar, resturanger, barer, gym etc ; ) Det blev en relativt lugn kväll med mycket prat, skoj och stim. . . .men mest KÄRLEK!!!
JULEN ÄR HÄÄÄÄR!!!
Sears Tower
Amy och jag tog Dylan, Maya & Cameron till Sears Tower (heter numera Willis Tower efter att Sears sålde rättigheterna för en massa pengar) vilket är den högsta byggnaden i USA. Den finns mitt i centrala Chicago och väl högst upp har man 360 grader utsikt över hela Chicago och Lake Michigan. De har också nyligen öppnat något som kallas Sky Deck Ledge, detta är en glasbox som byggts ut från högsta våningen så man kan gå ut och titta 412 meter rakt ner på gatan. Hyffsat coolt!!!
28 November
Amy och jag mötte upp Aunt Linda (som inte är en riktig moster utan bara kallas så) med alla barnen på Daley Plaza eftersom där fanns en tysk julmarknad, en så kallad Christkindlmarket. Vi åt potatisplättar, drack überstark glühwein och hälsade på jultomten. Underbar dag!! Aunt Linda ska flytta till Woodside, San Francisco (precis där Lovisa bor) om 2 månader. Världen är liten!
Thanksgiving
Dagen innan Thanksgiving betyder Pub Crawl. Lucy, Kristina och deras kompisar drog med mig ut. För $20 fick man dricka så mycket man ville och det gick spårvagnsbussar varje kvart mellan de olika pubarna. Detta innebär seriös fara när man är snål smålänning och vill få ut det mesta för sina pengar. Vi hann till två pubar sen var tiden slut. Den tredje puben lullade vi mest runt på ; )
25 November
Vi började dagen med att gå på bio; Disney's Tangled i 3D. Jag och Maya 3 år var grymt exalterade. Finns inget bättre än att kolla på tecknat och äta massa popcorn! När filmen var slut åkte vi alla hem för en lååång tupplur. Maya och jag somnade bredvid varann i min säng och sov i fyra timmar tills Cameron kom och väckte oss. Från och med nu är tupplurar förbjudna i mitt liv. Jag lyckas aldrig vakna upp ordentlig efteråt utan går runt som i dvala och gäspar varannan sekund tills det är dags att sova igen.
Trots alla gäspningar var det en väldigt lyckad Thanksgiving hos grannarna Patti & Rob. Maten var helt underbar; butternut squash soppa, kalkon, potatismos, pumpapaj, tranbär, sallader och mycket mer, och vi skrattade och stojade hela kvällen till midnatt då jag insåg att jag skulle börja jobba igen om sex timmar...puuuuh!
Social Butterfly
Eftersom jag så gott som inte känner någon häromkring än förutom familjen så har jag bestämt mig att ta varje chans jag får att börja prata med nya människor. Även om de inte verkar vara någon som jag normalt skulle umgås med så är det bättre än att inte umgås med någon alls. Nyckelordet är nätverka: Chansen finns ju att de har andra vänner som skulle passa mig bättre. Och min sociala förmåga har det aldrig varit något fel på ; )
På kvällen hade vi middag med Lilita och efter det följde jag med ut med Garrett och company. G pekade ut Curtis Granderson som spelar i NY Yankees och jag blev medtvingad på bild; mitt första kändismöte sen i Chi Town.
20 November 2010
Helkväll med tjejerna inplanerad. Lucy, den föredetta babysittern drog med mig ut med sina tjejkompisar. Det var enormt roligt att umgås med amerikanska tjejer, och helt ärligt kan jag än så länge inte hitta några större skillnader från svenskar förutom att de var grymt mycket mer öppna och sociala ä en normal tråkig Svensson-tjej. En underbar kväll ledde till en underbar natt och morgon; Kom hem klockan 06. Puuuh, morgondagen kommer bli tuff.
21 November
Efter att ha sovit knappt två timmar väcktes jag av tre små livliga monster stojandes på våningen ovanför. . . Jag till slut upp med sömnen och avverkade 7 avsnitt av Cougar Town. Vid två-tiden mötte jag upp Ludvig och ett par andra au pairer vid namn Victoria (Argentina), Silvana och Jano (Tyskland) i downtown för lunch, shopping och språkliga missförstånd ; )
The Greatest Show on Earth
Cameron och jag startade dagen med at gå på Lincoln Park Zoo som ligger bara 10 minuters körväg från vårt hus. ISKALLT men roligt. Åkte karusell och såg apor, lejon, sälar etc. Höll oss långt borta från reptil och spindelhuset!
På kvällen gick hela familjen inklusive Farmor Pratibha från Kansas City till Ringling Bros. and Barnum & Bailey Circus, vilket är den äldsta fortfarande turnerande cirkusen i USA. Showen kallades The Greatest Show on Earth och utspelade sig på United Center vilket är Chicago Bulls hemmaarena, basketboll-laget där Michael Jordan spelade. Utanför arenan stod PETA och andra demonstranter. En kille var utklädd till elefant och hade massa kedjor runt sig. Mycket surrealistiskt!
Showen levde upp till sitt namn och var humorristisk, fachinerande och helt galen; Tre kvinnor ihopskrynklade i en minimal plastlåda, akrobater som stod på varandras huvud, sju motorcyklar i en liten metallsfär, trapetskonstnärer och massa annat.
Football Sunday
I äkta amerikansk anda mötte jag upp Ludvig, en svensk au pair, på en sportsbar för att kolla på The Chicago Bears. Varje söndag i USA har NFL lagen match. Vi satt vid baren, kollade på matchen, tog en öl och åt nachos. Detta eskalerade fort när killarna bredvid oss insåg att vi var från Sverige och ville bjuda oss på shots...klockan 14.00 en söndageftermiddag!! För att upprätthålla vår svenska status var vi tvugna att säga ja, och vi fick någon konstig mix som smakade juice. Detta sa jag ju såklart högt vilket slutade med att vi var tvugna att upprätthålla vår heder med Absolut Vodka och Jameson shot. . . .
Efter vi lyckats dra oss ur shotshetsen mötte vi upp Garrett och hans kompisar för att ytterligare fira Bears seger. En bra söndag som förhoppningsvis inte kommer upprepas igen. Imorrn kommer bli en lååång dag!
Navy Pier
Dylan var ledig från skolan så han och jag åkte till biblioteket för att fixa varsitt lånekort. Kravet på att få ett lånekort som barn är att man måste kunna stava sitt eget namn så Dylan och jag hade övat hela dagen innan. Det är galet när man tänker på att han bara är 5½ år och redan kan läsa, skriva och räkna.
Sen åkte vi till Navy Pier vilket är en av de största turistattraktionerna i Chicago, kan jämföras med Fisherman1s Wharf i SF. Vädret var väl inte det bästa men vi hade roligt ändå. Vi såg shower, var inne på The Children's Museum, sorbet glass (eftersom Dylan är allergisk mot mjölproteiner), men höjdpunkten för oss båda var definitivt karusellerna. Jag har aldrig åkt ett pariserhjul (London Eye räknas inte) så jag var mycket spänd. Det var coolt att se hela Chicago när vi var på toppen men turen var över lite väl snabbt. Slänggungorna var precis lika roliga som jag minns dem från Liseberg ; )
På kvällen bestämde vi oss för att gå och bowla. Jag kan inte komma ihåg sist jag skrattade så mycket! Dylan's underbara stajl när han kastade klotet och Amy som hamnade i rännan nästan varje gång. Det bästa var när ett typiskt amerikanskt par (det vill säga på storleken) i 35års åldern kom med sina egna klot och sina egna skor, var helseriösa och Dylan gjorde bättre ifrån sig än dem. Självklart skyllde de på att banan lutade, de provade en ny stil en något liknande. Underbara barn! Jag slog även Rahul i Fussball ; )
Sweet Home Chicago
Harvest Breakfast på Dylan's skola. Dylan och jag hade bakat bananmuffins som vi tog med oss. Det var intressant att se hur en montessoriskola fungerar. Dylan var väldigt uppspelt att visa oss allt de gjorde i skolan.
Hemma från Harvest Breakfast bestämde jag mig för att slå nytta och nöje ihop: Promenad till Lake Michigan i solkskenet. Jag dansade fram på gatorna till Feel Good låtar i ipoden. Det tog mig mindre än 20 minuter i slö takt att komma fram. Detta mötte mig; Speechless!!
Chuck e Cheese's - Nothing cheesy about it
7 November 2010
Idag stog två saker på schemat; Target och Chuck e Cheese's. Vi köpte massa nyttosaker till mig och familjen på lågprisvaruhuset Target. Amy och jag hade Dylan och grannpojken Ike med sig. De var väldigt livliga om man säger så. Höjdpunkten var när Ike fick syn på en sjuarmad ljusstake med en davidsstjärna på.
Ike: I don't need this cause I am not jewish
Amy: You're right! You're not jewish. Do you know what you are?
Ike: Yes. I'm irish!
Jag höll på att dö av skratt!!
När vi var klara åkte vi till Chuck e Cheese's. Jag har aldrig varit där och visste inte vad det var men tyckte det var ett litet konstigt ställe att åka till eftersom Dylan är allergisk mot mjölkprotein och inte kan äta ost. Det visade sig att namnet inte hade ngt med stället att göra, utan var en spelhall för barn. Dylan och Ike fick 50 poletter var att spela för så Amy och jag kunde sitta ner och äta, prata och ta det lugnt. Jag berättade för henne hur lycklig jag var, hur bra allt kändes, vilka fina föräldrar det är och hur underbara barnen är tack vare det. Amy började gråta och gav mig en stor kram. Vi fortsatte prata om allt och ingenting tills Dylan och Ike spelat upp alla sina poletter.
När vi kom hem lade Dylan och jag klart Sverigepusslet medans Amy fixade lite jobbpapper. Klockan fyra åkte vi allihop till Midway Airport och hämtade Rahul. Kändes konstigt att för mindre än en vecka sen åkte de hit för att hämta upp mig. På kvällen gick Amy och Rahul så Dylan och jag fick lite special time. Allt gick jättebra förutom att jag började gråta när jag läste godnatt sagan för honom för den var så sorglig.
8 November 2010
Efter att hela kvarteret fått strömavbrott slutade vårt internet att fungera så satt hela morgonen i telefon med AT&T. En och en halv timme senare när det var klart frågade Rahul om jag ville följa med till Starbucks. Så himla snällt! Vi satt ute och pratade om allt möjligt, och det var bara skönt, avslappnat och trevligt.
När jag kom hem hade jag en underbar förmiddag i telefonen med Lovisa & Elin. Så underbart att höra deras röst igen. Trots att vi befinner oss så långt ifrån varandra kändes det inte som det alls. Allt var precis som vanligt!
På eftermiddagen skulle jag köra och hämta Dylan från skolan alldeles själv. Med två kartor, hjälp från snälla bilister och två felkörningar kom jag fram i tid, felparkerade och sprang in för att hämta Dylan. Han fick sen förklara vägen hem. Det är tur man har en översmart 5-åring i baksätet när man själv inte kan höger och vänster.
När vi kom hem bakade vi bananmuffins som vi ska ha med oss till the Harvest Breakfast på onsdag. Var tvungen att använda google två gånger för att kolla upp vad bakingsoda var och konvertera tablespoons till cups. Klurigt!
På kvällen gick jag på bio med Garrett och såg Due Date. Galet rolig film! Vi drog sen vidare till Paddy Long som är den närmsta puben från vårt hus (ca 20 meter) och även Amy's & Rahuls stammishak. Skönt ställe med bara irländska öl. De har Beer & Bacon Tasting två gånger i veckan och varje fredag grillar de en hel gris på spett. Ngt man borde prova kanske . . . . ?
9 November 2010
Hade räknat med en underbar sovmorgon men väcktes vid halv 10 av Bea, städerskan som inte visste att jag låg och sov. Gaaah!! Übertrött släpade jag mig ur sängen. Har inte gjort ngt av intresse på hela dagen.
Precis kommit hem från middag på DMK med familjen. Åt världen godaste laxburgare! LIVET ÄR UNDERBART!!!
Borta bra men Sverige bäst!
Imorse åkte Rahul med Maya & Cameron till Kansas City till Rahuls föräldrar för att fira Diwali. Jag var ledig ändå från 10 till halv sju eftersom Dylan hade playdate efter skolan. Jag spenderade dagen med att traska runt i området, köpa nyttosaker som jag inte kunde packa med mig från SF, skypa med kära Stora Syster Yster & Linstrumpa, laga middag, öva piano etc etc. En skön slapardag helt enkelt. När Garrett slutade jobbet vid 5 kom han inom och hämtade upp mig. Vi hängde i en timme och jag gav honom en housewarming gift till hans nya lägenhet: Doftljus och Indianrökelse; En lång historia som vi kan ta en annan gång. När Dylan & Amy kom hem hade de med sig grannpojken Ike 7 år. Vi lekte lego, spelade schack (jag vann :), kollade på Spiderman 2 (inte sån briljant idé från min sida eftersom the Goblin faktiskt är rätt skrämmande, särskilt om du bara är fem år), målade och spelade UNO.
6 November 2010
Idag har vart en så himla bra dag att jag knappt vet vart jag ska börja. Jo, den började med våfflor och lönnsirap. Mumma! Den fortsatte sedan med en trip till Best Buy för en mobiltelefon till Ylva. Jippi! Sen gick jag med Dylan till hårfrisören medans Amy aktiverade min telefon. Efter vi var klara gick vi inom Borders och köpte mer Lego till Dylan eftersom han tyckte det var så himla kul med helikoptern han fick av mig. Han vägrade köpa något som var för 5 år och uppåt eftersom han fyller 6 år i Januari. 8 Januari faktist, samma dag som Elvis. Och han älskar både Beatles & Elvis musik. Det du mamma! Så istället köpte vi en Altlantiz u-båt för 6 år och uppåt.
Sen kommer det bästa. Vi åkte till Andersonville! Andersonville brukade var ett helsvenskt område där alla var svenska, där alla bara pratade svenska och man bara kunde köpa svenska varor. Nuförtiden räknas det bara som ett hippt ställe att bo men lite av den svenska kulturen lever kvar. Först åt vi lunch på SVEA Café. Amy & jag delade på Köttbullemacka och Kallrökt Lax-macka. Så underbart gott. Det var nog den bästa maten jag ätit på ett helt år. Efter det gick vi in i en svensk mataffär där jag köpte Wasa Knäckebröd, Saturnus Glögg, Felix Lingonsylt & Felix Inlagd gurka, och jag pratade svenska med den gamla damen som jobbade där.
Det kommer mera. . . Vi gick sen till Swedish Bakery och köpte Prinsesstårta, Drömmar, Havreflarn, Finska Pinnar, och alla andra sorters svenska småkakor du kan tänka dig. Jag pratade även svenska med killen som jobbade där. Han hade vart ett år i Strängnäs, jobbat på en farm och lärt sig svenska. Han trodde dock att Fastlandet var en plats ; )
När vi kom hem byggde Dylan med Lego tills Lilitha kom. Lilitha är en av Amy's kompisar, som känner Leah, som är kompis med Abby, som fixade ihop mig med Amy & Rahul. Vi gjorde Pumpapaj pch pumpabröd. Underbart gott!!
Efter baket började Dylan och jag att lägga Sverigepusslet som jag fick när jag fyllde år, medans Amy & Lilitha fick lite quality time. För att ge dem ytterligare lite tid gick (jag körde för första gången) Dylan och jag på bio, Megamind 3D. Den var rolig men mer gjord för vuxna än barn. Dylan var lite skraj ibland och jag fick känna mig så vuxen och mogen när han tog min hand.
Day 3
Känner att jag börjar komma in i rutiner nu och familjen är så underbar. De är så familjära och jag är bara så lycklig!
Efter frukost följde jag coh skjutsade barnen till skolan sen, gick Amy Rahul och jag på brunch på Bakin' and Egg. Vi pratade om deras familj och deras vänner och allt kändes jättebra. När vi kom hem gick vi igenom scheman, regler, förväntningar osv. De behöver lite hjälp på helger men sa att de var ganska flexibla, så om jag har någor jag vill göra någon gång så är det bara att säga till och så skulle vi försöka att få det att funka.
Maya & Cameron
På eftermiddagen följde jag med Dylan till hans Writing Tutoring. Jag började nästan gråta så stolt jag blev. Han är 5½ år och han kan redan läsa och skriva. Det är helt sjukt!
Dylan och jag spenderade kvällen att bygga ihop resten av legohelikoptern han fick av mig. Det tog oss ett tag men grymt tjusig är den nu. Det tog ca 5 minuter innan den gick sönder, så då byggde vi ihop den igen och så höll vi på ända till läggdags.
När barnen lagt sig gick jag över till Garrett. Det är en kompis jag träffade i Vegas som tro det eller ej, flyttade till Lakeview där jag bor den 2:a November. Samma dag som haf flyttade hit!! Vi satt framför google maps hela kvällen och han berättade om olika områden, uteställen, motorvägar, byggnader etc. Jag var helt yr när jag kom hem efter all information.
Diwali - Celebration of Lights
Vaknade klockan sju i morse av att barnen härjade i köket. Det betyder att klockan bara är fem på morgonen i San Francisco, puuuuuh! Alldeles för tidigt för mig. Släpade mig upp till ovanvåningen och var ganska tyst och asocial tills min hjärna vaknat och jag fått i mig lite näring.
Jag földe med Amy och lämnade barnen i skolan. Sen åkte vi till posten och hämtade mina två vinterkappor som underbara mamma & pappa skickat till mig. VÄLBEHÖVLIGT! Jag tycker redan det är kallt och det var 14 grader varmt. Det kommer bli en lååång och kall vinter!
När vi kom hem var det dags för att packa upp mina tre giganstiska resväskor. Det tog sin tid men nu är allt på plats och rummet är jättefint. Trots att jag hade ett helt eget litet hus innan trivs jag jättebra att bo som jag bor. Det är så familjärt och barnen kan gå vart de vill utan att någon ska komma vilse bland miljontals rum som aldrig används.
På eftermiddagen åkte jag med Lucy som är, eller ska bli, deras gamla baby sitter, jag ska ju ta över. Vi hämtade upp alla tre barnen från skolan och var på väg till Dylans tennislektion, men han var för trött så vi åkte hem istället så han fick ta en nap. Jag målade naglarna på Maya och lekte med hennes nya Rapunzel Barbiedocka, som hon fick av mig.
Klockan 17.00 åkte vid till Dylans skola. Där skulle vi fira Diwali, som är en indisk tradition, ungefär som julafton där man firar ljuset. Det var massa dans, god mat, hög musik och glittrande kläder.
Jag har ont i magen efter all mat jag ätit!!
När vi kom hem lekte Dylan och jag med legohelikoptern som han fick av mig. Jättemysigt! Nu är det dags att sova, om jag någonsin ska lyckas vända dygnet till Chicago tid!
Chicago - Day 1
Elin följde med mig till flygplatsen. Där satt vi och tittade igenom albumet jag fått av henne, och pratade & skrattade om alla minnen vi skapat det senaste året. Det var ett tårfullt inte avsked, utan vi ses snart!! Det finns nära vänner som man känner utan och innan, sen finns det underbara människor som man iälskar för att dom är dom och inget annat betyder något. Människor som ställer upp i vått och torrt utan att ställa frågor be om något tillbaka.
Elin, Lovisa, William och Tamisha: Ni är sådana människor! Jag lovar att jag en dag ska gottgöra allt ni gjort för mig! Och Anna, jag vet att om du hade vart här hade du vart en av dem!
Ni finns i mitt hjärta för evigt!!
Flyget var drygt och långtråkigt! Första mötet med min nya värdfamilj dock var underbart!! Hela familjen kom och mötte mig, Amy, Rahul, Dylan, Cameron och Maya. De hade ballonger och blommor och egengjorda skyltar. Kärlek vid första ögonkastet. Vi pratade och skämtade hela vägen hem. Deras hus är underbart och jag fick hjälpa till att natta barnen. Pappa Rahul fick inte läsa saga utan det skulle Ylva göra. STOLT!!! ; )
Amy & Dylan lagade tacos och det var det bästa jag ätit på länge. Jag hade köpt en skandinavisk kokbok, Paradis-choklad och pepparkakor, sen mamma fick de, de två små servettpaketen. Hoppas det va okej, tyckte det passade. De blev jätteglada och älskade alltihopa.
Detta kommer bli ett toppenår!!
